Mao Zedong påstås ha sagt att ett land alltid har en armé, sin egen eller någon annans. Det är väl just nu inte sant när det gäller Sverige, men om man ändrar lite i citatet så får man något som känns mer relevant, nämligen att ett område alltid har en beväpnad makt som utövar dominans.
Vi svenskar är bortskämda med att den makten hos oss alltid varit polisen. Den ordentliga svenska polisen har hanterat sitt våldsmonopol med sådan självklarhet och legitimitet att den till och med kunnat göra sig gemen med medborgarna, ungefär som poliserna Kling och Klang.

Men när polisen drar sig tillbaka från ett geografiskt område kommer andra och tar över, vilket vi iakttar i olika utanförskapsområden och no go-zoner. Beväpnade ligor, klaner, maffior, kriminella nätverk och andra slags banditgäng slåss mot varandra om att etablera ett eget våldsmonopol.

Mönstret är välkänt. När USA tog ut Saddam Hussein raserades hans våldsmonopol – som förstås inte påminde som mycket om Kling och Klang-varianten – och gav utrymme för uppgörelser mellan andra som ville tillskansa sig makten. Det blev kort sagt inbördeskrig. Samma sak med mördaren och tyrannen Muammar al-Gaddafi. Sedan han avlägsnats blev livet ett ännu större helvete för folket än medan han ännu levde. Han höll ändå ordning ehuru med sina speciella metoder. (Nu vill många, som uppenbarligen har ett vidare förstånd än jag, ta ut förtryckaren och despoten Bashar al-Assad och lämna utrymme för våld på en helt ny nivå, men det är en annan fråga.)

Tankefiguren är just den Thomas Hobbes ville uttrycka med sin bok Leviathan: ett land behöver en obetvingligt stark makt som svartsjukt och vildsint bevakar och upprätthåller sitt våldsmonopol för att folk ska kunna få lugn och trygghet och slippa ett allas krig mot alla. (Sedan är det förstås bättre om Leviathan kan uppföra sig som Kling och Klang snarare än som Saddam Husseins hejdukar.)

I serien saker att oroa sig för är jag mycket räddare för polisens sönderfall än för terroristdåd. Det kommer för många signaler om inre röta, svaghet och vantrivsel inom polisen för min smak. Utan en överlägset snabb polis med oöverträffad våldspotential är jag och andra medborgare faktiskt utlämnade åt vilken knivförsedd och hotfull person som helst. Jag har ingen batong och långt mindre något skjutvapen att försvara mig med.

Jag vet att jag målar fan på väggen. I just detta fall är det avsikten. I verkligheten går ingen utveckling i evighet i tangentens riktning, men det är nödvändigt att dra ut tangenten för att se var man hamnar för att få upp ögonen för behovet att eventuellt börja vidta åtgärder.

Om jag med mina amatörögon föreställer mig vart den nuvarande krisen inom polisen kommer att föra Sverige blir jag vettskrämd. Det har kommit alldeles för många modiga debattartiklar från enskilda poliser på teman som ”polis-dan-eliasson-är-det-största-hotet-mot-säkerheten-i-sverige”, ”polisen-alexander-har-fatt-nog-nu-ger-jag-upp-och-slutar-som-polis” och ”poliserna-har-fatt-nog-nu-racker-det”.

Sådant skriver inte Kling och Klang. Min manliga intuition säger mig att det står riktigt illa till. Politikerna erkänner indirekt läget när de försöker överträffa varandras krav på fler poliser. Och när läget hör av sig medelst påpekandet att det inte ens finns sökande till alla platser i dagens polisutbildning så inser man hur långt från verkligheten alla de politiker befinner sig som ropar efter tusentals fler poliser.

Om det fortsätter så här så kommer medborgare med eller utan rakade skallar att organisera sig för våld enligt principen att varje område har en våldsapparat. Ja, det kommer att finnas nazister och rasister bland dessa. Och, om allt fortsätter i tangentens riktning, så kommer många vanliga, hederliga, rättskaffens medborgare att rysa en aning men ändå välkomna att det finns någon som håller ordning. Hellre fascister på gatorna än otrygghet.

Det som kan stoppa brunråttorna är inte fyropen utan en polismakt som fungerar och skapar ordning och trygghet. De PK-sekterister som låtsas bekämpa nazismen genom att motsätta sig en stark polismakt är i själva verket nazismens dolda agenter eftersom de får oss vanliga medelklassare utan pistoler att tro att bara brunråttorna kan ge oss trygghet.