Vågen av åttiotalsnostalgi

Mohamed Omar

Hemdatorn Amiga 500 nådde Europa under våren 1987. Enbart i lilla Sverige såldes hundra tusen exemplar! För den tidens ungdomar hade den stor betydelse – gränserna tänjdes för vad som var möjligt att göra med grafik och musik. Flera av dem som nördade ner sig i sina Amigor gick sedan vidare till att utveckla program och spel.

Själv blev inget av detta, jag ännu idag ganska dålig på datorer. Jag bara spelade. Men Amigan var en barndomsvän som hjälpte mig att utveckla min fantasi och den gav mig en känsla för vad framtiden kunde bära med sig. I spelet Defender of the Crown lärde jag mig om medeltidens England, i Conflict om det moderna Mellanöstern och i Pirates! om Amerika och Karibien på 1600-talet.

I en ny maffig kaffebordsbok med titeln Generation 500 intervjuar Jimmy Wilhelmsson en mängd kända och okända människor som berättar om vad Amigan betytt för dem. Det är en bok om hur teknikutvecklingen påverkar vår kultur och vårt tänkande, men framför allt är det en nostalgibok – resa tillbaka till åttiotalet.

Amiga 500 annons

Och det är inte Wilhelmssons första bok av detta slag. År 2015 släppte han boken om Commodore 64, hemdatorn som föregick Amiga 500: Generation 64. Det var datorn med de surrande kassettbanden. Överhuvudtaget verkar det gå en våg av åttiotalsnostalgi genom vår egen tid. En annan grej som blivit stor är ”retro gaming”, att samla och spel gamla spel.

Netflix teveserie Stranger Things erbjuder till exempel en överdos av nostalgi – det är mer åttiotal än åttiotalet. De fyra killarna, huvudpersonerna i serien, sitter i källaren och spelar Dungeons & Dragons. Nördigare och mer åttiotal kan det inte bli! Själv spelade jag den svenska varianten, Drakar och Demoner, i min kompis tvättstuga. Vi bodde i lägenhet och hade ingen källare. År 2015 kom det ut två nostalgiböcker om rollspel och Jimmy Wilhelmsson var medförfattare till en av dem: Äventyrsspel : bland mutanter, drakar och demoner.

Jag misstänker att åttiotalsnostalgin innehåller en outtalad politisk dimension. Det var visserligen 1975 som Sveriges riksdag beslutade att Sverige skulle bli mångkulturellt, men detta nya hade knappast slagit igenom på åttiotalet. Tittar man i både boken om Commodore 64 och boken om Amiga 500 finner man ganska snart att alla som intervjuas är gammelsvenskar. Om jag inte läst slarvigt så förekommer inte en enda person med ett icke-europeiskt klingande namn. Det var så det såg ut. Särskilt bland datanördar, som ju än idag är en grupp som mest består av vita män. Hade man gjort en nostalgibok om hiphop-kulturen under samma tid hade man kanske kunnat hitta något ansikte med lite mera färg.

Men detta är min poäng: på åttiotalet var Sverige fortfarande svenskt. Man såg inga slöjor på stan. Vi hade inga utanförskapsområden där hedersförtryck och jihadism växte som ogräs.

Det är möjligt att jag övertolkar, eller att jag projicerar mina egna tankar på andra, men i vurmen åttiotalet, det sista svenska årtiondet innan mångkulturen slog igenom, tycker jag mig som sagt skymta en en outtalad kritik mot hur Sverige har blivit. Denna våg inom kulturen kommer ju också parallellt med den så kallade högerpopulistiska vågen inom som ifrågasätter mångkultur och massinvandring. Jag kan tänka mig att många retrogamers och medelålders rollspelsrävar som älskar att smeka sina gamla Drakar och Demoner-lådor skulle hata att förknippas med något som fult och vidrigt som högerpopulism… men jag kan ändå inte låta i bli att spekulera om beröringspunkter.

När man känner sig vilsen i sin egen samtid, ja, vissa upplever sig till och med sig som främlingar i sitt eget land, är det inte konstigt att man längtar tillbaka. Mycket har blivit bättre. Ingen skulle nog vilja vara utan Internet, men de allra flesta skulle vilja vara utan islamisk fundamentalism och andra av mångkulturens baksidor.

