Den 7 maj vann Emmanuel Macron med sin internationalistiska liberalism och sitt EU-vurmande det franska presidentvalet.

Med ca 65 mot 35 procent besegrade han Nationella Frontens ledare Marine Le Pen, som tagit ton mot EU:s växande överstatlighet och omfattande islamisk invandring.

Macrons seger är beklaglig eftersom den ger uttryck för ett kortsiktigt politiskt tänkande. På lång sikt har Europa bara två vägval:

1. Fortsatt internationalism:

Det innebär fortsatt öppna gränser inom Europa; vilket leder till transnationell brottslig verksamhet, som till exempel inbrottsligor, sexslavhandel och tiggeri.

Därtill öppna gränser mot en islamisk värld som inte delar västerländska värderingar; vilket lett till att Europa drabbats av islamisk terrorism och fått se shariastyrda parallellsamhällen växa fram. Okända fenomen i europeisk historia.

I takt med att dessa problem tilltar kommer EU sannolikt att omdanas till en federal stat där säkerhetspolitik av ren nödvändighet kommer att bli viktigare än frihetspolitik; en federal poliskår, federala insatsstyrkor, federala domstolar och beslut fattade högt över de europeiska medborgarnas huvuden.

2. Självstyrande demokratiska nationalstater:

Det andra alternativet är att återgå till den ordning som befästes i Europa efter andra världskriget: kristet-sekulära demokratiska nationalstater i fredligt samarbete.

Det var under den ordningen som Europa åtnjöt sjuttio år av fred och en trygghet av sådant slag att folk kunde tågluffa och bila kors och tvärs genom hela Västeuropa utan att behöva vara rädda för våldtäkter, rån, bilbränder eller för att köra in i fel bostadsområde.

Dagens föräldrar tvekar att låta sina barn göra vad de själva gjorde i sin ungdom. Europa har förändrats. Och orsaken till förändringen beror primärt på att den Europeiska Unionen styrt bort Europa från den ordning av demokratiskt nationellt självbestämmande som befästes av USA och Storbritanniens krigsseger.

Att skapa fred i Europa är svårt. Det gick efter andra världskriget. Men det berodde inte på EU. Vi måste återvända till ett Europa där varje nation kan hävda sitt nationella självbestämmande och nationellt stiftade lagar grundade i respektive nations historisk kultur.

Nationer måste själva få bestämma över sin egen gränspolitik och sina egna invandringskvoter. Bara så kan det Europa som många av oss fortfarande minns, värnas och tas tillbaka.

Under åren som kommer har Europas befolkningar dessa två val att förhålla sig till. Dessa frågor är viktigare än klimatpolitik, viktigare än frihandel och viktigare än arbetslöshet. Inte på kort sikt. Men på lång sikt. Väljer vi fel riskerar Europa att förlora både sin särpräglade kultur och sin säkerhet.

Saker vi vore naiva om vi tog för givna.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.