I rummet står en massa elefanter som man inte kan se om man är ledande politiker. Där finns elefanten Skola, elefanten Migration, elefanten Kriminalitet, elefanten Accelererande Offentliga Utgifter, elefanten Sjukvård och så vidare.

Folket, som till skillnad från de ledande politikerna kan se elefanterna, ägnar stor och bekymrad ansträngning åt att försöka begripa varför de ledande politikerna inte tycks uppfatta elefanterna.

En ofta framförd förklaring är att de ledande politikerna i sin privata tillvaro aldrig kommer i kontakt med några elefanter. Elefanten Migration vandrar inte i trakterna av Östermalmshallen och Mariatorget i Stockholm. Elefanten Sjukvård uppenbarar sig inte för den som har privat försäkring på Sofiahemmet.

En annan förklaring är att de ledande politikerna visserligen ser elefanterna, men inte tror att de är på riktigt utan en sorts synvilla, resultatet av ett feltänk, och att om man bara gnuggar sig i ögonen och sedan tittar upp igen så kommer hjorden att ha försvunnit. Ungefär som människorna som visserligen såg att kejsaren var naken men ändå intalade sig att han var klädd, ty det finns inga kejsare som promenerar nakna i staden. Elefanten Kriminalitet kanske finns, men det här är ändå Sverige så då kan den i verkligheten inte vara större än en myra.

En tredje förklaring är att de ledande politikerna ser elefanterna och anser sig i full färd med att på ett kompetent och helt tillfredsställande sätt lösa alla problem som kan tänkas uppstå. Antalet sysselsatta har ju ökat sedan förra året. Vi har ju bestämt att sätt upp fler kameror. En ny samordnare för våldsbejakande extremism har ju tillsatts. Carin Jämtin har ju blivit generaldirektör för SIDA. Vi har ju sagt att det behövs fler poliser. Kom inte och påstå att vi inte har full koll på läget!

En fjärde förklaring är att den apparat politikerna styr över inte kan göra något annat än precis det den gör. Lika lite som ett tåg kan den lämna sitt spår. Redan 25 år före den franska revolutionen sa Madame de Pompadour att syndafloden var på väg. Systemet gick inte att ändra. Alla gjorde precis som de alltid hade gjort tills det tog slut. Det går så länge det går.

En femte att politikerna fattar allt och att de egentligen är vettskrämda eftersom de vet att de inte har en aning om några som helst lösningar. Plus att de vet att de inte ens skulle våga uttala de lösningar de kanske någon gång i ett dimmigt, feberaktigt och högst tillfälligt ögonblick anar vore de riktiga.

En sjätte är min favorit, nämligen att politikerna härskar över ett maskineri av institutioner, organisationer och människor för vilka detta tillstånd är livet, världsuppfattningen, utkomsten, ja, existensen själv, kort sagt det välfärdsindustriella komplexet, och allt detta är bra och sant och gott och riktigt och humanistiskt och demokratiskt så det ändrar man inte på för några elefanter. På samma vis som var och en av oss när det kommer till kritan skulle rädda sin familj innan vi räddade Sverige så prioriterar de ledande politikerna det välfärdsindustriella komplexet framför Sverige.

Men oavsett vilken förklaring vi än vill ty oss till så måste vi sluta betrakta de ledande politikerna som kanske förvirrade, kanske rentav korkade, men ändå våra företrädare. De är inte våra företrädare. De står inte på vår sida, vi skattebetalare och medborgare som kommer att få betala för och leva med konsekvenserna av elefanthjordens besök. Oavsett vilka undanflykter och krystade resonemang de än kommer med är de inte våra vänner. De ska veta att vi vet var vi har dem. Det finns inga ursäkter längre.