En av världens mest kvinnoförtryckande regimer, Saudiarabien, har valts in i FN:s kvinnokomission. Och det är inget skämt. Men det värsta är att Sveriges ”feministiska regering” kan ha röstat in den. Regeringen vill nämligen inte svara på hur den röstat.

Det är ganska liten skillnad mellan Islamiska staten i Irak och Syrien (IS) och Islamiska staten i Saudiarabien (ISS). Kalifatet leds av en kalif medan Saudiarabien leds av en kung. I båda staterna har prästerna stor makt och man har ambitionen att följa Koranen och profeten Muhammeds lära till punkt och pricka.

Det betyder att kvinnan blint ska lyda sin man, annars kan hon agas. Det betyder att en man kan ha fyra fruar. Det betyder att en kvinna inte kan resa utan övervakare. Det betyder ingen yttrandefrihet. Det betyder halshuggning och prygel.

Om IS hade fått finnas kvar och bygga upp sin stat i Irak och Syrien hade den med tiden förmodligen blivit som Saudiarabien, en äldre och tröttare version av sig själv. För när saudierna började sin jihad, sitt heliga krig, för att rensa Arabien från ”avgudadyrkare”, och så småningom grundlade sin islamiska stat, var de lika hängivna och ivriga som jihadisterna i IS.

Vår feministiska utrikespolitik är så klart bara en pinsam bluff. De ryter gärna till mot USA:s president Donald Trump, ledare för demokratins fyrbåk i världen, medan de uppför sig som undergivna små lamm i förhållande till kvinnoförtryckande, islamistiska regimer som Saudiarabien och Iran.

Hösten 2016 reste Stefan Löfven till Saudiarabien för att fjäska för diktaturens kreatur. Han ville dock inte kalla landet en diktatur. ”Jag vill inte sätta etiketter på länder”, sade han. Men det är inte bara en etikett, utan en korrekt beskrivning.

Jag tycker att det minsta man kan begära av en feministisk regering är att den kallar en kvinnoförtryckande diktatur för en kvinnoförtryckande diktatur.

En annan sak som borde oroa en feministisk regering är att den islamiska fundamentalismens kvinnosyn sprider sig i Sverige. Spridningen beror på tre saker: 1) invandring från islamiska länder och 2) invandrare överför värderingar till sina barn och 3) islamisk mission.

Att Islamiska Staten i Saudiarabien (ISS) bekostar islamisk mission är knappast konstigt. Det är en islamisk teokrati. Det är konstigare att den svenska staten, en sekulär demokrati med kristen tradition, bekostar islamisk mission.

Miljontals skattekronor har betalats ut till islamiska organisationer med en dålig kvinnosyn. Ett exempel är Sveriges Förenade Muslimer (SFM) som anordnade möten med imamen Muadh Zamzam. Flickor ska täcka sig för att inte väcka männens lust, menar han. Och männen måste vakta på sina kvinnor. “Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara”, sade han i sin föreläsning ”Kvinnan i islam”.

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna. Han tycks med andra ord inte värdera svenska kvinnor särskilt högt.

SFM har nu fått sitt bidrag indraget. Bättre sent än aldrig. Men skattepengarna fortsätter att strömma in till Yasri ”jag-tar-inte-kvinnor-i-hand” Khans organisation Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR).

På SMFR:s möten råder könssegregering, män på ett ställe, kvinnor på ett annat. Khan har också slirat i frågan om religionsfrihet. I ett panelsamtal om livsåskådning hos S:ta Katharinastiftelsen fick Khan frågan: Hur ställer du dig som muslim till att Saudiarabien avrättar ateistiska bloggare?

Han kunde inte ge ett klart och tydligt besked. I stället började han surra om ”rättssäkerhet”. Klippet finns att se här. Jag fick intrycket att det råder tvivel om huruvida det saudiska rättsväsendet går att lita på ur ett shariaperspektiv, snarare än att det är helt fel, i alla lägen, att avrätta avfällingar. Det är alltså okej avrätta dem, precis såsom hans profet Muhammed befallde, bara man gör det på ”rättssäkert” sätt.

Jag hoppas att jag feltolkar Khan. Men att han så nitiskt vill följa sin profet när det kommer till förbudet att skaka hand med kvinnor öppnar för möjligheten att han även vill följa honom i andra frågor.

Lika illa, eller snarare värre, var det när en svensk delegation besökte Iran i februari i år. Kvinnorna i den svenska delegationen täckte sig i sjalar, sedan ställde de upp sig på rad för hela världen att beskåda. En triumf för den islamistiska propagandan. Budskapet: vi är starka, väst är svagt.

Låt oss strunta i ordet feminism med alla dess betydelser. Det finns många goda och kloka människor som inte kallar sig feminister, och det behöver man inte göra för att avsky kvinnoförtrycket i Saudiarabien. En människovänlig regering röstar inte in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission. En människovänlig regering klär sig inte underdånigt i sjal på besök i islamiska republiken Iran. En människovänlig regering finansierar inte heller islamisk fundamentalism på hemmaplan.