Så är det för mig. På åttiotalet hette jag Eddie och min svenskhet var en självklar sak. Det var först senare, i början av 90-talet, som jag började fundera på min biologiska far från Iran, min adoptivpappa från Kenya, och islam. Jag käkade varmkorv, firade jul och kollade på MTV. Jag var Eddie innan jag blev Mohamed och nu är jag Eddie igen.

När jag lämnade islam och försökte hitta tillbaka till min svenskhet blev det naturligt att se tillbaka på den tiden, på åttiotalet. Vad lyssnade jag på för musik? Vad såg jag på för filmer? Jag har också tagit kontakt med gamla vänner från tiden och pratat om hur vi var och hur Sverige var. Den här typen av ”självbiografisk arkeologi” har blivit så mycket lättare med Internet.

Stranger ThingsPå Internet är Jimmy Wilhelmsson känd under namnet ”Spelpappan”. På sin blogg ägnar han sig delvis åt denna typ av internetarkeologi, dock inte bara självbiografisk. Han börjar kanske med ett minne eller en sak från barndomen, sedan reder han ut det steg för steg. Hur gjordes egentligen omslaget till spelet Pirates!? Och hur väl stämmer spelets Karibien överens med historieböckernas?

Wilhelmsson är så vitt jag kan förstå helt opolitisk. Men i själva denna verksamhet, i det nostalgiska tillbakablickandet mot Sverige strax före mångkulturens genombrott, och i hela vågen av intresset för detta, finns det som sagt, tror jag, en politisk dimension. För just min generation, vi som var barn på åttiotalet, är de sista som växte upp i ett i stort sett svenskt Sverige. Och vi fick röka på kaféerna…

13 thoughts on “Vågen av åttiotalsnostalgi

  1. Zak McKracken skriver:

    Vilken härlig text, Eddie! Jag växte också upp på C64 och Amiga 500 och drömmer mig precis som du tillbaka till Sverige före Katastrofen. För den som vill kan jag rekommendera en bildgoogling på ”Simon Stålenhag” och ”Ur varselklotet” (själv börjar jag nästan gråta av att se Stålenhags bilder, så vackra är de).

    Jag håller dock inte med dig om att Wilhelmsson skulle vara opolitisk; jag minns att hans texter i speltidningen Level brukade prydas med en teckning av honom och hans son på en soffa med Feministiskt initiativs logga (”F!”) på väggen – detta skamlösa ställningstagande är anledningen till att jag inte längre läser Level.

    Detta tangerar f,ö, PK-sektens attack på den icke politiskt korrekta spelkulturen för några år sedan som kom att kallas för #Gamergate och som också har kopplingar till både Trump och den nya Alt-Right-rörelsen. För den som vill veta mer kan jag rekommendera Vox Days bok ”SJWs Always Lie: Taking Down the Thought Police” (som även rekommenderas till alla som vill veta mer om hur värdegrundskrigare tänker och fungerar).

    Liked by 1 person

  2. Moab skriver:

    Jag var inte dataspelare men är utan tvivel nostalgisk. Jag är gladast när jag rör mig i någon variant av det som var, om det så är att läsa om ”To have and have not” eller ”Den gamle och havet” för femtielfte gången, eller min fars James Bond böcker, läsa Tintin och Spirou för mina barn eller lyssna på musik eller utöva någon av de sporter som kom på den tiden, gubben kan än… Men något skaver. Jag skriver här, just nu ingen annan stans för att något är allvarligt fel, Morpheusblogg är ett mycket välfunnet namn. Något är fel och det känns som om goda människor måste hjälpa till, men när jag ser runt mig så ser jag folk som går upp i sitt arbete, hus i Sverige eller utomlands, kör fina bilar eller intresserar sig hysteriskt för sin kropp, triathlon eller yoga eller grönt te. Det är som ett substitut, ett opium, för att inte se vad som pågår. Min frus bokklubb är en orgie i pk och hon kämpar i uppförsbacke att ändra perspektivet. När jag talar med vänner så är vi eniga om vansinnet allt mer, men ingen gör något vad jag vet. Så mer måste göras, men har man orken i detta livegna land? Blodsugarna har tagit hälften av mitt liv, i denna hälft så ligger energin i upproret? Starta eget så man kan betala mindre skatt är ett uppror så det upptar mycket av min tankeverksamhet just nu. Någon skrev att man borde starta en blogg, kanske ett steg? Kanske en blogg med namnet ”Försök till koherens” där man samlar det man skriver, löst och fast. Fast hellre så hade jag delat mina tankar med andra, i ett krigsrum.

