Redaktionen 24 mars, 2017 Alla skribenter

DGS-TV Avsnitt 18, med Bengt Ericson

Klicka på bilden för att se programmet.
PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud.

I detta avsnitt av DGS-TV gästas Patrik av journalisten, författaren och fd. chefredaktören Bengt Ericson.

Med utgångspunkt i Bengts bok ”Den härskande klassen” diskuteras de politiska partiernas förändring över tid och hur detta påverkar demokratin.

6Kommentarer

Lägg till din

1

Fredrik Östman den 24 mars, 2017 kl. 16:00
Svara

Ständigt samma dröm om Elin. Det gamla Välfärdssverige kommer inte tillbaka, och orsaken till det är inte ondska eller dålig moral eller slapphet och indolens eller ens okontrollerad massinvandring, utan att det gamla Välfärdssverige själv orsakade och själv högst medvetet skapade det nya Vällfärdssverige med dess korruption, maktlöshet, barnministrar, rasism mot svenskar, etniska rensning, ordningslöshet och skenande utgifter.

Inget socialt system kan fungera utan att deltagarna har eget skinn i potten. Inget socialt system kan fungera om deltagarna är systematiskt utsatta för moral hazard. Idealism är en drivkraft för att påverka andra, inte för att stävja oss själva. Det kan uppfostran göra i viss mån, personligt ansvar och skam mycket mer, men inte idealism. Politiska system är alltid hotade av korruption, men de svenska helylleideal som det är så lätt att vara nostalgisk om leder tvångsmässigt till skenande korruption.

Varför inser vi inte, trots alla bevis på sammanbrott, att vi måste återinföra personligt ansvar? Jo, därför att just avskaffandet av personligt ansvar har varit fem sjättedelar av Sveriges befolknings politiska projekt under de senaste hundra åren! Det kan man inte ändra på. Dessa värderingar sitter djupt. Därför kan dr Ericson ställa diagnos utan att våga göra någon prognos och utan att föreslå någon terapi. Därför fortsätter svenskarna att rösta på samma partier och hoppas på det bästa. Lite reformer. Lite fler eller färre tjänstemän i något kansli. Lite bättre. Lite mer.

Den proximativa diagnosen är utmärkt! Bra gjort! Vi lider av politikerklass. Men drömmen om Elin kommer inte att rädda patienten. Prognosen är failed state. Den ultimativa diagnosen failed state of mind. Terapi saknas. Politikerklassen kommer att gå under av sig själv när dess värd kurknar och kolavippar.

GillaGillad av 4 personer
2

MartinA den 24 mars, 2017 kl. 18:08
Svara

Det hade varit intressantare att höra en gammal Bonnierlakej dissekera Bonniers makt. Snarare än att försöka skylla det som gjorts mot svenskarna på politikerna. De flesta av politikerna framstår som nickedockor som är skräckslagna för media snarare än som några ”härskare”.

Alltså, de här synpunkterna hade varit intressanta om inte media hade betett sig som de gjort under decennier. Jag har noll förtroende för någon som varit en höjdare inom gammelmedia.

GillaGilla
3

MartinA den 24 mars, 2017 kl. 18:10
Svara

Jag håller däremot helt med om att kommunreformen var katastrofal.

GillaGillad av 1 person
4

MartinA den 24 mars, 2017 kl. 18:18
Svara

För övrigt verkar Bengt Ericson inte ha den blekaste aning om vad invandringen har gjort med det här landet. Nog därför alla hans förslag är akterseglade. Även om dom varit lovvärda 1975.

GillaGilla
5

Bo Svensson den 24 mars, 2017 kl. 18:28
Svara

Boten för eländet är enkel: Återförandet till den individuelle skattebetalaren av makten över skattemedlens fördelning på de av de folkvalda godkända ändamålen. – Då skapas förutsättningar för engagemang i samhällsfrågor för sådan kräver makt att påverka. – Maktlöshet skapar liknöjdhet.

Då rundar man regeringsmakten som i grunden handlar om det godtyckliga spenderandet av skattemedel.

GillaGilla
6

Egon den 31 mars, 2017 kl. 18:43
Svara

Till skillnad från andra kommentarer tycker jag att detta samtal var ytterst intressant.
Just maktens arrogans har lett oss fram till massinvandringspolitiken.
Bengt Ericson med lång erfarenhet av journalistiskt arbete innan det blev agendasättande är lysande.
Den tredje statsmakten skall verka som en blåslampa i baken på politikerna,äkta journalister har ingen egen politisk åsikt.
De få rakryggade ser det som sin gärning att avslöja mygel,maktmissbruk och korruption.
Oavsett vilken politisk färg statsministern råkar ha.
Tack Patrik Engellau!

GillaGilla