Den svenska polisens svårigheter att uppehålla statens våldsmonopol kan jämföras med situationen i Tyskland, även om det än så länge är betydligt värre i Tyskland.

”I Berlin och i Duisburg finns det områden där kollegorna knappt vågar stoppa en bil, eftersom de vet att de kommer att omringas av 40 eller 50 män. Dessa attacker är ett avsiktligt utmanande av statens auktoritet – attacker i vilka förövarna uttrycker sitt förakt mot vårt samhälle”, uppgav Rainer Wendt, ordförande för den tyska polisunionen, redan för flera år sedan till Spiegel Online.

Nyhetstidningen Bild och nyhetsmagasinet Focus har identifierat fler än 40 problemområden runt om i Tyskland. Dessa områden har, liksom liknande områden i Sverige, en hög koncentration av invandrare, hög arbetslöshetsnivå och är kroniskt bidragsberoende.

I Duisburg – med en befolkning på 500 000 varav 60 000 huvudsakligen turkiska muslimer – har eskalerande antal våldsamma brott som begås av invandrare från Mellanöstern och Balkanländerna förvandlat delar av staden till faktiska no go-zoner för polisen, enligt en konfidentiell polisrapport som läcktes till Der Spiegel. Rapporten varnar för att regeringen håller på att förlora kontrollen över problemområden och att polisens förmåga att upprätthålla den allmänna ordningen ”inte kan garanteras på lång sikt”. Om polisen ens vågar ingripa mobiliseras hundratals klanmedlemmar för att konfrontera dem. Det har tidigare visat sig att de kan mobilisera flera hundra personer på mycket kort tid med hjälp av mobilsamtal och sms.

Högt uppsatta tjänstemän vid Gelsenkirchens polis höll nyligen ett hemligt möte med representanter från tre arabiska klaner i ett försök att skapa samhällsfred. Enligt en polisrapport om mötet, som läcktes till lokala media, informerade klanerna polischefen Ralf Feldmann om att ”polisen inte kan vinna kriget mot libaneserna eftersom vi är fler”. När Feldmann svarade att han skulle skicka ut polisförstärkning för att avbryta deras illegala aktiviteter skrattade klanmedlemmarna honom rakt upp i ansiktet och sade att ”regeringen inte har tillräckligt mycket pengar för att gruppera så många poliser som krävs för att konfrontera libaneserna”. Enligt polisrapporten bör tyska myndigheten inte ha några illusioner om den faktiska maktbalansen: ”Polisstyrkan skulle bli besegrad”.

I Berlin har en hemligstämplad polisrapport som läckts till tidningen Bild avslöjat att ett dussin arabiska klaner styr stadens kriminella undre värld. I rapporten kan man läsa att klanerna ägnar sig åt droghandel, bankrån och inbrott på varuhus. Om staten blandar sig i använder klanerna sig av kontantbetalningar för att muta eventuella vittnen alternativt hota dem om inte det fungerar.

I Hamburg, Tysklands näst största stad, uppger polisen att man är hjälplös inför en brottsvåg orsakad av unga migranter från Nordafrika. Hamburg är nu hem för över 1 000 så kallade ensamkommande unga, av vilka de flesta bor på gatan och ägnar sig åt allsköns brottslighet.En konfidentiell rapport som läckt till den tyska tidningen DieWelt påstår att polisen i Hamburg i praktiken har kapitulerat inför migrantungdomarna, som är många fler än poliserna och lätt kan övermanna dem. I en intervju med tidningen Der Westen fick Osnabrücks polischef Bernhard Witthaut frågan: ”Finns det urbana områden som är no go-områden, vilket innebär att de inte längre kan skyddas av polis?” Han svarade: ”Varje polischef och inrikesminister kommer att förneka det. Men vi vet såklart var vi kan åka med polisbilar och var vi, även inledningsvis, bara kan åka med pansarskyttefordon. Anledningen till detta är att våra kollegor inte längre känner sig säkra två och två och fruktar för att själva falla offer. Vi vet att dessa områden existerar. Ännu värre är att i dessa områden resulterar brott inte längre i åtal. De lämnas ifred. Statens makt är helt ute ur bilden.”

I en bok med titeln Das Ende der Sicherheit: Warum die Polizei uns nicht mehr schützenkann  (Slutet på tryggheten: Därför kan polisen inte längre skydda oss) skriver författaren Franz Solms-Laubach att tysk polis blir alltmer demoraliserad i och med den skenande brottsligheten. Han lägger skulden på tyska politiker som genom budgetnedskärningar och personalneddragningar gjort det omöjligt för polisen att sköta sitt jobb – det vill säga att skydda tyska medborgare och deras egendom.

New Yorks poliskår, NYPD, är ett utmärkt exempel på hur polismakten kan organiseras och brott bekämpas Sverige och New York City har ungefär lika många invånare, cirka 10 miljoner vardera. Men medan Sverige har omkring 20 000 poliser har New York ungefär 50 000. Dessutom har NYPD höga krav på dem som söker och poliserna är både bättre utbildade och avlönade. Ingångslönen är runt 30 000 kronor och efter drygt fem år ligger den kring 60 000 kronor. En annan viktig skillnad är samarbetet mellan polisen och militären, militärtjänstgöring ses som meriterande vid New York polisen. NYPD har decentraliserat makten och ansvaret ligger på lokal nivå, de polischefer som inte når de uppsatta målen omplaceras. Respekten för både yrket och ordningsmakten måste återvinnas, någonting New York har lyckats med. I Sverige har polisyrket låg status och låg lön. Dessutom är antalet poliser per invånare i Sverige bland de lägsta i EU enligt Tino Sanandajis bok Massutmaning.

Vad krävs för att staten skall återta våldsmonopolet i Sverige och i Västeuropa? För att möta hotet från tusentals organiserade kriminella muslimska invandrare krävs pansarfordon, övervakningskameror, drönare, vattenkanoner och massiva insatser av polis, hemvärn och militär och kanske till och med undantagstillstånd. Frankrike har sedan flera månader infört just undantagstillstånd och tungt beväpnad polis och militär patrullerar gatorna.

Ett exempel, som kanske inte är att rekommendera, på hur staten kan hävda sitt våldsmonopol gentemot kriminella element är Italien under 1930-talet. Den fascistiske diktatorn Mussolini lyckades då slå ut den sicilianska maffian genom att utnämna en perfekt med omnipotenta befogenheter. Han fick tillåtelse att bruka allt våld som bedömdes nödvändigt för att segra i kampen mot skurkarna.

När ska svenska politiker vakna och inse att polismakten håller på att förlora förmågan att hävda statens våldsmonopol, skydda befolkningen och uppehålla lag och ordning? Svensk polis behöver högre löner, bättre utbildning, mer resurser och framförallt samhällets stöd.

Lars Hässler är Jur Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då han blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.