Patrik Engellau

Nästan alla anser att något betydelsefullt är i görningen i vår tid och i vår del av världen (vad nu vår del av världen skulle betyda). De alldeles tydliga tecknen på detta anses vara Brexit och Trump.

Även jag anser att något betydelsefullt är i görningen. Vi lever alldeles tydligt i en brytningstid. Men jag har numera tillräckligt lång personlig erfarenhet av att studera samtiden att jag kan konstatera att alla tider anser sig vara brytningstider. På lite håll kan man se tillbaka över den tid som flytt och spekulera om vad det var som hände. Men medan det händer ser man inte så klart. Jag tror det var detta Hegel menade med metaforen ”Minervas uggla flyger först i skymningen”, alltså att först när det man vill förstå håller på att ta slut så kan man begripa det. Lite trist, särskilt för en blogg som den här som skryter med att ”här skapas samtidens självförståelse”, något som således inte är möjligt om man ska tro på Hegel.

Så jag struntar i Hegel och struntar i om jag inte ser klart, för det gör ingen annan heller och vi kan ändå inte låta bli att fundera över oss själva.

Det konstiga är att Brexit inte hänt än och att Trump bara regerat lite över en månad och, trots att han påstår sig ha gjort så mycket, egentligen inte gjort så mycket mer än retat upp den ena halvan av världen och entusiasmerat den andra.

Det var ingen kritik; inte ens USAs president kan göra stordåd på en dryg månad. Jag tror emellertid inte att han kommer att lyckas så mycket bättre på längre sikt. Eller rättare sagt: han kommer nog att lyckas med det han redan lyckats med och har en klar fallenhet för, något som piggar upp en massa människor, även mig, nämligen att sparka etablissemanget i häcken.

Att Trump ska höja USAs BNP-tillväxt från en till tre procent får mig att önska lycka till och sedan brista ut i skratt, inte för att jag missunnar honom framgången, utan för att han inte kan. Inte ens i presidentens mäktiga Avlånga Kontor finns något reglage där man kan ställa in ekonomins tillväxt.

Det där med att plocka hem ”amerikanska” jobb från andra länder tror jag inte heller på. Mina dubier har inte med några nationalekonomiska tyckarfunderingar att göra – typ att det vore dumt för att det skulle försämra resursallokeringen och världens tillväxt – utan grundas bara i att jag inte tror han kan. Världens ekonomiska sammanflätning, den så

kallade globaliseringen, har pågått mycket längre och är mycket starkare än vi normalt erkänner (tror jag). Folk säger att EU bildades för fredens skull och att EU lyckosamt har uppfyllt detta mål. Det har jag aldrig trott på. Jag tror att EU kunde bildas för att länderna redan var ekonomiskt sammanflätade. Att Tyskland inte återigen anfallit Frankrike beror på att då hade Siemens och Philips, som båda har produktionsanläggningar eller annan verksamhet över allt, tagit tyskarna i örat och sagt att sluta med de där dumheterna, annars slutar vi leverera reservdelar till er.

Inte ens USAs president rår på världsekonomin och dess jättar.

Jodå, han kan nog bygga en mur mot Mexico och han kan säkert strama upp invandringen, kanske rentav deportera några miljoner latinamerikaner, vilket nog i och för sig blir en smutsig hantering.

Den stora grejen, som även gäller Brexit, är dock den där sparken i röven på etablissemanget. Den finns. Den känner även de ängsliga etablissemangen i Europa. Hotet är Marine le Pen, Polen, Orban, Åkesson, ja herregud. Det är på den punkten det händer något om något faktiskt händer något i världen idag. Jag tror att Trumps eventuellt historiska roll är att förkroppsliga folks ilska mot sina etablissemang, etablissemangsperson som han är. (Inget konstigt i det, så var även Branting och Palme.)

På den punkten vet vi inte hur det går. Det är skört. Jag kommer att tänka på historiens underklassuppror som framgångsrikt pågått några år innan etablissemangen klipper till och återtar makten vilket oupphörligen inträffat i exempelvis Brasiliens historia: Canudos-kriget 1896, Skräddarupproret 1798, Saltrevolten 1710 plus ytterligare hur många som helst. Vad händer när Trumpanhängarna börjar tycka att han inte levererar? Då växer tuppkammen på de europeiska etablissemangen om de inte hunnit bli avsatta dessförinnan. Då kanske det blir restauration med Hillary Clinton som ny president i USA och Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunalrådet som gjort Malmö till en sådan internationellt uppmärksammad social framgång, som ny svensk statsminister.

Jaha, om Trump i stället håller ut och Brexit rullar på och Geert Wilders och Jimmie Åkesson blir premiär- respektive statsminister i sina länder? Hur blir det då? Det vet jag inte, för Minervas uggla sitter fortfarande och sover. Kanske blir det som förra gången när historien gjorde stort vaktombyte, nämligen i samband med upplysningstiden, inte på grund av sagda politiker, utan för att historien är havande med oväntade nyheter.