Samtidigt som den svenska staten öser miljoner skattepengar över organisationer och projekt som påstår sig motverka islamofobi, så växer svenskofobin. Man kan tycka att den svenska staten, för det är inte bara en stat vilken som helst utan en SVENSK stat, borde ta sitt ansvar.

I Sydsvenskan den 3 maj kan man läsa om en flicka i en Malmöskola som blev trakasserad och utfryst för att hon tog fläsk i skolmatsalen. Hon fick höra att den som äter fläsk är ”förorenad”.

Det pågår en islamisering i Sverige. Antalet muslimer blir fler. Antalet moskéer blir fler. Det ser varenda en av oss. Det finns hyggliga, sekulära muslimer. Men det finns också intoleranta och fundamentalistiska muslimer.

Enligt islam är det absolut förbjudet att äta fläsk. Det står i Koranen att svinet är orent. Svenskar har däremot alltid ätit fläsk. Här ser man en stor skillnad mellan islam och svensk kultur. Det finns självklart svenskar som inte äter fläsk, eller kött överhuvudtaget, men de anser inte att svinet är orent.

Den här historien om flickan i Malmö är bara en av många. Jag har en vän som är lärare i Uppsala som berättat att han, som alltså är lärare, blir häcklad av elever för att han äter fläsk. Min vän har i vuxen ålder lämnat islam och har valt att anamma den svenska kulturen.

Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv. På flera ställen tar de upp muslimernas västofobi.

Många muslimer, förklarar de båda författarna, ”definierar sig utifrån den icke-muslimske västerlänningen”. De nämner sedan en händelse som ett ”typexempel” på detta västofobiska fenomen:

På en muslimsk fest i invandrarförorten Rosengård (Malmö) i februari 2003, talade en man om vad den muslimska högtiden Eid al-Adha står för. Han förklarade att på den muslimska högtiden samlas muslimer för att dyrka Gud medan ’svenskarna’ under sina religiösa högtider ’dricker’, och är ’otrogna’ och lever ett allmänt utsvävande liv.

En viktig aspekt av det västofobiska synsättet bland muslimer, menar de två forskarna, är sexualiteten:

Svenskar ses som sexuellt dekadenta, de kan ha sex med vem som helst inklusive sina familjemedlemmar och folk går halvnakna på gatan. Detta är vanföreställningar som inte bygger på egna erfarenheter, utan på fördomar som har sitt ursprung i tolkningen av det som visas i media. Få muslimer verkar känna till de svenska koderna och att de flesta svenskar har en moral i sitt sexuella beteende.

Författarna går så långt som att hävda, och boken bygger alltså på intervjuer med muslimer, att det finns ”en generell misstro mot svenskar”.

Svenskofobin, låt oss kalla den så, kan också ta sig våldsamma uttryck. I tidningen Barometern den 26 februari kunde man läsa om Nigar, 26, som hotades med halshuggning av sin far. Hon heter egentligen något annat.

Nigar hade en svensk pojkvän och det gjorde hennes familj rasande. Hon berättar hur fadern ringde och hotade henne med halshuggning:

Min pappa skriker inte i vanliga fall. Men nu skrek han hora till mig flera gånger och att han skulle komma till mig och skära halsen av mig. Jag blev så fruktansvärt rädd att jag satte mig på golvet. Och glömde att lägga på luren.

Sedan hoten har hon inte haft någon kontakt med sin familj och levt under stor psykisk stress. Idag är hon gift med sin svenske pojkvän. Orsaken till att hennes familj inte accepterar honom var dels deras islamiska tro och dels rasism mot svenskar, förklarar Nigar:

Min familj har aldrig gett honom chansen. De känner honom inte men det här har bara med religion att göra. Och rasism. Jag har fått höra att min pappa säger att han aldrig kommer att respektera en svensk. Hade det varit min man som sagt så om min pappa så hade alla pratat om rasism. Men nu är det Marcus som blir utsatt för rasism och då märks det inte.

Det här är ett problem som får alldeles för lite uppmärksamhet, vissa invandrargruppers rasism mot svenskar, liksom föraktet för den svenska kulturen som finns inom den växande gruppen troende muslimer. Svenskar är fortfarande i majoritet i Sverige, men i vissa områden idag är svenskar i minoritet och särskilt utsatta, något som borde bekymra den SVENSKA staten.