Behovet av ett högre intresse

Patrik Engellau

En eftertänksam läsare gav mig huvudbry. Nyligen skrev jag en text om kriminalitetens kostnader där jag påpekade att de som är satta att bekämpa brottsligheten också kan ha anledning att försvara den eftersom den ger dem jobb och intäkter. Så här skrev jag bland annat:

En del hänger upp sig på att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg resonerar som om hon vore flyktingaktivist. I själva verket gör hon bara sitt jobb. Hon är det närmaste man komma en fackpamp för advokatkåren. Det vore tjänstefel av henne att inte värna kårens intäktskällor, såväl migrationen som kriminaliteten.

Det där gillade inte den eftertänksamme läsaren. Jag kan förstå honom. Det jag skrev är sant, men det är åt pipan att det ska vara så.

Det normala i mänskliga relationer är att var och en maximerar sin egen nytta. Det kan låta som ett cyniskt påhopp på mänskligheten, men det är det inte. Under särskilt lyckliga förhållanden kan just denna nyttomaximering, som Adam Smith beskrev, leda till stort välstånd för människorna. Bagaren säljer bröd för att tjäna pengar och ju bättre bröd han bakar desto gladare och fler blir kunderna och desto förmögnare blir bagaren själv.

Emellertid måste bagaren ålägga sig vissa spärrar. Det ligger i hans eget intresse att inte dra kunderna vid näsan, för om kunderna känner sig lurade går de till en annan bagare. Dessutom måste bagaren lyda ett antal lagar. Staten och kunderna håller bagarens egoism i schack.

Men det finns ett antal samhälleliga situationer där sådana naturliga spärrar saknas. Vad ska hindra ämbetsmannen att ta mutor av den som vill ha statens tillstånd att bygga på sin strandtomt? Att mutor är förbjudet av staten? I Sverige, ja, men det finns ställen där staten är genompyrd av korruption och det saknas någon högre makt än staten som kan lägga hinder i vägen.

Vad hindrar läraren att ta betalt för olika betyg enligt en prislista där godkänt kostar en fjärdedel av högsta betyg? Visst, det finns lagar, men det finns också något annat, en känsla hos lärarna att så gör man bara inte. När en sjuk går till läkaren befinner han sig ett totalt kunskapsmässigt underläge. Varför räknar inte läkaren patientens pengar och tar betalt efter hans tillgångar? Jo, för att han något slags etik eller inövad föreställning om korrekt beteende för vitrockar.

Det är där vi kommer till Advokatsamfundets generalsekreterare. Varför skulle hon inte maximera sina medlemmars ekonomiska nytta exempelvis genom att uppmuntra och propagera för migration?

Eller varför, för den delen, skulle inte Migrationsverket maximera sin budget genom att locka potentiella klienter i Mellanöstern och Afrika med särskilt förmånlig behandling i Sverige?

Frågan kokar ned till vad det är som ibland förmår professionella kårer att inte utnyttja sina positioner till att maximera sin egen nytta, utan att i stället frivilligt lägga band på sig själv.

Jag tror det beror på att det i välfungerande samhällen finns något Högre, som visserligen må vara ett mänskligt påhitt, men som är ett mycket praktiskt och nyttigt påhitt, typ Konungen eller Nationen. Svaret på frågan vad som skulle kunna hålla advokaterna på mattan är detsamma som svaret på frågan varför en ung människa skulle offra sitt liv i krig, nämligen att det finns ett högre syfte än till och med det egna livet, och det syftet är gemenskapen förkroppsligad i Nationen och personifierad av Kungen eller kanske Presidenten.

Lika självklart som generalsekreteraren välkomnar migranter för advokatkårens skull, lika självklart skulle hon kunna inta motsatt attityd för nationens skull om nu hanteringen hotar att skada nationen – om hon nu hade haft någon känsla för nationen.

Problemet är att vi inte längre respekterar och högaktar gemenskapen förkroppsligad av nationen. Nationen finns liksom inte längre, i varje fall inte som någon levande kraft som kan förmå oss att göra något annat än det som främjar den personliga nyttomaximeringen.

Egentligen är det konstigt att det finns så mycket kvar av kåranda och kall-känsla hos lärare och sjuksköterskor som det faktiskt finns trots årtionden av PK-inspirerade attacker från centralt placerade regelmakare.