Antalet sidvisningar på den här bloggen ökar svagt, om man ska tro statistiken från WordPress, och uppgick i juni till omkring 650 000 stycken. Antalet unika läsare den månaden var 130 000. Om dessa läsare är medlemmar av svenska kyrkan i samma utsträckning som svensken i genomsnitt så återstår kanske 100 000 röstberättigade. Av dessa – fortfarande under antagandet att läsarna beter sig som folket i gemen – röstade 13 000 stycken i senaste kyrkovalet, medan 87 000 skolkade.

Jag skulle tro att de flesta av dessa 87 000 ogillar PK-ismen och därför kanske skulle kunna tänka sig att rösta i kyrkovalet den 17 september om de trodde det skulle göra någon skillnad. Men folk är aldrig riktigt som man ibland hoppas – och det är troligen ganska bra – så låt oss anta att det bland våra läsare återstår 50 000 personer som dels inte brukar rösta, dels ogillar PK-ismen, kort sagt 50 000 nya röster.

50 000 nya röster räcker inte. Idag röstar inte fullt 700 000 personer, mest alltså på PK-istiska rörelser och kandidater. Det behövs kanske 200 000 nya röster för att det ska märkas någon rejäl skillnad.

200 000 röster låter mycket, men det är det inte med tanke på att gruppen soffliggare uppgår till 87 procent av de röstberättigade eller en bit över fem miljoner.

Om du bestämmer dig för att själv rösta och dessutom får med dig tre eller fyra andra före detta soffliggare så är saken biff. Så prata med alla du träffar om saken. Övertyga dem om att åtminstone intressera sig tillräckligt för Svenska kyrkan för att ta del av den information om kyrkovalet i september i år som kommer att redovisas på dessa sidor under redaktörskap av prästen Helena Edlund. Skriv till henne – helena.edlund@dnv.se – och ställ frågor om det är något du vill veta och uppmuntra dina bekanta att göra sammalunda.

Jag har aldrig ägnat mig åt partipolitik och valtaktik, men det här tycks mig som ett öppet mål för den som vill ändra en etablerad ordning med demokratiska metoder: å ena sidan en liten grupp delvis starkt mobiliserade aktivister som lyckas får kontroll över kyrkan för att den stora massan av röstberättigade är likgiltiga, å andra sidan det troliga faktum att en majoritet av dessa hittills likgiltiga ogillar de dominerande aktivisternas politik och gärna skulle se en ändring.

Nu gäller det för oss gemensamt att förklara dessa enkla förhållanden för de likgiltiga så att de kan göra en demokratisk insats. Tror du att de likgiltiga redan tänkt på detta och vet hur det ligger till? Det tror inte jag eftersom jag vet att jag själv inte förrän för bara några månader sedan insåg hur det ser ut.

Barack Obama hade en fin slogan: ”Change you can believe in”. Det blev kanske inte så mycket av det i verkligheten, men det lät bra. Jag är en så troskyldigt naiv anhängare av demokratins idé att jag inbillar mig att det här är förändring som man kan tro på. Om man inte tror att detta skulle vara möjligt för demokratin, vad skulle då man då tro att den överhuvudtaget kan åstadkomma?