Du har såklart till leda hört det där om att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll. Kanske var det Pippi Långstrump som sa det först, kanske var det Bamse. I vilket fall som helst kan uttalandet tjäna som motto för båda dessa hjältar.

Du kanske tror att detta motto är någon sorts självklarhet, alltså att det ligger i tillvarons natur att den starke måste vara snäll. Så är det inte. Tänk på Saddam Hussein och Muammar Gaddafi. Motsvarande motto för dem var att den som är väldigt stark också måste vara väldigt grym. Om de inte varit väldigt grymma hade de blivit avsatta på direkten. Kom ihåg att det behövdes nästan hela Nato för att ta ut dem.

När man insett detta förstår man att den svenska Pippiparollen troligtvis är ett internationellt unikum. Ingen stark makthavare utom Bamse och Pippi har, vad jag kan komma på, gjort snällheten till sitt signum och valspråk. Jo, en annan makthavare har gjort det, nämligen det svenska politikerväldet. Bevis? Har politikerna inte utsett Sverige, alltså sig själva, till en humanitär stormakt? Det betyder ungefär att vi är det snällaste land uppå jord.

För att värna sina positioner och sin väldiga styrka måste politikerväldet därför alltid visa sig väldigt snällt precis som Gaddafi alltid behövde visa sig väldigt grym. Det är därför politikerna fortsätter att köra Sverige ut i ett allt djupare moras. De kan inte göra något annat. Tänk om Bamse lite oväntat våldtagit Lille Skutt. Eller om Pippi Långstrump rånat banken för att guldpengarna tagit slut. Det hade blivit game over på nolltid. Samma med politikerna och deras godhet.

Hur kan jag veta allt det här? Jag har en metod. Jag gör mig dum. Jag tror inte på någonting som inte är så enkelt att vem som helst kan förstå. Om jag inte förstår vad folk säger ber jag hela tiden om nya förklaringar tills vi närmar oss den nivå där vilken dumskalle som helst kan begripa. Då är vi framme vid något som lite provisoriskt kan hållas för sanning. (Ibland inser man från början att man råkat ut för en skitpratare och orkar därför inte ens börja fråga.)

Vi tar ett exempel, det där med humanitär stormakt eller det där med värdegrund. Ingen har någonsin lyckats förklara för mig på det sätt som krävs för att övertyga ett ordinärt dumhuvud vad någotdera begreppet betyder. De flesta begrepp, även komplicerade föreställningar, till exempel äppelmos, månadslön och tyngdkraft, går att beskriva så att även en jubelåsna fattar. Men inte värdegrunden. Därför drar jag slutsatsen att värdegrunden kanske inte finns.

Att göra sig dum är således en utmärkt metod att lära sig något om världen. Men det är också mycket svårt för det händer rätt ofta att de människor av vilka man begär enkla svar blir nervösa. Om man inte accepterar deras ibland bigotta föreställningar kan de känna sig som om man är i färd med att dra ned deras brallor. Det tycker de inte om. I sådana situationer ligger det när till hands att umgänget antar ny karaktär. I stället för vänlig och belevad konversation övergår samtalet till att bli spänt och antagonistiskt och kan till och med urarta i gräl. På bio har jag sett gräl leda till mord, så det här är inget att leka med.

Men långt innan det närmar sig gräl och mord så brukar det komma spefulla kommentarer av typ ”Fattarunte? Eru dum, eller?”. Sådant brukar betraktas som förolämpningar, men inte av mig eftersom dumheten är min metod. Det finns nästan ingen gräns för hur mycket folk kan mobba och trakassera den som ifrågasätter vad de påstår. I sista hand finns alltid rasist- och nazistkorten som skrämmer nästan alla när de spelas ut.

Efter att således ha wallraffat som dumhuvud förstår jag lite mer om levnadsvillkoren för naturligt obegåvade människor. Jag inser att den som är väldigt dum också måste vara väldigt stark för att inte bli intellektuellt mosad av tillvaron.

Så stark är det svårt att vara. Jag tror att de flesta väljer en annan strategi, nämligen att anpassa sig till den allmänna meningen för att slippa få på skallen. Så kan man förklara att en liten, aggressiv och intellektuellt sammansvetsad grupp, exempelvis av PK-ister, kan kontrollera ett helt folks tänkande hur världsfrånvända gruppens idéer än må vara.