Skolan ska förmedla kunskap. Om det är vi alla överens. Men jag har kommit över ett häfte som visar att åtminstone en skola lär ut felaktigheter. Det rör sig om ett häfte med information om islam som använts i undervisningen av högstadieelever på Alfred Dahlinskolan i Jönköping. I häftet, som har rubriken ”Minikurs islam”, har jag hittat flera fel. Elever som tar okritiskt tar till sig innehållet kommer att få en felaktig bild av islam.

I häftet läser man att Koranen och Bibeln har samma ursprung:

”Koranen liknar den kristna bibeln väldigt mycket. Detta på grund av att de har samma ursprung.”

Vad menar man med samma ursprung? Bibeln, det gamla och det nya testamentet, har ingenting att göra med den arab eller de araber som skrev Koranen. De skrevs under helt olika tidsperioder och författarna hade ingen kontakt med varandra.

Muslimer menar dock att alla dessa skrifter kommit från Gud. Det som vi kallar Bibeln är dock en förvrängd version av den äkta Bibeln. Muslimer använder inte Bibeln, bara Koranen. Muslimer ser Bibeln som en förvrängd bok full av felaktigheter. Koranen är muslimens rättesnöre.

Koranen innehåller berättelser som kommer från judiska och kristna skrifter. Det beror på att Koranens författare har fört in dem. Ofta skiljer sig dock de koraniska versionerna från originalberättelserna, vilket beror på att Koranens författare inte hade tillgång till källorna utan förlitade sig på hörsägen. Det beror också på, som i fallet Jesu natur, att Koranens författare inte delade den kristna kristologin, det vill säga uppfattningen om Jesu natur.

Ett exempel: Koranens författare identifierar jungfru Maria som Moses och Arons syster (3:31;19:29). Moses beräknas ha levt på 1300 eller 1200-talet f.Kr. och Maria var ju Jesu moder och levde under den romerske kejsar Augustus tid!

I häftet kan man också läsa att Jesus i islam är en av de största profeterna. Han kallas så. Men i praktiken har han ingen betydelse, förutom som profeten Muhammeds förebådare. I Koranen påstås det att Jesus kom med en bok, evangeliet, på samma sätt som Muhammed kom med Koranen. Det visar hur lite Koranens författare visste om kristendomen. Jesus kom inte med någon bok, evangelierna är berättelser om Jesus skrivna på andra.

I häftet får eleverna också läsa att muslimer tror att Jesus ska komma tillbaka och leda muslimerna i kampen mot ondskan. Vad är ondska? Olika religioner uppfattar olika saker som onda. I islam är avgudadyrkan den största ondskan. Detta kallas på arabiska ”shirk”, att dyrka andra vid sidan om Gud. Enligt Koranen gör sig kristna skyldiga till denna ondska när de dyrkar Jesus som Guds son, Gud och människa. När Jesus kommer åter kommer han att krossa korset, symbolen för denna ondska. Detta får vi inte läsa i häftet: att Jesus i islam är en antikristen gestalt.

I stycket om ramadan får eleverna lära sig att muslimer fastar i månaden ramadan för att känna solidaritet med de fattiga. Men det står ingenting om något sådant i Koranen eller i haditherna, det vill säga i texterna som beskriver Muhammeds ord och gärningar.

I Koranen och haditherna står det att man fastar för att vinna Guds välbehag och lön. Den som fastar i ramadan kommer att lönas med himlen och undslippa helvetet. Den som inte fastar kommer att dra på sig Guds vrede och straff.

Om högtiden som avslutar ramadan, eid al-fitr, får eleverna lära sig att muslimen på den dagen försöker vara ”en god människa”. Återigen: vad är godhet? I Koranen sägs det att Muhammed är den bäste människan, han har det bästa sättet och de bästa sederna. En god människa ska enligt Koranen vara som Muhammed. Men skulle moderna svenskar tycka att Muhammed var god? Det är tveksamt, då Muhammed ledde arméer i heliga krig, avrättade fångar, lät stena människor, handlade med slavar och gifte sig med ett flickebarn. En vanlig, modern svensk menar något helt annat med ordet ”god” än en troende muslim som tagit sin moral från Muhammed.

Stycket om jihad är längre än alla andra stycken i häftet. Inte för att man vill berätta vad jihad betyder i de islamiska texterna, utan för att man vill få eleverna att tro att det är någonting bättre än vad det egentligen är.

