Alla mänskliga samhällen försöker indoktrinera och hjärntvätta sina medlemmar. Uttryckt på det sättet låter hanteringen förkastlig och avskyvärd, men så är det inte. Hjärntvätt är bara det uttryck vi använder när vi inte gillar de attityder och det tankegods någon försöker proppa i oss.

Påtryckningarna kommer i alla samhällen överalltifrån och tar formen ”Du skall”. Det kanske mest kända exemplet är kanske den budkatalog som börjar med ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. Nu för tiden i vårt land gäller en annan budsamling. Här sägs till exempel ”Du skall följa värdegrunden”.

Det är aldrig någon idé att fråga varför man skall göra det ena eller det andra, ty indoktrinering är inte som ett akademiskt seminarium, utan mer som en kaserngård. Det handlar inte om att förstå, utan om att lyda. Visar man sig oförstående eller ställer för många frågor får man en tillrättavisning typ dumstrut eller kanske någon sorts bokstavsdiagnos eller brunråttetillmäle. Så har det alltid varit, inte bara hos oss här och nu. Det beror på att samhällenas grundideologi aldrig går att förklara annat än med krystade filosofiska efterhandskonstruktioner som alltid går ut på att ifrågavarande ideologi är ”rätt”.

Att folk ansluter sig till ett ”Du skall”-system eller ideologi, således till ett antingen dominerande tankesystem eller också till ett alternativt värderingssystem som antingen kan vara i ascendens eller också för länge sedan kan ha passerat sitt bäst före-datum (människor som gör den senare sortens val kallas reaktionära) beror på att de räknat ut med inälvorna att just det tänkandet medför fördelar för dem i livet (det händer uppenbarligen tidvis att inälvorna räknar fel så att folk väljer tänkesätt som inte gynnar dem, något som Karl Marx kallade ”falskt medvetande”).

Ibland upptäcker människor att en viss ideologi, som de tidigare entusiastiskt anammat, spelat ut sin historiska roll och är redo för idéskroten. Min uppfattning är att vi befinner oss vid en sådan vändpunkt. (Om du hävdar att förändringen inte sker vid enskilda punkter utan hela tiden så kan jag ge dig rätt, men det blir enklare om man låtsas att växlingarna sker vid distinkta tillfällen, ungefär som när fiskstim byter simriktning.)

Om man räknar upp några av de mest framträdande budorden hos det fortfarande dominerande, men numera obsoleta, PK-systemet kan det låta så här:

”Du skall ha rätt till en massa saker.” ”Du skall noggrant eftersöka och uppmärksamma dina inre svagheter och underställa dem kommunens socialkontor för åtgärdande och bistånd.” ”Du skall helga inte bara vilodagen genom att hålla dig borta från jobbet, utan även alla klämdagar, dagar före röda dagar ävensom VAB-dagar och krasslighetsdagar.” ”Du skall skapa dig en auktoriserad identitet som offer för att gå före i alla köer.” ”Du skall erhålla stilpoäng om du på ett övertygande sätt kan visa att du är förtryckt, särskilt av vita män.” ”Du skall ha rätt till en lika fin barnvagn som din nästa, tillika hans semesterresa och stadsjeep.” ”Du skall värdera dina hugskott och infall lika högt som vore de en erkänd nobelpristagares enär det inte finns någon sanning och alla tankar därför är lika värdefulla.” ”Du skall tro att du är något.” ”Du skall tro att du kan lära andra något, särskilt om du är elev och de andra lärare.”

PK-ismens budkatalog handlar om rättigheter. Det enda undantaget är skyldigheten, för den som inte tillhör systemets klienter, att betala skatt utan att knota.

Rättigheter i all ära, men nu är inte längre tiden att förkunna dem. De har förkunnats med sådan kraft att folk tror att det bara finns rättigheter. Den framtida ideologin, som nu måste börja artikuleras, baseras också på ”Du skall”-metoden, men handlar inte om rättigheter, utan om skyldigheter, till exempel så här:

”Du skall, liksom scouten, göra minst en god gärning om dagen.” ”Du skall respektera svensk kultur.” ”Du skall inte cykla på trottoaren.” ”Du skall komma i tid.” ”Du skall inte ligga andra till last.” ”Du skall ej hava lust till din nästas hustru, ej heller till hans stadsjeep eller thailandsemester.” ”Du skall göra hemläxan.” ”Du skall städse betänka att du är till för omvärlden, inte tvärtom.” ”Du skall besinna arbetslinjen enligt andra Thessalonikerbrevet, tionde versen: ’den som inte arbetar skall ej heller äta’.”

Går det att bevisa att denna budkatalog i något slags absolut bemärkelse är mer korrekt än alla alternativ? Mitt svar är nej. Kan man förmoda att den sortens påbud i detta nu dock skulle göra Sverige bättre? Mitt svar är ja.

O, att vi hade någon sorts nationell ledare som kunde förkunna detta budskap med makt och myndighet. O, att medborgarna begrep och accepterade vad en sådan profet avsåg.