Mohamed Omar

Det förtrollade svärdet är en serie tecknad av Bengt-Olof Wennerberg, även kallad Bowen. Den publicerades i Vecko-Revyn på 40- och 50-talet som en del i en följetong med berättelser ur Tusen och en natt. Bowens förmodligen mest spridda verk är annars vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan.

Berättelsen börjar när en fiskare hittar en kista i havet. Kistan innehåller en liten pojke. Eftersom fiskaren är barnlös adopterar han pojken och ger honom namnet Hassan. Men efter att fadern drunknat i en storm blir han utkörd av den elaka adoptivmodern. Hassan ger sig iväg på äventyr och hittar ett förtrollat svärd.

I en scen möter han några slavhandlare som satt upp ett läger i en glänta i skogen. ”Det är nog synd om de stackars slavarna”, tänker Hassan. ”Men jag kan ingenting göra! Lagen tillåter ju slavhandel och jag är ensam och dom är många.”

Det står i inte vilken lag som åsyftas, men man förstår att det är den islamiska lagen. För berättelsen utspelar sig i ett islamiskt land. Och det är helt riktigt. Den islamiska lagen tillåter slavhandel. Det står tydligt utskrivet i Koranen, i profeten Muhammeds yttranden och i de lärdes böcker.

Bland slavarna får sedan Hassan syn på något han aldrig sett förr – en ung kvinna med ”hår som guld”. En av slavhandlarna ser lystet på den blonda flickan. När hon ska gå in bland träden för att be sin aftonbön – hon är kristen, förstår man – kastar han sig över henne.

Hassan, som är en god ung man, ingriper. Och med sitt förtrollade svärd lyckas han besegra slavhandlarna och befria slavarna.

Denna scen i Bowens serieberättelse bygger på verkliga förhållanden. Det var verkligen så att de muslimska slavhandlarna särskilt uppskattade vita, blonda flickor. Jag läste nyligen en bok om Spanien under islamiskt styre, The Myth of the Andalusian Paradise från 2016. Den amerikanske forskaren Darío Fernández-Morera slår hål på myten om Andalusien, det islamiska Spanien, som en mångkulturell idyll. Det var snarare ett slavsamhälle där kristna levde under förnedrande förhållanden.

Den katolske debattören Mikael Karlendal recenserade nyligen Fernández-Moreras bok på sin blogg (24 februari 2017). Den islamiska erövringen av Spanien var en del av islams heliga krig eller jihad som påbörjades av profeten Muhammed:

Nu plundrades dessa områden systematiskt. Kyrkor förstördes eller omvandlades till moskéer. De kristna invånarna som inte dödades eller konverterade till islam gjordes antingen till slavar (kvinnorna till sexslavar) eller till dhimmis, vilket innebär att de blev tvingade att betala en särskild skatt – jizya – för att bli ’beskyddade’. Alltså, ungefär samma sak som när kriminella gäng i vår tid utpressar olika företagare att betala pengar i utbyte mot att inte bli rånade eller få sina butiker förstörda. Denna jizya var och är något som är stadgat enligt islamisk lag och det syftar till förödmjuka de underkuvade kristna och att ge god inkomst åt det islamiska väldet.

I boken kan man läsa att Spanien efter den islamiska erövringen blev ett centrum för handel med sexslavar. Vissa av flickorna var barn som såldes till harem för att utnyttjas. Men även små pojkar var omtyckta. Sexslavarnas pris berodde på deras ålder och utseende. Vita slavar, särskilt blonda, var mest eftertraktade och kostade mest, förklarar Fernández-Morera (s. 158). De togs från kristna, europeiska områden genom piraträder, och från de kristna delarna av Spanien. Slavhandlarna brukade behandla slavarna med särskilda krämer för att deras hy skulle bli ljusare så att de kunde ta mer betalt för dem. Och håret blonderades.

Och denna lust efter blonda flickor finns kvar än idag. Den jesidiska flickan Nadia Murad, rövades bort av jihadgruppen Islamiska Staten (IS) i Irak. Hon hölls som sexslav i enlighet med profeten Muhammeds lagar. Nadia lyckades fly och i en intervju berättade hon att jihadmännen särskilt eftertraktade vita, blonda och blåögda flickor.

I en berättelse om profeten Muhammed frågar han en av sina följeslagare, Jadd bin Qays: ”Vill du ha de gula döttrarna?” Med detta ord, på arabiska ”Banu al-Asfar” menade han de blonda flickorna i det östromerska riket. Det var Muhammeds sätt att locka honom att ansluta sig till jihad mot de kristna grekerna. Som lön skulle han få sexslavar i detta liv, och om han stupade, 72 jungfrur i paradiset.