När alla dominobrickorna står korrekt uppradade så räcker det med en lite puff på bricka nummer ett så faller så småningom hela raddan i ett mönster som kan vara både elegant och komplicerat. Det kan ha tagit evigheter att tänka ut och bygga systemet och så faller alltihop på ett ögonblick. Jag kom att tänka på det när jag som så ofta tidigare satt och funderade på varför det svenska etablissemanget av samhällstänkare tillika politikerna aldrig verkar kunna tänka en redig och trovärdig tanke när det gäller invandringspolitiken i stort. Jag tror att förklaringen är att de räds en dominoeffekt.

Nu när vi slutat tro på att praktiskt taget alla migranter är syriska läkare och ingenjörer som med sin kompetens och sitt hårda arbete ska rädda det svenska pensionssystemet och i stället börjat fatta att det handlar om en massa människor utan, eller kanske med elementär och för svenska förhållanden helt otillräcklig, utbildning då borde det vara dags att öppna ögonen och tänka nytt. Det gör det svenska etablissemanget också. Den nya tanke som slår etablissemanget är att Sverige måste skapa en ny arbetsmarknad för folk som inte kan något särskilt och därför bara får mycket låg lön. Sedan tar det stopp i etablissemangets tänkande.

Möjligen avancerar etablissemangets tankeverksamhet ytterligare ett pyttesteg när den upptäcker att LO inte gillar den föreslagna formen av låglönekonkurrens för då går det alltid att skylla LO för att ingenting händer vilket känns lugnande för etablissemanget. Då är saken ju inte etablissemangets fel.

För den som inte tillhör detta etablissemang av godkända tänkare förefaller det mycket mer sannolikt den låga sysselsättningsgraden bland migranter beror på bidragen än att den beror på LOs tjurighet. Om staten drog in alla bidrag till migranterna skulle den efterlängtade nya arbetsmarknaden för låglönearbetare snabbt uppstå. Men att genomföra en sådan reform vore att puffa på den första dominobrickan.

För om man tar bort bidragen för migranter måste man väl göra det även för etniska svenskar? Kanske inte, man kan ju bestämma att det bara är medborgare som får bidrag. Jaha, men då måste man göra det svårare att bli medborgare, för annars kommer ju migranterna snabbt tillbaka i bidragssvängen via medborgarskapet. Det kan kanske vara en idé, man bestämmer till exempel att bara det som skött sig prickfritt och försörjt sig själv i fem år kan bli medborgare. Jaha, men när pappa blir medborgare, ska då hela familjen också bli det? Jo, i varje fall barn under 18. Då kommer förstås problemet med åldersbestämning att nå en helt ny komplexitetsnivå. Men om nu folk jobbar till svältlön i fem år och sedan blir medborgare, vad är det som säger att de inte därefter övergår till bidragsförsörjning? För övrigt är det inte förenligt med våra värderingar att folk ska fara illa för att de inte har råd att leva ett liv som vi svenskar tycker är värdigt. Hur har du förresten tänkt presentera den här nya idén om borttagna bidrag för alla dem som idag får bidrag? Alla de som nyss fått en bostad, ska de inte få hyran betald av stat och kommun längre? Ska de leva som romer?

Dominobrickorna rasslar i skallen på den som törs puffa på den första brickan. Det är svårt, det är obehagligt att tänka igenom hur Sverige ska kunna hantera de problem som faktiskt står på dagordningen. Därför skjuter det svenska etablissemanget på frågan och drar sig i det längsta för att nudda den första brickan. Det svenska välfärdssystemet har byggts upp och finputsats under decennier. Efter den första puffen kan det raseras på några ögonblick.