Jag skrev nyligen att det makthavande Politikerväldets berättelse om Sverige med tiden blir allt mindre legitim. Det betyder att folk inte längre tror på Politikerväldets grundläggande föreställningar om Humanitär Stormakt och Värdegrunden och Multikultur och annat PK-gods.

Att dessa idéer fortfarande har bäring beror till en del på effektiv propaganda, men framför allt för att den majoritet som genomskådat pratet inte törs säga emot.

I små sammanhang, till exempel när erfarna vita män träffas, försvinner PK-rädslan strax och folk börjar tala allvar om sin oro över landets framtid. Tyckte du att det där med ”erfarna vita män” var rasistiskt och sexistiskt? Berodde det i så fall på att du har en annan uppfattning i sakfrågan? Det kan då diskuteras. Eller berodde det på att vissa observationer till sin natur är olovliga enligt PK-stadgan? Så är det visserligen, men just jag råkar strunta i det.

Men oron och rädslan för öppet tal orsakas inte bara av fruktan för pisk och stämplar, utan också till stor del av att de oroliga och rädda inte har formulerat någon annan berättelse om Sverige än PK-ismens. Man kan inte fördriva PK-ismen med PK-tänkandet. Man måste utgå från ett annat synsätt, en annan lära.

Jag har en sådan lära. Den läran har jag på denna sida förkunnat närapå varannan dag i över två år, nämligen läran om Politikerväldet och det Välfärdsindustriella Komplexet med följdteorier. För varje dag blir jag mer övertygad om att dessa tillsammans utgör den sannaste berättelsen om dagens Sverige. Jag vet att självberöm luktar illa, men jag tror på min lära. Även Jesus och Karl Marx trodde på sina respektive läror. Jesus är i många stycken en förebild och därför gör jag som han. ”Honi soit qui mal y pense” som strumpebandsordens insignium lyder.

Men hur ska jag sprida denna lära så att folk får kurage att våga vägra PK-ismen? Det hjälper inte att skriva krönikor varannan dag. Det skrivna ordet är inte tillräckligt kraftfullt, ej heller ett aldrig så spännande teveprogram. Jesu liv dokumenterades inte skriftligen förrän årtionden efter hans död. Så vad gör man?

Vi kan lära av Jesus och Marx. Hur fick de sina läror spridda? Jo, genom mission. Missionärer som Ansgar och August Palm spred ordet. De talade inte till tusen personer, de talade till fem som i sin tur talade till fem och så vidare i en viral process. Jag tror det är den enda vägen.

Sedan kan det förstås vara så att min lära inte har så stark inneboende kraft som jag inbillar mig. Det vore trist, men det går att tänka.

Hur hittar man förresten missionärer? Hur uppstod August Palm?