Jag har alltid röstat på Moderaterna och jag anser mig tillhöra partiets kärnväljare. Efter valet gick jag in i partiet för att försöka förstå hur man tänkte efter den famösa ”öppna era hjärtan”-deklarationen. Två intressanta kurser om M:s historia och några möten i min lokala förening följde. Under en visning i Riksdagshuset frågade jag en av M-politikerna vad hon ansåg om det faktum att många M-väljare hade röstat på Sverigedemokraterna. Svaret blev en nonchalant kommentar att ”de inte utgjorde moderaternas kärnväljare”. Svaret, och det faktum att en stor del av diskussionerna under mötena gick ut på att förbli politiskt korrekta och inte ens tala med SD, innebar att jag besviken lämnade partiet.

Vid Alliansen valförlust 2014 var kapten Reinfeldt snabb att lämna den sjunkande skutan. Hans fega avhopp kan jämföras med kapten Ynkrygg på det Italienska kryssningsfartyget Costa Concordia som 2013 kapsejsade i Medelhavet. Skillnaden är att kapten Ynkrygg fick 16 år i fängelse medan kapten Reinfeldt fick livstidspension och eget program i SVT.

Man kan hävda att Reinfeldt kidnappade Moderata Samlingspartiet, under namnet Nya Moderaterna, framförallt genom migrationsöverenskommelsen 2011 med Miljöpartiet. Skälet till detta, enligt Reinfeldt, var att straffa dem som röstat på SD. Beviset för kidnappningen är att tre av de ledande M-politikerna – Billström, Kristersson och Svantesson – något år tidigare hade författat en utmärkt promemoria om hur flyktingproblematiken skulle behandlas. Den arkiverades dock snabbt i en skrivbordslåda och när Billström senare dristade sig att nämna ordet ”volymer” fick han offentligt smäll på fingrarna av Reinfeldt.

När Reinfeldt, och hans klon Kinberg-Batra, nu hade dragit Nya M mot vänster, stod en stor del av de så kallade gammelmoderaterna kvar, först övergivna, sedan frustrerade och arga. Då det inte fanns många partier att välja på om man hade synpunkter på flyktingproblematiken, sökte många gammelmoderater ”asyl” hos SD. Man såg, och ser, SD som det minst dåliga alternativet.

Likadant var det inom S. Det parti som Ingvar Carlsson och Göran Persson företrädde var inte samma parti som Mona Sahlin ledde och idag Stefan Löfven företräder. Carlsson hade med sitt så kallade Lucia-beslut 1999 satt ett tillfälligt stopp för flyktinginvandringen och Persson, med sitt då mycket kritiserade uttryck om ”social turism”, hade med facit i handen helt rätt. Många LO-medlemmar, och säkerligen många TCO-medlemmar, är frustrerade över de ”nya” socialdemokraternas flykting- och integrationspolitik som, efter Perssons avgång, blev socialdemokraternas ledstjärna. Speciellt Sahlin – denna outbildade, IS-kramare och pratpolitiker som inte åstadkommit något av värde i politiken – förtjänar kraftig kritik. Det var hon som förde in S i det politiskt korrekta lägret och Löfven har fortsatt i samma spår.

Många M- och S-väljare som röstar på eller sympatiserar med SD är nog, i sina hjärtan, fortfarande M- och S väljare och sålunda inte SDs kärnväljare. Man ser SD mer som ett tillfälligt flyktingläger där man stannar till dess (om någonsin) det blivit mera normala tongångar i de gamla partierna. Hur troligt är det? Före valet 2018 – knappast. För att dessa ”asylsökande” väljare skall återgå, krävs partiledarbyten, ursäkter, pudlar och att M och S tar till sig delar av SDs partiprogram. Som det nu är sker delvis det sistnämnda, om än med myrsteg och utan att man låtsas om det.

Sjuklöverns (Riksdagens alla partier utom SD) passivitet och långsamhet förvånar då varje gruppvåldtäkt, misshandel, knivrån, skjutning, stenkastning mot blåljuspersonal, bilbrand, bidragsfusk och smygande islamisering ger SD nya sympatisörer utan att partiet behöver anstränga sig. Sjuklövern, som i desperation försöker att mobba ut SD, har genom Decemberöverenskommelsen skjutit sig själv i foten. Hade de blivit vid sin läst och fört den politik som M och S traditionellt fört beträffande invandringen, hade problemet SD inte funnits (i alla fall inte i dagens storleksordning).

Vid nästa val 2018 kan SD få mellan 20 och 30 procent av väljarkårens röster och därmed kanske bli landets näst största eller största parti. Och de flesta av dess väljare är troligtvis sådana som sökt asyl hos SD.

Lars Hässler är Jur. Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare och har skrivit nio böcker. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.