Patrik Engellau

De flesta intresserade men rätt okunniga svenskar, till exempel jag själv, undrar en del över islam eftersom man hör så olikartade uppfattningar om vad religionen faktiskt lär i vissa betydelsefulla frågor.

En sådan fråga är det här med Islamiska staten. Står IS på stabil muslimsk grund? Är dess ideologi och beteende förenliga och i överensstämmelse med Koranen, hadhiterna och andra heliga urkunder? Mohamed Omar, uppskattad skribent på dessa sidor, säger ja, andra säger nej. Hur är det egentligen?

En annan fråga är om troende muslimer menar att läran, som den presenterades av profeten Muhammed gäller för alla tider och alla platser enligt den ursprungliga formuleringen. Är profetens faktiska handlande ett rättesnöre även för vår tid? Han ”fullbordade” exempelvis sitt äktenskap med hustrun Aisha när Aisha var nio år. Det betyder att han hade sex med henne. Är motsvarande acceptabelt även i vår tid? Och hur är det med andra handlingar av profeten? Ska de fortfarande betraktas som upphöjda och vägledande?

Det här är inga ondskefulla frågor utan angelägna och grundläggande för åtminstone mitt ställningstagande till islam.

Den avhoppade muslimen Nima Dervish, känd från bland annat DGS-TV, kom med ett bra förslag. Låt oss göra ett teveprogram med en seriös debatt där jag (Nima) får debattera med en kunnig muslim under ditt (Patriks) opartiska programledarskap, framkastade han. Kul, sa jag (Patrik).

Nima och jag gjorde en lista på intressanta muslimer och sedan började jag ringa dem för att efterhöra deras intresse att medverka.

Först ringde jag till Helena Hummasten, ordförande i Ibn Rushd Studieförbund och tidigare ordförande i Sveriges muslimska råd, och lade artigt fram mitt ärende.

– Vilken idiot kommer att säga att Islamiska staten är bra? frågade Hummasten aggressivt.
– Du behöver inte säga att Islamiska staten är ”bra”, sa jag, om du inte tycker det. Det handlar inte om det. Det handlar om huruvida Islamiska staten följer det muslimska regelverket.
– Att följa reglerna och vara bra är samma sak, sa Hummasten.
– Men då kan du väl bara säga att Islamiska staten inte följer regelverket, föreslog jag.
– Det här är bara så dumt, sa Hummasten. Så enfaldigt. Värsta jag hört. Jag tänker inte ställa upp.

Hon klickade föraktfullt bort mig.

Nästa person jag talade med var Omar Mustafa som var mer förbindlig.

– Den där frågan om Islamiska staten är jättelätt för mig att svara på, sa han. Men Nima Dervish är så hätsk och uppskruvad att man inte kan debattera med honom.
– Men jag tänker vara opartisk domare, sa jag. Om du är lugn och övertygande och han hetsar upp sig kommer du att ha vunnit debatten. Jag vill ha en intressant diskussion mellan två insatta personer.
– Han är inte ett dugg insatt, sa Mustafa. Han utgår bara från sina personliga känslor. Själv har jag inget problem med religionskritik, men det blir bara hets och hat med sådana som Nima. Det är onödigt med en hätsk debatt där båda står och skriker.
– Men du kan ju hålla dig lugn och därmed vinna debatten, försökte jag igen.
– Nej, sa Mustafa, nästan alla muslimer som går ut i debatt möts av en hatvåg med hotelser. Förresten är jag pappaledig så jag kan inte.

Sedan prövade jag med en imam i Stockholm. Han skulle tänka och återkomma. På den vägen är det.

Det är för tidigt att dra slutsatsen att muslimer inte är benägna att offentligt och i en seriös, öppen debatt med en i frågorna väl insatt opponent försvara sin tro.

Därför vill jag härmed inbjuda svenska muslimer att visa sitt eventuella intresse att medverka i ett samtal på kanske en halvtimme för publicering på DGS-TV. Finns någon som inför publik törs föra sin tros talan?

Skicka mig i så fall ett mail på pe@dnv.se.