Patrik Engellau

Bloggaren Rebecca Uvell har gjort ett fint grävjobb om migranter som ådagalägger avsevärt entreprenörskap inom bidragsbranschen, till exempel ett hundratal i stort sett anonyma somaliska föreningar med oklar men troligen lönsam verksamhet.

När jag läser Uvells gräv undrar jag som så många gånger tidigare varför svenska politiker är så generösa mot allehanda etniska och religiösa sammanslutningar.

Ett svar är att politikerna bestämt att det ska vara så eftersom sammanslutningarna antas verka för integration och mot främlingsfientlighet och utanförskap. Men nu ska jag argumentera att det i verkligheten är tvärtom, inte för att föreningarna är illvilliga, utan för att det ligger i sakens natur.

I sammanfattningen av propositionen från 1975 om att mångkultur ska råda i Sverige står det så här:

Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten…

Invandrar- och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föreslås få statsbidrag för sin verksamhet.

Regeringen, i det här fallet representerad av Olof Palme och Anna-Greta Leijon, tar alltså aktivt ställning mot integration och assimilering. Vad annat kan ett beslut betyda som innebär att politikerna vill satsa skattebetalarnas pengar på invandrar- och minoritetsorganisationer som eventuellt vill utveckla sin ursprungliga identitet i stället för att gå upp i svensk kulturell identitet?

Sakta i backarna nu Engellau, kanske du säger. Det står ju i proppen att invandrarna och minoriteterna själva ska välja kulturell tillhörighet. De kanske väljer att assimilera sig. De kanske vill använda bidragspengarna till assimilationsövningar, till exempel läsecirklar som specialiserar sig på integrationslitteratur som Fältskärns berättelser, Gösta Berlings saga samt Karolinerna. Eller kanske att den somaliska föreningen bjuder in en svensk att spela dragspel efter föreningens årsmöte så att somalierna får höra hur en hambo ska låta. Ingen kan väl säga annat än att det vore integrationsinitiativ av rang!

Du hör väl själv hur larvigt det låter? svarar jag. Om somalierna vill assimilera sig i Sverige ska de kasta sig ut i det svenska folkhavet, inte organisera sig etniskt. Skaffa sig svenska pojkvänner och döpa om sig till Carl-Fredrik och lära sig Helan går.

Jag kan bara tänka mig två skäl till att någon skulle bilda en somalisk eller annan etnisk förening. Det första skälet vore just antiassimilatoriskt, alltså att exempelvis somalier vill bilda front mot det svenska och sluta sig samman för att inte låta svenskheten sippra in i sin ursprungskultur. Sådan isolering eller tendens till isolering blir ju oundvikligen effekten av att man bildar en etnisk organisation.

Det andra skälet skulle vara att några företagsamma rasifierade personer upptäcker att svenska staten belönar assimilationsfientliga personer med bidrag och att dessa företagsamma personer därför bildar etniska föreningar för att komma åt pengarna. När dessa personer lärt sig att leva på sådana svenska bidrag kommer de naturligtvis att kämpa med näbbar och klor för att bevara folkgruppens etniska kultur, ty om föreningsmedlemmarna sviker genom att assimilera sig in i det svenska och sluta gå på de etniska mötena så försvinner troligen bidragen så småningom. De bidragsförsörjda ledarna kommer därför att göra allt de kan för att markera, framhålla och förstärka de etniska skiljelinjerna. De har ett eget intresse av att landsmännen föraktar svennarna.

På så vis bevaras utanförskapet. Jag kan inte förstå annat än att politikerna köper utanförskap för bidragspengarna. De får främlingsfientlighet som bonus, för när de skattebetalande svenskarna ser vad de betalar för vill de förstås stoppa invandringen.

Resonemanget gäller även sådana skadliga och underliga verksamheter som hemspråksundervisning.