Jag är inte kriminolog, ej heller jurist eller på något annat sätt expert på kriminalitetens kostnader för oss skattebetalare, men just i egenskap av skattebetalare mycket berörd av kriminaliteten (och Gud förbjude att jag någonsin blir berörd på något annat sätt).

Men när jag försöker leta på internet ungefär hur mycket kriminaliteten kostar så hittar jag ingen hygglig beräkning. Om man googlar på ”kriminalitetens kostnader” så kommer det ett antal norska träffar och sedan en tio år gammal länk till Brå där det förespråkas mer sociala insatser för att minska kriminalitetens kostnader. Visst, det är förstås rätt svar på alla frågor.

Det magra resultatet kan möjligen förklaras av att jag inte är tillräckligt bra på att leta. Men det kan också ha en annan och mer sinister förklaring, nämligen att de institutioner som verkligen har information om dessa frågor har ett diametralt annorlunda förhållningssätt till verksamheterna än jag. Jag och de andra skattebetalarna betalar för att bekämpa brottsligheten medan de som har kunskaperna tjänar på denna hantering. Vi betalar, de tjänar. Brå, Rikspolisen, Kriminalvården, Sveriges Kommuner och Landsting står allihop på den mottagande sidan. Deras förhållande till de kriminella och till kriminaliteten är ungefär som bondens relation till kossan: den ger honom mjölk och försörjning. Bonden bannar inte kossan i onödan.

En del hänger upp sig på att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg resonerar som om hon vore flyktingaktivist. I själva verket gör hon bara sitt jobb. Hon är det närmaste man komma en fackpamp för advokatkåren. Det vore tjänstefel av henne att inte värna kårens intäktskällor, såväl migrationen som kriminaliteten.

Min ärekränkande hypotes är alltså att de som borde förse medborgarna med löpande, tydlig och lättbegriplig information om kriminaliteten, dess karaktär och kostnader kanske inte vill göra det och därför drar sig för uppgiften.

Förra året polisanmäldes ungefär 1,5 miljoner brott. Nästan alla dessa handläggs. Jag var en av dessa handlagda anmälare för jag hade fått ett vykort med grova hotelser. Min bedömning är att polisen lade ned en arbetsdag på ärendet innan det lades ned. Jag skulle förhöras, papper skulle skrivas, register skulle föras, det skulle kommuniceras med mig (jag tror jag fick två påminnelser om var jag kunde hämta ut vykortet om jag ville spara det). Jag griper ur luften att en polisarbetsdag kostar 10 000 kronor om man tar med alla kringkostnader. Eller säg 1 000 kronor i timmen så blir det lite mer än 10 miljarder kronor totalt för denna inledande handläggning.

Ungefär hälften av de handlagda brotten avskrevs av brist på bevis och för att det saknades misstänkt gärningsperson och sådant. Skäligen misstänkt person förekom i en halv miljon fall. Där måste utredningsväsendet börja kosta pengar, men jag struntar i det. Jag struntar också i de ”personuppklarade” men inte ”lagförda”, vilka måste ha dragit en massa kostnader, och begränsar mig till de 60 000 fall som blev lagförda, det vill säga ställda inför domstol.

Det är här det rimligtvis kostar stora pengar, för nu ska utredningar göras, åklagare mobiliseras, advokater kopplas in, domstolsförhandlingar genomföras och allt som kommer däremellan. Jag ska göra ett alldeles totalt påhittat antagande baserat på en sommarpratares redogörelse för advokatkostnaderna i ett mål där prataren själv hade rånats av två banditer. Advokatarvodena ska ha uppgått till 400 000 kronor. Om man lägger till polisskydd för prataren själv, domstolens kostnader och allt det andra måste man lätt komma upp i över en halv miljon kronor.

Anta att alla de lagförda fallen kostade en halv miljon kronor. Det blir 30 miljarder kronor på den punkten.

Sedan var det fängelserna. Sverige har en fångpopulation kring 4 000 personer som kostar 3 500 kronor var om dagen, vilket totalt blir någonstans kring 6 miljarder kronor om året.

Om man lägger ihop dessa garanterat underskattade kostnader får man runt 50 miljarder kronor om året, ungefär en BNP-procent. Min intuition är att kriminaliteten i verkligheten kostar mångdubbelt mer, men det kan jag inte bevisa. Jag kan ju inte ens bevisa den avsevärt lägre siffra jag anger.

Men det anmärkningsvärda är som sagt att de myndigheter och institutioner som lätt hade kunnat plocka fram siffror inte tycks göra det. Det måste ha en förklaring.