    Igår lekte jag med småkrigare vi hittat hos farmor med min son, han gillade det, det var som klonkrigen i StarWars.

    Gilla

  3. uppstigersolen skriver:

    Jag gillar dina texter och har sett dina videor där du går igenom Islam och dess vidrigheter. Men du skriver här att du heter Eddie igen men i varje avsnitt (även i detta) så heter du Mohamed. Helt OK för mig men lite frågande är jag.

    Gilla

  4. Eva Danielsson skriver:

    Roligt perspektiv. Varje generation har sin nostalgi. Själv kan jag tänka tillbaka på ett Sverige före -68, Vi trodde på vad politiker sade och även på vad som stod i tidningen. Vi hade framtidstro dock med viss oro för ”bomben” i bakhuvudet. Klimathysterin hade inte uppfunnits och miljöfrälsta begränsade sig till att vilja sluta spruta ogräsgifter och att återfå rent vatten i våra sjöar. Vi hade en dräglig levnadsstandard om än väldigt mycket lägre än nu,
    Vi hade inte internet, tyvärr, men vi hade radio Luxemburg och Beatles. Och trygghet. Och framtidstron.
    Och det var långt långt borta som det pågick ett oändligt mellanösternkrig mellan oberäkneliga farliga araber och nyblivna alerta israeler. Sverige hade ännu inte blivit högmodigt, arrogant och bäst i världen, det kom med Olof Palme strax senare, men vi var stolta över Dag Hammarsköld och grät när John Kennedy mördades.
    Vi stickade tröjor till de svältande, frysande barnen i Biafra och trodde att vårt lands bistånd till tredje världen kom till nytta.
    Min ungdomstid och man kan få vara lite naiv och godtrogen då. De senare lite mer öppnade ögonen är förstås en resa i ålder, men också en spegling av en förändrad tid.
    När gick det som var väl menat i politiken, när gick det över gränsen och blev destruktivt?
    När blev politikers främsta intresse internationella popularitetspoäng i inbördes klubbar förutom den egna lönen och fallskärmen?
    Vad skulle vi förlora om vi kunde nöja oss med välfärd och statliga åtaganden på 1967 års nivå, fast med modern teknik och kunskap?
    Kanske inte särskilt mycket om man gör rätt prioriteringar.
    Det går ju inte att fortsätta ånga på som nu i alla fall. Både resurser och tålamod tar slut snart.

    Liked by 2 people

  5. B skriver:

    Jag tycker att 80-talet var lite väl socialistiskt för att känna nostalgi över denna period, men för tiden innan t.ex. jordbrukets rationalisering känner jag starkt. Dock var ju något positivt med 80-talet att det fortfarande kändes som Sverige och hemma, vilket det inte gör längre. Jag känner mig inte hemma i ett land där en stor del av kvinnorna är beslöjade och där många avtalar ett annat språk och det finns allt färre människor med vilka man kan dela sina innersta känslor om minnen med kvar.

    Liked by 1 person

  6. Skruven skriver:

    Hade en sinclair 48 som det bara spelades på. Sedan C64. Lite spel på den också men mest hårdvaruutveckling.

    Gilla

  7. Kristian skriver:

    Tack.
    Ja, 80-talets Sverige – oavsett hur DDR-igt det må ha varit – fungerade.

    Från ”Press play on tape” till ”Guru Meditation” …

    Gilla

  8. Sven Wiberg skriver:

    Lysande betraktelse över den tid som flytt. Går det att bevara och återskapa den känsla av aningslös trygghet och förtroende som fanns under 80-tal och tidigare? Vad behöver göras för att rädda den döende svanen?