Så här skriver man:

”Du har säkert hört ordet jihad och förknippar det med heligt krig. Detta stämmer inte. Jihad betyder på arabiska – att kämpa, ungefär. Och handlar om en strävan, såväl yttre som inre.”

Heligt krig på svenska betyder ett krig som är välsignat av Gud, ett krig som man utkämpar för Guds skull och som ses som gott och rättfärdigt. Och det är exakt vad jihad är.

Sedan informerar häftet om att det finns fyra olika former av jihad: 1) Inre jihad, 2) jihad med sina tillgångar, 3) jihad genom handlande och 4) jihad genom väpnad kamp.

Inre jihad beskrivs så här:

”Strävan efter att rena själen och stärka sin tro och att göra rätt och gott. Det är också en strävan att hålla sig från det onda.”

Vad betyder det rätta, det goda och det onda? Det blir meningslösa ord utan definitioner. Enligt Koranen är det rätt, och en plikt, att styra samhället genom islams lagar, människan har inte rätt att stifta lagar. Jihad kan alltså betyda en kamp för att avskaffa mänskliga lagar och ersätta dem med islamiska, så kallade gudomliga, lagar.

Inre jihad är också att stå emot kärleken till livet i världen, på arabiska ”hubb ad-dunja”, som hindrar muslimer från att gå ut i jihad när den islamiska statens ledare kallar. Kärleken till föräldrar och barn får inte stå i vägen, man ska kunna offra allt i det heliga kriget:

”Om edra fäder, edra söner, edra bröder, edra hustrur, eder närmaste omgivning, ägodelar, dem I förvärvat, handel, vars avstannande I frukten, och boningar, i vilka I finnen välbehag, äro eder kärare än Gud och hans apostel och striden för hans sak, så vänten, tills Gud kommer med sitt ord, ty Gud vägleder ej de ogudaktiga människorna.” (9:24)

På så sätt är inre jihad en förutsättning för yttre jihad. För utan en stark tro, förakt för världen och längtan efter paradiset, blir det svårt att offra sitt liv, sin familj och sina ägodelar för Gud och hans religion, islam. I Koranen kallas muslimer som tvekar inför att gå ut i det heliga kriget för hycklare, deras tro är inte riktig.

I Koranen beskrivs de som går ut i det heliga kriget som bättre än de som stannar hemma:

”De av de rättrogna, som sitta overksamma utan att hava lidit någon skada, och de, som våga sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, äro icke lika. Gud har upphöjt dem, som våga sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, ett steg över dem, som sitta overksamma.” (4:97)

Jihad med sina tillgångar beskrivs så här:

”Man ska med det man äger och har dela med sig till dem som inte har det lika bra. Detta kan t.ex. vara till välgörenhet.”

Men i Koranen, när tillgångar nämns i samband med jihad, handlar det om att uppmaningar till muslimerna att anstränga sig i det heliga kriget både med sina tillgångar/ägodelar och sina liv. Tillgångar och liv nämns tillsammans som två saker som ska offras för Guds skull i det heliga kriget: ”Dragen ut, lätta och tunga, och vågen edra ägodelar och edert liv för Guds sak!” (Zetterstéen 9:41)

Jihad genom handlande beskrivs så här:

”Man ska som muslim alltid handla gott. Så alla sorters goda gärningar är jihad, på samma sätt som att bjuda (bjuda, inte tvinga) in människor till islam också är jihad.”

Än en gång, vad är det goda? Att gå ut i det heliga kriget, att strida för att utbreda islams styre, är enligt Koranen en god handling. Det är riktigt att mission, som i islam kallas ”da’awa”, det vill säga inbjudan, också är en plikt och en god gärning. I både Koranen och haditherna åläggs muslimerna att sprida Muhammeds budskap. En jude och en kristen ska inte tvingas att byta tro, men de ska tvingas att leva under islamisk lag, vilket innebär en sämre status.

Jihad med väpnad kamp beskrivs så här:

”Man får som muslim gå till väpnad kamp mot aggression, orättvisor och förtryck. Detta gäller dock bara självförsvar.”

Orden förtryck och orättvisa kan betyda olika saker. För en genomsnittlig, modern svensk betyder inte orättvisa och förtryck samma sak det gör i Koranen. En genomsnittlig, modern svensk skulle till exempel tycka att det är orättvist att en dotter ärver hälften av vad brodern ärver och att en kvinnas vittnesmål är värt hälften av en mans. Men detta är enligt Koranen Guds lag och Gud är Rättvisan själv, al-Adil. I Koranen beskrivs härskare som inte dömer efter islams lagar som orättvisa och förtryckande.

