Simons fotogen

Bert Stålhammar

Spekulationerna om vem som tar vem pågår för fullt trots att det är mer än ett år till valet. Moderatledaren Anna Kindberg Batra vill bjuda in de gamla regeringskollegorna från Alliansen och prata om framtiden kring familjen Batras köksbord.

Sveriges nu näst största parti får som vanligt stanna ute i kylan, allt enligt klassisk mobbningsagenda à la ”du får inte leka på våran gård”. Detta medan övriga partier hämningslöst stjäl förslag och idéer från detta mobbade och utfrusna parti. Hycklarna fanns inte bara på Bibelns tid utan tycks breda ut sig alltmer i dagens förvirrade samhälle.

För övrigt kan Löfven tänka sig att låta Centern och Liberalerna ingå i regeringen. Förmodligen tar han med vem som helst i båten som garanterar att han också i fortsättningen kan berätta för alla som vill höra vem som är Sverige statsminister. Den svenska modellen mot eller för total samhällsupplösning måste bevaras. Andelen no go-zoner ökar för varje mätning trots att rikspolischefen försöker mörka uppgifterna. Förr eller senare måste förmodligen denna rena annektering av svenskt territorium leda till en uppgörelse. Frågan kan ställas om våld skall användas eller diplomatiska förbindelser skall upprättas mellan nationalstaten Sverige och de självstyrande enklaverna där svensk lag har upphört att gälla och ersatts med sharialag.

Allt fler frustrerade invandrarkvinnor försöker få våra politiker att förstå vilken förtryckarregim de tvingas leva under. Många säger till och med att de levde ett friare liv i det gamla hemlandet som de flydde ifrån med förhoppning om ett bättre liv i Sverige.

KD och MP betraktas redan som ointressanta och förpassade i bästa fall till någon kommunal suppleantnivå. Vänstern får fortsätta att drömma om sin himmel tillsammans med sidekicken Feministiskt initiativ. Men det finns gott om forskningspengar att söka för alla intresserade genderforskare. Projektet trumpetsignaler ur ett genusperspektiv, exempelvis, behöver säkert flera framstående forskare.

När jag lyssnar på Löfven kommer jag att tänka på folklivsforskaren och folkskolläraren Sixten Bengtsson i Skövde och hans besök hos gamle bonden Simon som hade fått elektricitet indraget i sin gamla gård. ”Vad tycker Simon nu om det elektriska”, frågade Bengtsson. ”De ä la bra”, svarade Simon. ”Men han som är skollärare kan väl berätta för mig
om hur det elektriska fungerar.” Då gjorde Sixten Bengtsson en gedigen genomgång av elektricitetens mysterium. Efter sin lektion frågade han Simon om han hade förstått. ”Jo”, svarade Simon, ”nog har jag det. Jag har bara en enda fråga. Hur får I in fotogenen i di däringa smala trådarna?”

Våra politiska ledare har mycket gemensamt med bonden Simon. Hur skall man lyckas med att få ordning på allt det som nu haltar sig fram i vårt samhälle? I dag har varje någorlunda vaken medborgare märkt att skolan, sjukvården, äldrevården, kriminaliteten eller vad det nu är inte klarar av det som de en gång skapades för. Vårt politiska system med de klassiska partierna bildades som bekant för att ta till vara de möjligheter att bygga ett rättvisare samhälle som övergången från bondesamhället till industrisamhället erbjöd. När järnvägarna drogs genom landet skapades nya mötesplatser, nya tankar och nya möjligheter. Medborgarna tog själva ansvar när de byggde sina möteslokaler, folkparker och bönhus. Folkrörelserna engagerade hundratusentals medborgare och den gamla makten, ofta representerad av kyrkan och prästen, hamnade i utkanten. Folkskolan för alla och en ny regeringsform och kommunallag skapade effektiva verktyg när demokratin skulle införas och visionen var ett folkhem för alla.

Nu upplever vi en helt ny hjärnvägsrevolution. Våra traditionella politiker inser inte att ett system som var avsett för en annan tid och helt andra problem än dagens inte kan hantera en ny tids utmaningar. Lika ute och fel som en skiftnyckel är när motorn i den nya bilen krånglar är dagens politiska system i en helt ny värld. Fortfarande tror man att det är fotogen i elledningarna och spinner vidare på den föråldrade retoriken om skatter, arbetslöshet och ekonomi. Inte ens att bilar, skolor och andra byggnader sätts i brand varje dag når in i dessa politikers och de flesta journalisters medvetande. Mord, kriminalitet och terror i skiftande former kan vi läsa om varje dag numera och det händer att till och med SVT i någon förklarad stund rapporterar om det som de flesta medborgare sedan länge känt till. Valrörelsen nästa år kommer säkert att handla också om nedbrända valstugor, hot och hat och nystartade partier.

Men med en regering med Bommersviksakademin som intellektuell kompass och normkälla är denna totala tondövhet inte oväntad. Dessutom lider landet svårt av en Allians som har majoritet i riksdagen men av feghet inte vågar fälla regeringen.

Annars är kunskapen om samhällsbyggandets konst flertusenårig. Men varken de gamla grekerna eller Bibeln ingår i PK-ismens dogmer. Om någon partiledare möjligen har en gammal konfirmationsbibel kvar så rekommenderar jag följande text ur Matteus evangelium:

Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde,
skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att
läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva
båda delarna bevarade.

Det är ju bara att läsa opinionsmätningarna för våra politiska partier för att konstatera 
att sprängningen av ”läglarna” är i full gång. Kanske dags för Bommersviksakademin att modernisera
sin läroplan.