Det gäller samtidens viktigaste fråga, nämligen hur vi ska se på den tilltagande spänningen mellan västländerna och islam.

Den ena världen är den svenska debattscenen. Den känner vi rätt väl. Där finns dels den officiella svenska linjen som innebär att eventuella problem i Sverige kan lösas med lite mer socialpolitik, dels en växande opinion som inte tror på politikerna utan vill se någon annan sorts åtgärder, oklart vilka.

Den andra världen är debattscenen i alla andra länder. Hur ser man där på den tilltagande spänningen? Hur ser man där på Sverige, troligen det västland som mest vinnlagt sig om att blanda salpeter, träkol och svavel och därför ligger i framkant när det gäller erfarenheter av vad krut kan åstadkomma?

Hur folk tänker i andra länder vet jag egentligen inte, ej heller hur de ser på den humanistiska stormakten och föregångslandet Sverige. Men jag blev positivt överraskad och lite tagen när jag – säkert mycket senare än du – gjorde bekantskap med den amerikanske journalisten Tim Pools reportage om Sverige och världen.

Att jag blev positivt överraskad berodde på att jag sällan sett så balanserad och intelligent journalistik. Se till exempel den här intervjun med en före detta svensk polis av afghanskt ursprung som med självklarhet framför sådana observationer som så länge förekommit på den här sajten, till exempel att kulturer sitter djupt i människors sinnen samt att svenskar som ursäktar eller överser med invandrares tillkortakommanden i själva verket är en sorts rasister (eftersom de liksom menar att invandrare är en sämre sorts varelser som inte kan förväntas uppföra sig).

Eller se det här föredraget om de problem som den svenska pk-ismen med sina målmedvetna självbedrägerier orsakar nationen.

Pools reportage representerar journalistik när den är som den bör vara. Han gör inte bara ett antal osammanhängande observationer – eller uppenbart felaktigt tolkade observationer – utan bygger övertygande resonemang på basis av redovisade fakta. I ett reportage – Europe’s ”crusade” against islam (du kan börja i mitten för han inleder med trams om flygbiljetter) – pekar han på något som de flesta av oss nog tänkt på men som aldrig fått något särskilt genomslag i de media jag tar del av, nämligen den utpressningssituation som Europa hamnat i gentemot Turkiet eftersom Europa mutat Turkiet att inte släppa fram några flyktingar till Grekland och Bulgarien. Förra året uppfyllde turkarna sin del av avtalet (vilket naturligtvis är den verkliga orsaken till att migrantvolymerna till Sverige kraftigt gått ned; påståendena om att den utvecklingen skulle ha berott åtgärder från den svenska regeringens sida är tämligen gripna ur luften).

Nu har turkarna blivit mer militanta och hotar att utöva den makt Europas svaghet och oförmåga att hålla sina gränser skänkt dem. Pool hävdar att Turkiets president Erdogan redan i november förra året talade om att släppa på migrantflödet. Turkarna menar nu, med referens bland annat till att EU-domstolen beslutat att det är tillåtet för europeiska arbetsgivare att förbjuda slöjor på jobbet, att Europa hotar att starta en ny konflikt mellan ”korset och halvmånen”, ett nytt ”korståg”. Därför hotar Turkiet i sin tur att skicka 15 000 migranter i månaden och kanske säga upp avtalet.

Det där hade jag inte riktigt klart för mig, men det är kanske mitt fel, inte svenska medias.

Att jag blev tagen av Pools insatser beror på att han är en ensam trettioplusåring i stickad toppluva som reser runt världen i ekonomiklass och lyckas förklara den bättre än aldrig så resursstarka och väletablerade nyhetsorgan. Det är kul att få bli imponerad ibland. (Sedan hör det tyvärr till saken att det kan bli hoppigt och lite svårtillgängligt då och då.)