Att jihad bara skulle gälla självförsvar stämmer inte alls med Koranens budskap och inte heller med Muhammeds eget exempel. Enligt Koranen är syftet med det heliga kriget att tvinga icke-muslimer till underkastelse under islams styre:

”Striden mot dem, som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig!” (9:29)

I denna vers talas det alltså om hur judar och kristna – genom jihad – ska tvingas till underkastelse under islamiskt styre och betala en särskild skatt. Detta är en del av den strävan efter seger över alla andra religioner som Koranen uttrycker på flera ställen:

”Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas.” (61:9)

Sedan görs följande påstående:

”Daesh (IS) säger att de utkämpar jihad, vilket inte stämmer. De tvingar på sitt tänkande och utrotar oliktänkande. De uppmuntrar till krig och våld. Gruppen utkämpar alltså inte muslimskt jihad.”

Terrorgruppen Islamiska Staten utkämpar inte jihad eftersom de tvingar på andra sitt tänkande och utrotar oliktänkande. Men detta är ju exakt vad Koranen förkunnar och vad profeten Muhammed gjorde! Han tvingade genom svärdets makt på andra sina lagar och han utplånade de som satte sig upp mot honom. De som trodde på många gudar blev utrotade, oavsett om de underkastade sig hans styre eller inte. Koranen uppmanar till heligt krig. Är Koranen inte islamisk? Det minihäftet påstår indirekt är alltså att Muhammed, islams profet, inte var en riktig muslim, och att Koranen, islams heliga bok, inte är islamisk.

”Det är olyckligt att islam ofta förknippas med krig och terrordåd, då det i grund och botten är en relativt fredlig religion med fokus på att ta hand om varandra och hjälpa dem som har det svårt i samhället.”

Islam förknippas med terrordåd eftersom muslimska fanatiker begår terrordåd i högre utsträckning än fanatiker i andra religioner. Terroristerna stödjer sig dessutom Koranen och profeten Muhammeds exempel.

Är verkligen hjälp till dem som har det svårt något som kännetecknar islamiska samhällen? I så fall skulle väl inte så många muslimer söka sig till det otrogna Europa för ett bättre liv.

Det saknas grund för påståendet att islam ”fokus” i islam är att ”ta hand om varandra”. De som har uppmanas att dela med sig till de som inte har, men ”fokus” i Koranen och i Muhammeds liv och lära är rent religiöst, att avsvärja sig falska trosuppfattningar och tro på den sanna religionen.

I häftet citeras också ur sajten islam.se. Det aktuella citatet talar om att man inte ska döma islam efter muslimers handlande. Underförstått: muslimer kan vara dåliga, men islam är bra. Jag skulle tvärtom hävda att i många fall gäller motsatsen: muslimer är bättre än islam. Många muslimer följer inte Muhammed och det ska vi vara glada för.

Islam.se är dessutom en salafistisk sajt som citerar Bilal Philips. Philips, som är en salafistisk missionär, försvarar det islamiska slaveriet som ett sätt för muslimer att assimilera icke-muslimer i det muslimska samhället. Det islamiska slaveriet är inte något ont eftersom det finns regler som gör att en herre inte godtyckligt kan slå sin slav eller slavinna. I jihad, förklarar Philips, kan den muslimske härskaren välja om fångarna kan avrättas eller förslavas. Du kan höra vad Philips anser om slaveri i YouTube-klippen här och här

År 2007 smygfilmades Philips av Channel 4 då han predikade in en brittisk moské. Han försvarade då barnäktenskap. Eftersom Muhammed gifte sig med ett flickebarn, resonerade han, så är det rätt för muslimer att göra det:

“The prophet Muhammad practically outlined the rules regarding marriage prior to puberty, with his practice he clarified what is permissible and that is why we shouldn’t have any issues about an older man marrying a younger woman, which is looked down upon by this [Western] society today, but we know that Prophet Muhammad practiced it, it wasn’t abuse or exploitation, it was marriage.”

Häftet som jag fått ta del av ger inte eleverna saklig och riktig information om islam. I stället är det en skönmålning i syfte att göra dem mer positivt inställda.