Jag har sagt det här förut, men likaväl som Fader vår behöver upprepas i kyrkan i århundrade efter århundrade så kan detta budskap inte nog ofta inhamras i församlingens medvetande.

Politikerväldet och dess intellektuella stormtrupper i media har under de senaste månaderna fått upptäcka att deras normala skrämsel- och brunmenartaktik gentemot medborgare som vill diskutera migrationsfrågan på allvar inte längre fungerar. Folk bryr sig allt mindre om ifall de blir kallade rasister och brunråttor.

Om folk inte längre skäms blir etablissemanget maktlöst. Det är bra. Risken är att folk gör en felaktig analys av vad som är problemet med Sverige. Det ligger i farans riktning, för när man nu nästan fritt kan ifrågasätta migrationspolitiken är risken att migranterna blir boven i dramat. (Jag säger inte att det inte skulle vara skadligt med multikultur enligt officiell svensk definition. Men det viktiga är något annat. Läs vidare.)

Tre kontrahenter är inblandade i Sveriges nu pågående politiska och sociala spel: politikerväldet, medelklassen och politikerväldets klienter.

Politikerväldet består av partierna och de ledande politikerna samt det välfärdsindustriella komplex vars intressen politikerna artikulerar. Denna maktkoloss har en ideologi som går ut på att den handlar av godhet vilket gör Sverige till en humanitär stormakt. Enligt ideologin är det synd om alla människor vilket gör dem till potentiella klienter för det välfärdsindustriella komplexet som frodas i takt med att det får fler klienter. Brottslingar omvandlas enligt denna ideologi till offer för att kunna platsa som klienter hos komplexet som alltid vill ha mer uppgifter och därmed mer pengar.

Medelklassen är alla vi gnetare som jobbar och betalar skatt för att finansiera dels sådant som vi vill finansiera, men i ökande utsträckning saker som politikerväldet gör bara för att förmera sin egen makt och – detta är viktigt! – för att slippa ifrågasätta sin egen snurriga, politiskt korrekta ideologi som numera alltmer tydligt till ofärd bär.

Politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets klienter är alla de medborgare – och under senare år dessutom i förfärande och ökande utsträckning nyanlända migranter – som politikerväldet och välfärdskomplexet så generöst förser med förmåner som vi medelklassare ska betala för. (”God” betyder i Sverige idag att vara generös med andras pengar.)

Vem är då den vilsna och alltmer ilskna medelklassens huvudfiende? I den diskurs – det betyder i det här fallet samhällsförståelse – som nu tycks vara på väg att etableras så handlar det om en kamp mellan medborgarna och migranterna, ungefär som i sverigedemokraternas valfilm 2010, där en svensk fattigpensionär blir omkörd av kvinnor i burkha i ett rejs till Försäkringskassans mottagningsdisk.

Det var, enligt min mening, en skickligt gjord film som emellertid baserades på en felaktig klassanalys. Medelklassens huvudmotståndare är inte migranterna. Huvudmotståndaren är politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex.

Det är människosynen hos denna huvudmotståndare, alltså att envar är ett hjälplöst offer, som gör att folk från andra kulturer än den traditionella svenska, ofta helt utan spärrar mot att blåsa staten när det går, nu ges chanser att försöka sätta sin prägel på och till och med gradvis erövra Sverige.

Om vi handlar som om huvudmotsättningen gick mellan den skattebetalande medelklassen och migranterna kan jag inte se annat än att det blir våld framöver. Om dagens politikervälde får sitta i orubbat bo och exempelvis förhindra polisen från att göra sitt jobb så kommer medelklassen att välkomna alla slags fascister, nazister och Soldiers of Odin som lovar att skapa trygghet.

Om vi emellertid begriper att den skattebetalande medelklassens huvudfiende är politikerväldet med dess förvirrade PK-ideologi och galna människosyn – som går ut på att alla är offer som behöver vård – då kan vi börja lösa problemen.

Problemlösningen börjar i våra egna skallar. Se här en ungdom som kastar sten på en ambulans. Är han ett offer eller en brottsling? Politikerväldets svar är offer. Det är fel svar. Han är en brottsling. När vi fattat det har vi börjat lösa våra problem.