Patrik Engellau

Budskapet i den här texten har jag framfört förut, men varför kan inte jag få upprepa mig när alla andra gör det? Skulle prästen sluta be bönen Fader vår för att han bett den så många gånger tidigare? Har man något viktigt att säga så får man älta det tills något sker och man inte längre har anledning till fler påpekanden.

Sverige är rasistiskt. Med Sverige menar jag inte svenska folket, utan den svenska pk-istiska eliten med det välfärdsindustriella komplexet som bas, alltså just det gäng som felaktigt brukar anklaga svenska folket för rasism. Han som sa´t, han va´t.

Denna officiella rasism, som hela tiden påstår sig vara motsatsen, går ut på att vissa grupper, till exempel ungdomsbrottslingar och migranter – eller i vid bemärkelse det välfärdsindustriella komplexets samlade klientel – inte kan förväntas uppföra sig som du och jag, alltså rimligt civiliserade medelklassare. Man kan inte ställa normala krav på dessa efterblivna figurer.

Ska jag behöva bevisa särbehandlingen med referenser till vetenskapliga studier? Man behöver bara öppna tidningen eller sätta på teven för att få exempel på hur klientgrupperna ursäktas för sina förseelser. Rikspolischefen Eliasson gjorde ett bestående intryck när han i teve försvarade en ensamkommande som mördat en personal på HVB-hem i Mölndal.

Om no go-zonerna och shariareservaten hade styrts av Vit Makt-rörelser, hur länge hade det då tagit innan den svenska våldsapparaten städat upp? Jag tror att det hade gått i ett nafs. Nazister betraktas nämligen som jämlikar i bemärkelsen att de anses ansvariga för sina gärningar och att de gjort sig till nazister av egen, fri vilja och därför med fördel kan och bör bestraffas.

Om jag hade varit en av de påstådda syriska läkarna med bostad i ett svenskt getto som drar sig fram som spärrvakt i tunnelbanan hade jag varit urförbannad på de svenska myndigheterna. Varför får svenskarna inte stopp på droghandeln och bilbränderna där jag bor? hade jag ilsket frågat. Hur är det möjligt att det rika och välorganiserade Sverige låter detta fortgå? Jag hade inte kunnat finna någon annan anledning än att den svenska staten uppenbart skiter i mig. Antagligen anser svenskarna, hade jag sagt mig, att jag kommer från en skräpkultur som gillar våld och att jag därför tycker det är normalt med bilbränder och några mord i grannskapet lite då och då. Jävla svenska myndigheter.

Om jag varit en hederlig, ansvarskännande invandrare som jobbar och försörjer mig skulle jag kort sagt känna mig förorättad av det officiella Sveriges nedlåtenhet och nonchalans. Jag skulle betrakta det officiella Sverige med dess socialtantsmässiga nedlåtenhet som en förolämpning. Ni har visserligen makt, era jävlar, skulle jag tänka, men vänta bara. Ni vill ha hjälplösa migranter som ni kan styra över, men oss som klarar oss själva och bara vill att ni ska hålla ordning på buset struntar ni i.

Jag vet förstås inte om en spärrvaktande syrisk läkare tänker så, men det finns indicier. Professor Masoud Kamali, en gång Mona Sahlins kompanjon och handgångne man i den fråga Sahlin aldrig riktigt förstod – frågan om den i verkligheten existerande svenska rasismens karaktär – en troligen lika adrenalinstinn hanne som jag själv, använde en pregnant formulering när han beskrev det officiella Sveriges syn på sådana som han själv. Han såg ”den vita privilegierade blicken”.

Så talar en upprorisk slav om sina överlägsna och lätt föraktfulla herrar. Om jag varit han så hade jag nog känt likadant.