På senare tid har det chockerat uppmärksammats att det pågår en del hanky-panky på landets HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Det handlar närmare bestämt om att kvinnlig personal har sex med barnen. Företeelsen påstås vara ”normaliserad”. Att den så kallade Arbogakvinnan haft sex med flera av de manliga barnen på sitt HVB-hem verkar vara en allmänt känd skandal.

SVT visar en filmsnutt av vilken det framgår att det kan handla om värsta bunga bunga-party i Silvio Berlusconis anda:

Det är en kväll i Åmål. I en lägenhet på orten dricks det en hel del alkohol. Vissa i sällskapet beskrivs som berusade. Det kräks, det dansas, och till och med ett bord går sönder. I lägenheten finns då bland annat en minderårig ungdom som bor på ett HVB-hem i kommunen. Och flera ur personalen på HVB-hemmet.

En personal berättar: “Nu funkar inte soffan längre, han får följa med till min säng. Jag textar en vän, hjälp – jag måste ta honom i min säng! Får svar: Det gör vi allihopa, ta det lugnt. Det är så, ge honom närhet, det är det du kan göra”.

Inspektionen för vård och omsorg har larmats. Enhetschef Maria Björklund anser att barnen kan ta skada av detta om relationen till personalen inte är professionell och trygg. Känslorna rinner över på nätet. Kvinnliga skribenter vill framställa händelserna som våldtäkt och övergrepp mot försvarslösa barn. Barnen påstås förvandlas till objekt för hänsynslösa kvinnors erotiska behov.

Det är bakgrunden till mina enkla och ödmjuka påpekanden. Jag medger att det inte var så här det var tänkt enligt regelverket. Jag kan också föreställa mig att någon pojke kan ha tagit illa vid sig av socialpersonalens uppvaktning. Men jag kan berätta något om män som de upprörda kvinnliga skribenterna kanske inte vet om eftersom de aldrig varit män. Män har mycket pockande lustar, framför allt från 13- eller 14-årsåldern och en bit framåt. Män i de här aktuella ålderskohorterna, det vill säga tonår plus, har det som allra mest spänt. ROKS-chefen Ireen von Wachenfeldt fick mycket skäll för sitt uttalande om att ”män är djur”, men det ligger mycket i hennes påstående.

Man ska också komma ihåg att dessa djurmän, som de medlidsamma kvinnliga skribenterna anser utsatta för himmelsskriande sexuella övergrepp, är just samma grupp som ibland går ut och gängvåldtar småflickor på rockfestivaler. Dessa ynglingar behöver inte våldtas för att gå med på sex.

Med det vill jag bara säga att det som tydligen inträffat inte handlar så mycket om regelvidriga oförrätter och kränkningar som att naturen tar ut sin rätt. Vad räknar du med? Här kommer stora gäng testosteronstinna män kring 20 år och får tillfälle att göra det som de ägnar varje vaken stund till att tänka på. Det kanske inte är detsamma som 72 jungfrur, men de fröjder en omtänksam 45-årig socialarbetare kan bjuda på ger säkert en hygglig försmak.

Så jag vill mana alla upprörda kvinnliga skribenter till lugn. De behöver inte oroa sig för killarna. Killarna är säkert jättenöjda. För övrigt finns en annan manlig mekanism som jag kan upplysa de kvinnliga skribenterna om. Ifall en uppbjuden kille inte är med på noterna så tar det hela liksom slut av sig själv. Hela projektet kroknar om killen inte vill. Det blir game over på direkten. Det kan ju kvinnliga skribenter inte veta något om eftersom de själva inte har förmånen att besitta någon motsvarande inhiberande faktor som med automatik gör slut på föreställningen om de inte vill spela med.

Kanske ser vi här en del av förklaringen till att de ensamkommande med sådan kraft kämpar för att komma in på HVB-hem snarare än på normalt asylboende. HVB-platserna kostar skattebetalarna åtskilliga gånger mer än asylboendeplatserna och skillnaderna beror till stor del på högre personaltäthet. Killarnas chanser att stöta på en samarbetsvillig kvinnlig medelålders socialarbetare är således betydligt mer fördelaktiga i HVB-hem.

Jag tror att killarna tipsar polarna därhemma om vad de med lite flax kan hoppas på om de lyckas ta sig till Sverige.

PS. Man undrar varför detta i sanning normbrytande beteende från ett gäng socialarbetares sida gör bedömare så upprörda. Det välfärdsindustriella komplexet har avslöjat sig. Komplexet och dess personal drivs inte av godhet, utan av att tillfredsställa sina drifter, till exempel ekonomiska och tydligen också sexuella. Själv blir jag inte indignerad utan bara glad, ty ytterligare ett fjäll har fallit från mina ögon. DS.