Spionen Stig Bergling kopierade i början av 1970-talet en pärm med hemlighetsstämplade uppgifter på sin arbetsplats på Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Pärmen, som innehöll en förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd, lämnades så småningom över till ryssarna. För detta dömdes Bergling 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Att lämna uppgifterna i Berglings pärm till främmande makt var självfallet till skada för Sverige, men det var en piss i Mississippi jämfört med konsekvenserna av att lämna ut Transportstyrelsens register. Under två års tid har uppgifter om allt från det svenska körkortsregistret till detaljinfo om stridspiloter, militära specialstyrkor och personer med skyddad identitet funnits tillgängliga för den som haft intresse av det.

Det är näst intill omöjligt att begripa hur mycket information om Sverige och svenska medborgare som funnits (och finns) tillgängligt för alla och envar – inklusive främmande makt. Nyheter idag har den bästa rapporteringen.

Transportstyrelsens förra generaldirektör, Maria Ågren, har fått agera bondeoffer. Hon fick sparken i januari och har nu godtagit (!) ett bötesstraff (!!) om 70 000 kronor (!!!). Det motsvarar en halv månads löneavdrag. Jag upprepar: Stig Bergling dömdes till livstids fängelse.

Men Ågren är inte ensam ansvarig. Media släpper ”nyheten” under juli, när risken för uppmärksamhet är som allra lägst, trots att man med stor sannolikhet haft vetskap om detta under en längre tid. Tjänstemän har varnat sedan 2015. Säpo har utrett. Ministrar har varit informerade.

Infrastrukturministern har känt till att Transportstyrelsen ”gjort avsteg från gällande lagstiftning” – inte för regler gällande fiskekort eller datum för dubbdäck, utan för hantering av uppgifter som rör rikets säkerhet. Inrikesministern har varit informerad – inte sedan i förrgår, utan under ett och ett halvt års tid. Det är inte osannolikt att statsministern varit underrättad.

Ändå har inget hänt. Inget händer heller, trots att katastrofen är ett faktum och pågående. Åtgärdsprogrammet ska vara avslutat först under hösten, meddelar den nye generaldirektören.

Varför?

Oavsett vad svaret är, så duger det inte. Något liknande ska inte kunna ske. Får inte ske. Det ska vara helt, absolut och fullständigt hundraprocentigt omöjligt att något som ens marginellt – och med ett avsevärt mått fantasi – över huvud taget liknar detta ska kunna ske.

Men när det blev känt att det skett, så inträffade något än mer surrealistiskt på pressträffen: Den iscensattes som en kaffebjudning med fyra ministrar, termosar och kakfat. Bild finns här. Herre min Gud och Skapare. Är rådgivarna lika inkompetenta inom sina områden som ministrar och generaldirektörer inom sina? Monty Python hade inte kunnat göra det bättre.

Finns det verkligen inga – INGA – bland tio miljoner invånare som är bättre lämpade att styra Sverige än vår nuvarande regering? Oppositionen är inte mycket till hopp, de har valt undfallenheten och visar därmed sina sanna kvaliteter. Och vad gör landets journalister – den Tredje Statsmakten? Sommarvikarierna på riksmedia kämpar på men i skrivande stund rankas Zara Larssons kärleksrelation, gamla E4:ans dragning genom Örkelljunga och en korrumperad Baltimore-polis högre av aftonbladet.se än det som kan vara inte bara Sveriges utan världens genom tiderna största säkerhetsläcka.

Men på ett sätt ska vi vara oändligt tacksamma: Transportstyrelsens haveri har tydliggjort Sveriges haveri. I händerna på ledare som under åratal lämnat ut oss alla till Lede Fi är landet obönhörligen förlorat.

Faktum är att Sverige behöver en förmyndare. Eller kanske är det just det de läckta uppgifterna snart kommer att ge oss? Framtiden kommer med all säkerhet att utvisa det.