De medborgerliga skyldigheterna (del 2 av 6)

Patrik Engellau

Skyldighet 1: Du ska utveckla dina möjligheter

Naturen eller Gud (eller vem Du än vill sätta i dessas ställe) har gett Dig medfödda förutsättningar. Alla människor har olika förutsättningar. Men var och en är skyldig att förvalta sina förutsättningar på bästa sätt. Var och en är sitt eget utvecklingsprojekt. Den som är kristen känner igen detta krav från Jesu liknelse om tjänaren som hade ett pund att förvalta.

Kravet är inte att Du ska åstadkomma något stort och märkvärdigt. Kravet har över huvud taget inte med resultatet av Dina ansträngningar att göra. Kravet har just med ansträngningarna att göra. Du är skyldig att anstränga Dig för att göra det bästa av Ditt liv.

Det är inte för Din egen skull detta krav ställs på Dig. Om Du vore en ensam Mozart på en öde ö skulle det inte spela någon roll om Du inte omsatte Din musikalitet i operor och symfonier. Men Du lever inte på en öde ö, utan tillsammans med andra människor. Det är för deras skull Du är skyldig att göra det bästa av Ditt liv. Tänk så mycket fattigare världen varit om Mozart och Beatles inte tillvaratagit sin musikalitet!

Det betyder inte att varje människa är en potentiell Platon eller Einstein. Men alla kan hjälpa till att göra världen till en drägligare plats. Om kirurgen försöker bli en bättre kirurg kan fler liv räddas. Om pappan försöker bli en bättre pappa blir färre barn empatistörda våldsverkare och tjuvar. Om trädgårdsmästaren blir en bättre trädgårdsmästare kan medmänniskorna njuta av vackrare rabatter.

Och kom ihåg att det inte är resultatet som räknas, utan ansträngningen. Ingen människa är så usel och oduglig att världen inte blir lite bättre om hon anstränger sig än om hon inte anstränger sig.

Det är förstås inte säkert att världen förstår vad Du håller på med. Det händer att samtiden inte uppskattar enskilda människors ansträngningar. Några får upprättelse senare i livet och en och annan får upprättelse först efter sin död, van Gogh till exempel. Men många strävar utan att någonsin få den erkänsla de tycker sig förtjäna. Trots det är deras strävan värdefull.

Om inte alla frön försökte gro skulle inte bara de frön misslyckas som hamnade på hälleberget, utan också de som landade i god jord. Vad som är hälleberg och vad som är god jord vet fröna inte förrän deras fröliv är slut.

Kort sagt har Du fått resurser av tillvaron som Du är skyldig att för andras (och rimligtvis också för Din egen) skull utnyttja så väl Du kan.

Skyldighet 2: Du ska bära din egen börda

Människor kan försörja sig antingen av eget eller av andras arbete. Att leva av andras arbete är ofta det enklaste. Därför väljer många spontant den lösningen om den står till buds. Men ju fler som inte bär sina egna bördor, desto större bördor läggs på andra.

Självklart har andra rätt att försörja en medborgare om de har råd och lust. van Gogh sålde inte en tavla under hela sitt liv, utan levde på andras bekostnad. Världen har mycket att tacka hans mecenater för. Poängen är inte att mecenaterna skulle förmenas rätten att försörja van Gogh, utan att van Gogh ska sträva efter att stå på egna ben och absolut inte har någon rätt att kräva sitt livsuppehälle av andra.

Skyldigheten är inte ovillkorlig. Den handlar om en strävan. Den handlar om att Du efter bästa förmåga ska försöka klara Dig själv. Ibland går det inte. Människor kan hamna i livssituationer då de behöver andras stöd till uppehället. Detta innebära inte nödvändigtvis att de bryter mot skyldigheten. Det viktiga är deras strävan och ärliga ambition att klara sig på egen hand.

En orättvis skyldighet, kan någon hävda, eftersom den till gagnet riktar sig mot de fattiga snarare än de rika. Den som har ärvt en förmögenhet och lever i ljuvaste sysslolöshet bryter inte mot denna medborgerliga skyldighet.

Men det betyder inte att vederbörandes tillvaro är kravlös. Fortfarande gäller kravet att utveckla sina möjligheter, vilket knappast är förenligt med en alltför utstuderad lättingstillvaro. Dessutom ska hon enligt den medborgerliga skyldigheten nummer fyra, som behandlas snart, göra goda gärningar, och det har hon troligen desto större möjligheter till ju rikare hon är.

En följd av denna medborgerliga skyldighet är att Du ska vara återhållsam med att utnyttja stöd från andra. Du ska inte nödvändigtvis utnyttja alla de bidrag Du har rätt till. Du ska exempelvis inte sjukskriva Dig annat än när en tvingande nödvändighet föreligger.

Till Din börda hör inte bara Du själv utan även de andra människor som Du valt att sätta till världen och därmed tagit ansvaret för så länge de inte kan göra det själva, alltså Dina barn.

En möjligtvis hårresande sträng tolkning av denna medborgerliga skyldighet är att Du då och då bör känna efter om Du verkligen uppfyller den även när Du till exempel har anställning och får lön. Det finns många fripassagerare som inte gör tillräcklig nytta för de pengar de tjänar, inte minst bland dem som har ospecifika uppgifter och höga löner. Se bortom den slöja pengarna hänger framför verkligheten och fråga Dig om Du ger lika mycket tillbaka som Du får.

Envars medborgerliga skyldighet att bära sin egen börda ska också läsas i kombination med envars medborgerliga skyldighet att utveckla sina möjligheter. Kravet att utveckla sina möjligheter upphäver inte kravet på egen försörjning. De två kraven har samma dignitet även om detta kan vara svårsmält för de många i vårt samhälle som anser att deras intressen och sysselsättning har ett Högre Värde och att staten därför borde tvinga övriga medborgare att försörja dem.

Fortsättning följer i morgon.