Du har kanske noterat att det dykt upp en gul liten knapp på den här sidan med texten ”Donera”. Som du möjligen insett eller i varje fall misstänkt utgör knappen ett oblygt försök att tigga pengar av dig.

Jag har själv skrivit åtskilliga krönikor där jag med anledning av EU-migranters verksamhet tagit avstånd från bettleri. Har vi på Det Goda Samhället nu blivit att likna vid dessa tiggare?

Argumentet, i varje fall mitt argument, mot EU-migranternas sysselsättning är att i ett gott samhälle ägnar sig människor, ju fler desto bättre, åt att göra nyttiga saker för varandra. När man får lön är det ju faktiskt för att man gör något som andra människor uppskattar till den grad att de till och med öppnar plånboken för att få det gjort. Alla drar liksom sitt strå till stacken.

Men sydeuropén med en pappmugg utanför Systemet gör inget nyttigt för andra och drar inget strå till någon gemensam stack. För fem år sedan, innan EU-tiggeriet hade börjat, hörde jag aldrig någon säga till exempel ”Å, vad jag önskar att det hade suttit en rumän utanför min ICA-butik och bett mig om pengar!”. Det var inte så att EU-migranterna upptäckt en samhällsnyttig nisch som de bortskämda svenskarna varit för lata för att fylla.

(Det där med att EU-tiggeriet skulle vara fel för att det är ”organiserat” har jag aldrig förstått. Det är klart det är organiserat. Resor ska anordnas, platser fördelas och en massa annat för branschen nyttigt måste administreras. Vad är det för fel med det?)

Skillnaden mellan tiggarna från den europeiska unionen och tiggarna på Det Goda Samhället är inte bara att du slipper höra oss säga ”hej, hej”, utan också att DGS-tiggarna har ambitionen att göra något nyttigt för pengarna.

Låt mig redovisa min vision för dig. Den är så storslagen att jag knappt tror den går att förverkliga, men man ska som bekant sikta mot stjärnorna om man i varje fall ska nå trädtopparna.

Jag träffar en hel del människor och har då upptäckt att nästan alla vita män 40+, samt en del av motsvarande kvinnor, tänker ungefär som jag. När vi pratat en stund enas vi i allmänhet om att den tysta majoritet vi tillhör inte har några etablerade fora som ser världen med våra ögon. Det finns inga sådana tidningar, inga sådana radiostationer, inga tevekanaler, inga forskningsinstitutioner, inga politiska partier. Folk känner sig ideologiskt husvilla. När det kommer debattprogram på teve knyter man handen i byxfickan och lämnar teverummet för att det är så korkat.

Här finns vad jag kan se en alldeles uppenbar nisch som jag vill jobba på att fylla. Väl skött kan det bli jättebra om jag har läst samtiden rätt. Men det kostar mer pengar än vi har. Och så tar det tid. Första uppgiften, om det rullar in tillräckligt med medel, blir att anlita skickliga journalister så att Det Goda Samhället inte bara består av opinionsartiklar, utan också av reportage.