Historikern och filosofen med mera Umberto Eco sa att internet, särskilt sociala medier, ger legioner av dumskallar rätt att tala. Det var nedlåtande formulerat, men det är förstås sant att internet ger folk helt nya möjligheter att göra sig hörda. Se bara på mig. Om man får in en eller två debattartiklar om året i de fina tidningarna kan man skatta sig lycklig. På den här sajten kan jag och medskribenterna skriva hur mycket vi vill och glädjande nog, och rentav till min förvåning, blir det numera omkring tiotusen läsare per dag och dubbelt så många läsningar.

Förr i tiden, vilket inte var så särskilt länge sedan, satt det överallt vakter som förhandsgranskade allt som människan önskade framföra till en större grupp än han lyckades få tyst på för att kunna framföra ett budskap på puben eller vid kaffebordet på jobbet. Det var debattredaktörer, det var insändarredaktörer, det var journalister som tolkade och klippte som de tyckte. Att den vanliga människan skulle få fem minuter i teve för att framföra sitt hjärtas mening gick inte att tänka.

Så internet och sociala medier har medfört en frihetsrevolution. (Förresten inte bara för så kallat vanligt folk. Även höjdare som Carl Bildt och Donald Trump tar twitters snabbspår förbi etablerade, före detta monopolmedia.)

Men det fanns en fördel med den gamla ordningen. Samtalet blev mer belevat, respektfullt, välstavat och för det mesta utan grova meningsbyggnadsfel. Alla de där grindvakterna hade till uppgift inte bara att sila uppfattningar och åsikter, utan även att snygga till budskapspresentationen.

Varför tycker jag att det är bra att man nekade utrymme åt plumpheter, personangrepp, osammanhängande resonemang och annat sådant som de rätt bildade grindvakterna hade fått lära sig inte passar i civiliserade sammanhang? Är jag kanske bara en elitist? Är det inte demokratiskt att folk får tala som de vill och stjälpa ur sig otidigheter om det lyster dem?

Jag tycker inte det. Jag tror på det mänskliga samtalet som socialt utvecklingsinstrument. Samarbetet människor emellan förutsätter dels att man förstår varandra, dels att man undviker att reta upp varandra. Därför ska språket vara enhetligt, tydligt och ganska strikt reglerat. Om Pelle ger en blomma till sin mormor får man inte säga ”Pelle gav en blomma till hans mormor”. Många gör det och det kan ofta leda till onödiga missförstånd. Av motsvarande skäl är det olämpligt att kalla någon vars uppfattningar man ifrågasätter för ”vedervärdiga lögnare” eller ”jävla vänsterfjolla” eller ”brunråtta”.

Det är här jag ibland får problem med internet, särskilt sociala medier. Samtals- och tilltalstonen är ofta förskräcklig.

En del intellektuella snobbar tror att det beror på att obildat folk får breda ut sig utan övervakning. Jag har svårt att tro det. Jag har aldrig märkt att ”obildat” folk skulle ha en mer smaklös samtalston än universitetsutbildade. Råheten och vulgariteten på internet måste ha andra orsaker. Kanske handlar det bara om ett litet antal individer som under skydd av anonymiteten inte kan låta bli att råma ut sin ångest i cyberspace.

Vi som redigerar den här sajten hamnar ibland i beråd. Vår allmänna princip är att hellre fria än fälla även om det på så vis slinker igenom en del svårförsvarliga glåpord. Allt som allt har vi sedan start nobbat omkring 300 kommentarer (varav mycket är reklam, som inte har något där att göra) och släppt igenom 57 000 stycken. Om du har synpunkter på grindvaktsfunktionen är de välkomna.