Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll twittrade den 24 januari i år följande om svensk sjukvård: ”Ja, sjukvård i världsklass faktiskt. Allt annat är faktaresisitens [sic!]. Eller alternative facts som en del säger.”

Inte ens fyra månader senare kan jag konstatera att faktaresistensen är total och att etablerade media kapitulerat inför alternativa fakta. Hur annars ska jag tolka det när nyhetsflödet levererar den ena larmrapporten efter den andra gällande svensk sjukvård?

I måndags skrev Expressen på ledarplats om hur en tredjedel av vårdplatserna på Nya Karolinskas barnavdelningar är stängda och hur var tionde planerad barnoperation ställts in under 2017.

Samma dag redovisade SVT att bristen på vårdplatser nu är så allvarlig att var tjugonde patient vårdas på ett sätt som innebär att sjukhusen bryter mot riktlinjerna för patientsäkerhet.

Under tisdagen skrev Sydsvenskan om att en veckogammal pojke avlidit på Skånes Universitetssjukhus i Malmö till följd av kikhosta. Mamman hade bett sjukhuset att ta prover eftersom hon misstänkte kikhosta, men sjukhuset vägrade. Man ansåg diagnosen ”osannolik”. Några dagar senare var pojken död.

I onsdags meddelade SVT att Ystads sjukhus under helgen tvingades stänga hjärtintensiven och akutvårdsavdelningen. Endast observationsplatser fanns, och då endast mellan klockan 08 och 21.

På torsdagen skrev Expressen om att kön till Barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborg har tiodubblats sedan 2014. Det kan ta två år mellan första besök och diagnos och ytterligare nio månader innan behandlingen kommer igång, och nu talar vi om barn som mår psykiskt dåligt.

Under fredagen publicerade Facebook-gruppen ”Födelsevrålet” en bild av en post-it man fått från barnmorskor i Stockholm. Någon har listat alla tillgängliga förlossningskliniker: DS, KS, SÖS, HS, STS, Uppsala, Nyköping, Norrköping, BBS. Efter varje klinik återfinns samma notering:

Fullt. Det fanns inte en enda förlossningsplats att uppbringa i hela länet eller omkringliggande län – och då har sommaren inte ens börjat.

Så fortsätter det. Dag efter dag. Nya rapporter från olika områden av en sjukvård som är på väg åt ett och samma håll – rakt åt fanders, trots att det bara är maj och den årliga semesterkatastrofen väntar runt hörnet. De återkommande faktorerna är brist på personal, ökat patienttryck, orimliga arbetsförhållanden, desperata anhöriga och ständiga nödlösningar.

Allt kokar ner till en situation som är så allvarlig att patienter riskerar att dö i onödan, eftersom svensk sjukvård inte kan ge dem rätt vård på rätt plats i rätt tid. Trots att kunskapen, tekniken och medicinen finns.

Lika vanliga som krisrapporterna, är de återkommande löftena om satsningar. Men vad tjänar det till att politiker lovar miljarder, om inga vill arbeta under de förutsättningar som bjuds? Vad händer när ambulanspersonalen tröttnat på flygande tegelstenar? Vad händer när akutpersonalen inte längre finner sig i att behöva skyddas av säkerhetsvakter för att kunna göra sitt jobb, eller när barnmorskorna inte längre accepterar att springa mellan födande kvinnor med en from förhoppning om att allt ska gå bra?

Då går de antingen hem, eller in i väggen. Resultatet blir detsamma.

Sanningen är att svensk sjukvård bara är en tappad sug ifrån ett fullskaligt haveri. Sveriges befolkning riskerar inom kort att befinna sig i en sjukvårdsparadox där vi i teorin har den sjukvård i världsklass som ministern twittrade om, men i praktiken dör ändå – eftersom vi inte får tillgång till den.

Allt pekar nämligen på att det inte handlar om en tillfällig stresstest av systemen, utan om det nya normalläget. Sveriges befolkning har ökat snabbt under de senaste åren, och kommer att fortsätta öka. Men vår sjukvård är inte dimensionerad för att serva över tio miljoner individer, varav hundratusentals med mycket stora vårdbehov och trauman vi inte är vana att hantera. Vården är under extrem press, och det är så det kommer att vara tills personalen tröttnar och går hem – och sedan blir det ännu värre.

Att negligera det scenariot är inte bara faktaresistent, det är faktiskt en fråga om liv eller död.