Patrik Engellau

Nu har jag kommit på varför PK-sekten visar sådan förståelse för islam, till exempel varför ärkebiskopen gör gemensam sak med muslimska ledare med nära kopplingar till det Muslimska brödraskapet. Jag skrev till kyrkan och fick ett svar från ärkebiskopen där hon förespråkade ett ”överlappande konsensus” mellan religionerna.

Då förstod jag inte vad överlappande konsensus betyder, men nu har jag börjat fatta, tror jag i alla fall. Det räckte med att åter läsa Kairodeklarationen, de muslimska staternas motsvarighet till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För några år sedan gjorde Marika Formgren en mycket klargörande distinktion mellan två olika och oförenliga demokratiuppfattningar, som hon kallade ”åsiktsfrihetsdemokratin” respektive ”värdegrundsdemokratin”. Hon skriver:

Den ena sidan, som jag själv tillhör, säger att grundförutsättningen för demokrati är fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och en fri debatt. Endast när alla politiska alternativ har fått framföra sina åsikter och argument i en fri, offentlig debatt kan väljaren/medborgaren på ett informerat och underbyggt sätt forma sin egen ståndpunkt inför allmänna val… Vi kan kalla dess anhängare för åsiktsfrihetsdemokrater.

Den andra sidan menar i stället att grundförutsättningen för demokrati är ett knippe åsikter. Åsiktspaketet brukar kallas ”demokratiska värderingar”, eller ännu hellre ”demokratisk värdegrund”, men alternativa formuleringar som ”allas lika värde” förekommer också. Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte ges möjlighet att påverka omgivningen… De som ser ett gemensamt åsiktspaket (”värdegrunden”) som demokratins grundförutsättning anser… att det är en demokratisk plikt att tysta meningsmotståndare.

Det finns ett ganska spritt mail där bibliotekarien i Ekerö kommun motiverar sitt – sedermera överprövade och av högre instans ändrade – beslut att inte köpa in Tino Sanandajis bok Massutmaning. Här blommar värdegrundsdemokratins tänkande:

Ekerö biblioteks verksamhet utgår från Ekerö kommuns biblioteksplan, bibliotekslagen samt FNs konventioner om mänskliga rättigheter. Vårt yttersta syfte är att verka för det demokratiska samhällets utveckling… Målsättningen är att inte köpa in böcker som stöder rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna. [Eftersom Sanandajis bok inte recenserats av Bibliotekstjänst] får [vi] söka omdömen någon annanstans ifrån. I det här fallet… ledarsidorna och avpixlat. För oss är inte det trovärdiga källor.

Det verkar räcka med att en bok blir omnämnd på olämpliga sajter för att få giftstämpel av kommunens bibliotekarie. Biblioteket har en agenda. Bara vissa särskilt ädla åsikter ska förekomma på dess hyllor. Det är ganska långt från åsiktsfrihetsdemokratin, du vet det där ”jag hatar dina åsikter men vill dö för din rätt att framföra dem”?

Poängen med värdegrundsdemokratin är att det finns ett regelverk som står över och begränsar yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. I Sverige är det värdegrunden, i Kairodeklarationen sharia. Så här står det i Kairodeklarationens artikel 22:

a; Alla ska ha rätt att fritt framföra sina åsikter såframt de inte strider mot sharias principer.

1 [sic!] Alla ska ha rätt att framföra det rätta och förespråka det goda och varna för det felaktiga och onda enligt det islamiska sharias normer.

c; Information är av avgörande betydelser för samhället. Den får inte utnyttjas eller missbrukas så att den kränker det heliga eller Profeternas värdighet, undergräver moral och etiska Värden eller förstör, korrumperar eller skadar samhället eller försvagar dess tro.

d; Det är inte tillåtet att uppmana till nationellt eller trosmässigt hat eller att göra någonting som kan leda till något slags rasistisk diskriminering.

Det var när jag läste detta som jag förstod vad som kan menas med ”överlappande konsensus”, nämligen att den svenska pk-sekten känner igen sina egna värdegrundsdemokratiska värderingar i islams shariademokratiska uppfattningar. Det är möjligt att ärkebiskopen har mer gemensamt med Muslimska brödraskapet än med Marika Formgren.

Värdegrundsbibliotekarier är samma andas barn som de som jagar Salman Rushdie och Lars Vilks däri att de alla vill underkasta de mänskliga rättigheterna, såsom de exempelvis presenteras i FNs allmänna deklaration i ärendet, ett högre och tvingande ändamål.

Jag förstår nu också att islam är oförenligt med demokratin – ”åsiktsfrihetsdemokratin” – som vi känt den.