Patrik Engellau

Om ”vår tid” får omfatta perioden sedan andra världskriget så är vår tid den mest revolutionerande sjuttioårsperioden i mänsklighetens historia. En stor del av världen – Västvärlden – har gått från allmän fattigdom till allmän rikedom. Visst har det lokalt funnits rikedom tidigare, men den rikedomen har bara kommit ytterst begränsade folkskikt till del. Visst finns det fattigdom hos oss idag, men den drabbar bara motsvarande snävt avskilda grupper.

Har du tänkt på hur naturen beter sig när det uppstår nya attraktiva resurser, nya slags rikedom? Organismerna anpassar sig för att konsumera dessa nya resurser enligt modellen ”bakterier i ett provrör med näringslösning”. Kort sagt börjar de organismer föröka sig som är bäst på att förtära just denna sorts näring.

Politikerväldet är den organism som är bäst organiserad för att tillgodogöra sig de nya resurser som rikedomen framkallade. Det beror på att politikerna, trots att de delat upp sig i olika intressegrupper (som kallas partier), står som ett enda, enat intresse när det gäller att hämta pengar i medborgarnas plånböcker. Enade politiker i strid med oorganiserade medborgare, det kan bara sluta på ett sätt.

Det mänskliga samhället är emellertid lite mer komplicerat än bakteriernas värld. Bakterierna kan självsvåldigt kasta sig ned i näringslösningen och börja frossa och föröka sig. Men det kunde inte politikerna eftersom medborgarna hade resurserna i sina plånböcker och kunde förväntas göra motstånd mot politikernas härjningsförsök.

Därför måste medborgarna mjukas upp mentalt. Herraväldet över pengarna förutsatte herraväldet över tänkandet. Det gällde för politikerna att störa medborgarnas föreställningsvärld och göra dem osäkra. OK, det fanns ingen kommandocentral där politikerna satt och tänkte ut konspirationer i detta syfte, men den mänskliga hjärnan är så vidunderligt skicklig att med automatik transformera egenintresset till tanke och handling att politikerna inte behövde några särskilt avancerade teoribildningar. Det räckte med att dra undan mattan för den kraft som förväntades göra motstånd, nämligen det starka civila samhället med alla dess självständiga professioner, sammanslutningar, kulturvärldar, genom seklerna upparbetade tänkesätt, dygder, beteendekoder, föreställningar om hur man stavar och pratar, kort sagt språket, och så vidare.

I slutet av 1960-talet förkunnade Världsanden kulturrevolution mot etablerade auktoriteter. Revolutionen gestaltade sig lite olika i olika länder. I Kina togs kommandot av Maos rödgardister, som efter förmåga plågade auktoriteter såsom bildade människor. I Västvärlden gick det inte lika vildsint, men väl lika målmedvetet, till. PK-tänkandet började ta form och utvecklas. Postmodernismen fick sitt genombrott.

När jag frågar folk vad som är meningen och logiken med PK-ismen blir de ställda. De kan inte förstå vad någon kan ha för intresse av befängda teorier om genus och identiteter och att det inte finns någon sanning och att språket bara är en social konstruktion så att envar egentligen kan prata och stava och bygga meningar precis som han själv vill.

Men den som läst denna text ända hit begriper precis vad PK-ismen handlar om. Den handlar om kamp om det ekonomiska överskottet. Den handlar just om att rycka undan mattan för den gamla medelklassen och hela dess föreställningsvärld. Syftet är just att göra tillvaron obegriplig för dem som använder sin hjärna för att skapa nyttiga och användbara tänkesätt som gör livet enklare och produktionen effektivare. Dessa samhällsklasser – nationens egentliga ryggrad – slits hela tiden mellan å ena sidan det sunda förnuft de behöver för att klara produktionen, familjen och hela sitt uppehälle och, å den andra, de förvridna och sanslösa teorier som påbjuds av politikerväldet samt dess intellektuella stödtrupper.

Det leder såklart till att den medelklass som försörjer sig själv och andra blir osäker och förvirrad. Just denna effekt är politikerväldets syfte, ty den som tvivlar över tingens ordning gör mindre motstånd när makten kommer och hämtar pengarna och rent allmänt förevisar sin härlighet.