Innan motsatsen är bevisad är det säkraste tipset att din nästa är en egoist vad han än säger. Det lär finnas exempel på att motsatsen är sann. Kanske har jag inte sett så många typfall, men jag är villig att tro på förekomsten av enstaka, genuina altruister.

De som uppträder som människoälskare och altruister men i verkligheten är egoister uppträder i olika skepnader. Den mest rörande men samtidigt farligaste sorten är de oskyldigt och naivt troende. Arketypen är Jessica, 14 år, som älskar isbjörnar och tigrar och hatar bilar och vill att vi ska vara snälla mot och älska alla som inte bor i en medelklassvilla i Täby. Att Jessica är farlig beror på att hennes föräldrar, hennes lärare och hennes omvärld i allmänhet inte vänligt törs skratta åt henne och säga ”visst lilla gumman, men gå och lägg dig nu” utan i stället tror att de måste respektera hennes omogna och ogenomtänkta idéer och ta henne på allvar.

Det skulle bara behövas att Jessica fick närma sig en isbjörn eller en tiger för att hon skulle komma på andra tankar. Jag vet vad jag pratar om för en gång stod jag trettio centimeter, på andra sidan ett stängsel visserligen, men ett opålitligt stängsel i Bangladesh, från en tiger som började ryta. Det var en av de mest förfärliga händelserna i mitt liv. Jessica hade fått ett eller flera posttraumatiska stressyndrom, det kan jag lova.

Så småningom lugnar sig de flesta människoälskarna och altruisterna såframt de har något förnuft, det vet jag också av egen erfarenhet. Jag hör till sextioåttorna, den stora och betydelsefulla grupp av universitetsstudenter, i huvudsak med medelklassbakgrund, som under ledarskap av Olof Palme – som en del av mina revolutionära polare visserligen ansåg för en mes och en förrädare mot arbetarklassen – förberedde oss för att i arbetarklassens intresse ta över styret över Sveriges offentliga sektor. Vår tids akuta problem är att den tidens föräldrageneration, lika litet som Jessicas, inte vågade ryta åt oss snorungar att avsluta vårt svärmeri.

Vi fick hållas. Vi gjorde karriär, framför allt alltså inom den offentliga sektorn. Det som gav oss självsäkerheten var att vi övertygade oss själva att vi inte skapade våra framgångar och våra hyggliga, privilegierade liv för vår egen vinning utan för arbetarklassens.

Tja, arbetarklassen. Det ändrade sig. När min generation makthavare tog över spakarna slutade vi tänka på arbetarklassen, som vi egentligen aldrig brytt oss om, och började i stället fundera över varför massorna av folk och väljare skulle stödja vårt projekt, det vill säga oss själva. Vi kom fram till att vårt mål var att i kraft av vår godhet och vårt högre förnuft utrota allt elände som inte bara arbetarklassen, som för övrigt var skeptisk mot oss, utan alla svaga och hjälpbehövande personer i hela världen, var drabbade av. Sedan denna insikt väl var formulerad så anslöt sig även de borgerligt sinnade maktpretendenter som aldrig haft något särskilt till övers för arbetarklassen. Såklart man vill representera en humanitär supermakt och, om det behövs, tvinga motvilliga medborgare att betala för det med sina skatter.

Jag har levt och skapat – åtminstone är jag medskyldig – denna del av Sveriges historia. Jag kan vittna om den, om hur den känts i våra kroppar, om hur ett dominerande skikt i vårt land har format sin och nationens – den humanitära stormaktens – självbild. Det kändes bra medan det pågick och mig gynnade det alldeles fantastiskt ända tills jag kring år 1980 hoppade av det numera urspårade triumftåget.

Om detta må vi berätta, vi som är skyldiga. Vi som är skyldiga till det vansinne som idag förödar vårt land.

PS Förstår du varför jag förnekar kopplingen mellan den socialistiska vänstern och PK-ismen? Den felande länken är jag. Jag låtsades var arbetarklassens företrädare men var bara min egen. Min generation av makthavare var tvungen att uppfinna en annan klientgrupp medan den i själva verket företrädde sig själv. Den uppfann alla svaga, alla offer, alla kränkta som behövde dess stöd för sin upprättelse. Min generation och dess efterföljare fick på så vis en betydelsefull roll och därmed skäl för sina positioner och ersättningar.