Svensken låter allt oftare som en koloni lindgrenska rumpnissar inför de politiska beslut som fattas: ”Voffo gör di på detta viset..?” Media rapporterar dag efter dag om allt större samhällsproblem där inget område längre tycks vara fredat. Och trots att allt fler märker konsekvenserna av en rämnande välfärd i sina egna liv, tycks krismedvetenheten vara icke-existerande hos ansvariga politiker.

Man skulle kunna tro att erfarenheterna från 2015 lett till någon form av insikt gällande att vacker ideologi och krass verklighet inte alltid går hand i hand. Om inte annat borde väl ett terrorattentat med fem döda mitt i huvudstaden leda till en viss självrannsakan, när det visar sig att terroristen var en av drygt 12 000 personer vars avvisningsbeslut inte kunnat verkställas, att det existerar väl utvecklade terroristnätverk i Sverige, att det nu växer fram ett skuggsamhälle där 50 personer delar lägenhet, där samma person kan ha flera olika identiteter, där myndigheter avstår från att göra kontroller eftersom man saknar möjlighet att utreda de brott som upptäcks och där människohandel och barnprostitution frodas?

Migrationsverkets ärenden är nu så många att man forcerar beslutsprocesserna, vilket bland annat resulterat i att personer beviljats permanent uppehållstillstånd trots att de flaggats som terroristsympatisörer av Säpo. Då har vi inte ens berört det faktum att de flesta samhällsfunktioner nu är belastade till, eller över, smärtgränsen.

Det enda rimliga nu vore att fatta kloka och realistiska beslut för att så långt det är möjligt baxa landet ur den knipa man försatt sig i. Istället beter sig Sverige som en tjugoåring i Lyxfällan som satsar på att skuldsätta sig maximalt innan konkursen är ett faktum.

Härom veckan fattades beslut om att upphäva gränskontrollerna vid Sveriges gränser. Resultatet blev att antalet asylsökande steg dramatiskt, redan under de första dagarna. Men gränspolisen menar att det bara är början av vad som komma skall – de stora ökningarna kommer när människor får veta att gränsen åter är öppen.

Så varför – varför – fattas då så hialösa politiska beslut? Till viss del kan det säkert förklaras genom det så kallade bekräftelsefel (confirmation bias) som jag skrev om häromdagen. Bekräftelsefel innebär kortfattat att en person omedvetet tar till sig information som stödjer den existerande åsikten, medan information som falsifierar en existerande åsikt omedvetet väljs bort. Bekräftelsefelen, i kombination med ett ideologiskt grupptryck, kan självfallet få oss alla att fatta galna beslut. Politiker är inga undantag.

Eller så finns det ett ännu mörkare scenario. De problem vi nu ser i samhället, är en mild västanfläkt jämfört med det som kommer under 2018 när migrationskostnaderna rullar över på kommunerna, något som Johan Westerholm berört vid ett flertal tillfällen. Redan nu är landets kommuner hårt trängda av kostnaderna för migrationen. Malmö är exempelvis beroende av ett utjämningsbidrag på fem miljarder kronor per år från andra kommuner för att gå runt – men vad händer när det inte längre finns några ”rika” kommuner? När inga kommuner kan betala, utan tvärtom själva behöver hjälp? Då kommer kommuner att gå i konkurs, skolor att läggas ner och äldreboenden att avvecklas. Det är faktiskt fullt tänkbart. Är pengarna slut, så är de slut.

Till och med den mest skrupellösa politiker inser att det finns en gräns för hur många gånger man kan uppge sig ha varit naiv. När det går upp för väljarna att regeringen suttit på informationen under många år, och haft konsekvenserna fullt klara för sig, kommer domen i valet 2018 att bli hård.

Utifrån det scenariot är det fullt tänkbart regeringen helt enkelt vet att det kommer att gå åt pipsvängen, och att det då lika bra kan gå åt pipsvängen med klang och jubel. Då kan allt negativt som inträffar efter valet skyllas på SD.

Öppnar vi kranarna igen och tar emot ytterligare hundra eller hundrafemtio tusen migranter samtidigt som de som beviljats PUT tar hit sina familjer, kan vi ju dessutom skylla kommunernas haveri 2018 på asylmottagningen 2017. Och därefter hoppas att ingen förstår att krisen hade kommit ändå och att makthavarna med berått mod drivit Sverige utför ättestupan?

Poppa popcornen och luta er tillbaka. Nu blir det åka av.