Trump fortsätter att uppröra. Särskilt upprörd är den massmediala eliten – den som länge kunnat styra den politiska agendan med sin självpåtagna roll som överdomare.  Den som tagit på sig uppgiften att avgöra om ett utspel varit bra eller dåligt, om en enskild politiker ska risas eller rosas och var gränserna för det politiska korrekta ska gå. Den som haft svaret på alla frågor trots att den ofta saknat de kunskaper som krävs för att kunna bedöma frågan korrekt. 

Hur stor medias makt är över den politiska agendan svårt att förstå med mindre än att man fått uppleva dess framfart på nära håll. En erfarenhet jag har. Från mina åtta år i riksdagen minns jag tydligt hur kommunikationskonsulterna, mediafolket, spinndoktorerna spred skräck bland oss knapptryckare med sina framställningar. Av dem fick vi höra hur vi skulle bete oss, vad som fick sägas och hur felsteg och missgrepp skulle hanteras i det fall man haft olyckan att orsaka ett sådant.

Av dessa dragningar lärde jag mig att det var säkrast att stanna i den snäva korridor som media linjerat upp och som brukar gå under benämningen åsiktskorridor.

Jag noterade att det var främst till media de politiska utspelen riktade sig och fokus för partiernas ansträngningar var att paketera utspelen så att de föll media i smaken. Vad väljarna tyckte verkade vara av underordnat intresse. Förvånades ofta över hur media så utan motstånd kunna erövra rollen som politisk idéutvecklare – låt vara indirekt.

Så kom Trump. Politiskt oerfaren. Onyanserad, okunnig, vårdslös och respektlös i sina uttalanden och snabb med att sprida grova och nedsättande omdömen. Han gjorde allt jag fått lära mig att man absolut inte skulle göra om man ville överleva som politiker.

Men mot alla odds vann han folkets stöd. Media rasade kanske inte så mycket över att Trump valts utan för att han valts mot deras vilja. Som om det inte vore nog hade Trump fräckheten att gå förbi media i sin dialog med väljarna. Twitter istället för TV-intervjuer på bästa sändningstid. Medias makt över politiken var därmed bruten.

Själv är jag rätt nöjd med att media fått sin tuppkam stukad av Trump. Tycker faktiskt till och med att det är bra att senaste decenniers utveckling där väljarna reducerats till passiva konsumenter av budskap formade av den politiska och massmediala eliten i skön gemenskap utmanats. Demokrati som enbart tillåter val mellan alternativ som formulerats utan respekt för väljarnas uppfattning är inte gångbar på sikt. Därför imponeras jag föga av den nedsättande attityden eliten klär sig i när den talar om populism så fort väljarna tycker annat än vad den anbefallt. Ståndpunkter måste mötas med sakargument och inte med tystnad, hån eller förlöjligande.

En av demokratins grundstenar är den fria åsiktsbildningen: individens rätt att uttrycka sin uppfattning utan bestraffning även om den inte går i takt med elitens uppfattning. Men den komponenten har media inte tagit på tillräckligt allvar. För istället för att erbjuda en arena för debatt har media allt för ofta ägnat sig åt åsiktsförtryck. Det är väl det väljarna upptäckt och det är väl därför de handlar som de gör. Hur media tänker besvara denna attack från väljarna ska bli intressant att se.

Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi, före detta riksdagsledamot och författare till boken Knapptryckarkompaniet m.m.