Reflektioner kring Latinamerikas, särskilt Brasiliens, 1800-talshistoria

Patrik Engellau

Latinamerika koloniserades av i huvudsak två europeiska länder, Spanien och Portugal. (Frankrike och Holland var också marginellt inblandade.) När kolonierna på 1800-talet bestämde sig för att bli självständiga gick det till på olika sätt i de spansktalande och de portugisisktalande områdena, vilket man bara behöver titta på en karta för att konstatera. Nästan halva Latinamerikas yta upptas av ett enda portugisisktalande land, Brasilien, medan den spansktalande resten har splittrats i mer än dussintalet nationer. Hur kan det komma sig?

Jag tror att det beror på slaveriet. Brasilien var i likhet med sydstaterna i USA, men till skillnad från de spansktalande kolonierna, en slavekonomi. De olika slavägande brasilianska lokala eliterna vågade inte börja bråka med varandra om att få sitt eget land eftersom de var rädda att slavarna, som utgjorde mer än halva befolkningen, skulle utnyttja en sådan politisk röra för att göra revolution. Eliterna hade slavrevolutionen på Haiti, som år 1804 ledde till landets självständighet från Frankrike, i färskt minne. Därför höll de ihop.

Det var annat med de spansktalande kolonierna, som inte alls i samma utsträckning hade slavar och riskerade slavuppror. Där kunde de olika lokala eliterna kämpa för att få sin egen nation.

Jag undrar om det inte var samma sak med USA som med Brasilien. Egentligen är det underligt att de nordamerikanska kolonierna vid självständigheten från England inte liksom det spanska Latinamerika delade sig i olika nationer. Den amerikanska elit som ledde självständighetskampen bestod till största delen av slavägare som antagligen kände samma slags oro som deras brasilianska motsvarigheter. Jag tror att det var slaveriet som höll ihop USA precis som det senare höll ihop Brasilien.

När sedan Brasilien efter kejsardömets fall år 1889 formade sina republikanska institutioner blev de nästan exakta kopior av det nordamerikanska originalet. Brasilien kände igen sig i USA. Brasilien blev en federal stat med ett antal i många stycken självständiga delstater, det finns en huvudstad som ligger i ett federalt distrikt, Brasilia DF motsvarar precis Washington, D.C., det finns ett system för att avsätta presidenter genom impeachment som är precis som det amerikanska (man använder till och med samma ord), rättssystemet är likadant uppbyggt, de statliga universiteten likaså, Universidade de São Paulo em Campinas ungefär som University of California at Berkeley och så vidare.

Under första hälften av 1800-talet förlorade emellertid den nordamerikanska slavekonomin gradvis sin dominans i USA. Ett helt annat och redan existerande ekonomiskt och socialt system baserat på entreprenörskap, protestantism av puritansk karaktär och fri arbetskraft stärktes i takt med att immigranter vällde in till norra USA från Europa.

Det visade sig att slavekonomin och friarbetskraftsekonomin inte kunde samexistera. Varför detta inte gick förstår jag inte riktigt. Troligen var det något mentalt. Den ena sidan kunde inte tåla den andra sidans världsbild och värderingar. Det gick inte att bilda mångkultur av dels asketisk protestantism och frihet, dels slaveri och herremansideal. I vilket fall som helst blev det inbördeskrig och sydstaternas slavekonomi inklusive dess institutioner, regler, tänkesätt och allmänna livsuppfattning krossades och utplånades. En värld hade tagit kål på en annan.

I Brasilien fanns ingen motsvarighet till den nordamerikanska liberala kraft som byggde på protestantiska värderingar, fri arbetskraft och stor immigration. Å andra sidan kunde Brasilien inte fortsätta att driva ett slaveri som hela västvärlden hade bestämt sig för att kasta på historiens skräphög. Lite mer än tjugo år efter det amerikanska inbördeskrigets slut upphävde Brasilien motvilligt slaveriet.

Men att upphäva en institution, i det här fallet slaveriet, är inte detsamma som att ändra synsätt och värderingar. I USA förändrades den dominerande mentaliteten för att den ena sidan hade slagit ut och ersatt den andra. I Brasilien skedde inget motsvarande. Det var samma gäng som styrde före och efter det att slaveriet avskaffats. Brasilien blev en slavekonomi utan slavar.