    Gilla

  9. spoudaiosaner skriver:

    Det viktigaste att konstatera, anser jag, är hur gränserna försvagades och en epok inträdde då människor som vuxit i andra kulturer och med andra uppfattningar om livets värden och vägval måste sam-leva och anpassa sitt beteende och sina inlärda eller förvärvade värderingar till andras. Det brukar talas om historiska och kulturella rötter och det har varit för mycket av försök till bevarandet av dina egna rötter i den nya miljön, vilket har skapat ”invandringsproblem” och motsättningar. För min del har jag aldrig envisats i att enögt hålla fast vid mina ”rötter”. Jag föddes i Spanien och, i mogen ålder och med fast grundad (ut)bildning har jag vandrat enda upp till Sverige. Jag envisas inte att hålla fast vid rötterna. Ty rötter är något som hjälper till att utveckla en personlig stil och värderingar men inte utan att göra det i förhållande till andras. Jag brukar säga att jag bär mina rötter och stoppar in i den mark där jag befinner mig och försöker att låta dem näras just av den nya markens substans. Jag behöver inte sluta att vara spansk för att bli svensk, ty (med mitt intresse för Retorik och språk) anser jag att ”både-och” är mera konstruktivt och berikande än ”antingen-eller”. På samma sätt som mina personliga livserfarenheter kan föra en dialog och påverka ömsesidig det gemensamma livets värderingar, kan jag både förstå och bidra til den kulturen som jag råkar konfronteras med i mitt livsresa. Vi lever dessutom i en tid då gränserna unte längre kan hållas stängda eller bevakade. Till råga på allt kom jag från ett land som historiskt fått en stark ingrediens av kulturellt gränsöverskridande. Den Iberiska halvön är ett av de bästa exemplen på utvecklingen av ett liv mellan kulturer med skilt ursprung. Spanien fick verkligen låta sin romerska och sedan sin nordisk-våstgotiskt ursprung med den mentalitet och kultur som härstammade från Orienten. Vi fick, i vår skola ”orientera” oss historiskt och kulturellt. Jag blev särskilt intresserad om den arabiska kulturen och språket och fick en hel del inlärd. Så för mig va och är ingenting speciellt att nu, i Sverige, möta den som omtalas som ”invasion” av muslimsk kultur. Jag kan vara stolt att påstå att jag medverkade lite grand vid skapandet av ett muslimskt grundat studieförbund och gjorde namnet Ibn Rushd (Averroes) känd, till den grad att det valdes som namn för det.
    Man behöver inte byta bort kulturella rötter för att anpassa sig (på ett ömsesidigt berikande sätt) til andra livs- och kulturvärden. På sätt och vis kan man påstå att (som s.k. ”invandrare”) kan man bli mer svensk än svenskarna själv (ett erkännande som jag har fått vid några tillfällen). Det handlar om at förstå sen andre t.o.m. bättre än hen själv. Det kan låta ”översittande stolt”, men jag menar det med ödmjukhet. Att ge större vikt åt att (i första hand) ”lyssna” än tala och att förstå, respektera och uppskatta den andres livsvärden är utgångspunkten för det som vi kallar ”sam-hälle” utan att förvandla det till ett ”sär-hälle”. An någon spontan anledning läre jag mig svenska genom att läsa framstående svenska poeters verk. (Mitt första framlagda akademiska uppsats vid Uppsala universitet handlade om lyrik-översättningar från svenska till mitt modermål) och jag utbvecklade mitt engagemang i svenskan genom att lära mig utantil och sjunga Bellmans, Ebert Taubes, m fl dikter. Min översättning av Fröding ”Det var dans bort i vägen” (som jag kan sjunga på spanska) handlar mer om en ”andlig” och socialt återgivande än om en rent semantisk översättning.
    Vad den arabiska kulturen anbelangar (förutom mitt engagemang för Ibn Rush) har jag ständigt påmint om den bortglömda historiska kunskapen om den arabiska kulturens förmedling av grekisk filosofi och vetenskap till Europas Renässans). Att ordet ”siffra” betyder ”nollan” på arabiska är inget tillfällighet. Trogen min egen härstamning (både västgotiskt och arabiskt påverkad) har jag antagit namnet ”Yusuf ibn Radamirus al.Maghriti” eftersom familjenamnet ”Ramirez” kan översättas som ”Rådmansson” och Maghriti betyder ”född i Madrid”, en stad som grundades av araber under namnte ”Maghrit”. Ordet ”spoudaios” i e-postadressen är ett grekiskt adjektiv som Aristoteles använde för att beteckna den sansade människan. Ty den grekiska kulturen och filosofin har också engagerat mig, sida vid sida, med den arabiska. Det var också de arabiska filosaoferna (Ibn Rushd och Ibn Sinna – Averroes och Avicenna) som introducerade kunskapen om Aristoteles i Europa.
    Nu räcker det!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s