Patrik Engellau

Eftersom min själ törstar efter en mer komplett förståelse av vad som menas med Värdegrunden så gick jag på ett seminarium där kloka och bemärkta personer skulle diskutera saken. Men vi kom liksom inte ur startgroparna. Det kändes som ett möte i en arbetarkommun år 1900 där ingen pratade om kapitalismen. Elefanten i rummet som ingen låtsas om, ifall du förstår vad jag menar.

Man kan inte tala om sociala fenomen, typ Värdegrunden, utan att tala om makt och klasser och sådant där som makten inte vill prata om. Att tala om Värdegrunden utan att nämna vår tids makthavare – Politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex – skapar bara förvirring.

Jag gjorde ett försök att ringa in Värdegrundens karaktär i en text för några månader sedan. Jag försökte visa att Värdegrunden egentligen bara är en varmluftsballong som pumpas upp av Skolverket (och, underförstått, av andra ideologiproducerande intressenter inom Politikerväldet). Låt mig utveckla tanken.

På seminariet som jag så djärvt och förhoppningsfullt besökte försökte man koppla Värdegrunden till ”svenska värderingar” vilket naturligtvis inte gick. Dessa är nämligen, enligt min tolkning, helt olika djur.

Svenska värderingar utgör en brokig samling beteenderegler som svenskar har, alltifrån jämställdhet till att man ska komma i tid, anstränga sig på jobbet, inte tränga sig före i kön, aldrig debattera så vildsint att någon känner sig föranledd att höja rösten (kanske en knäpp värdering, men den ingår) samt att egentligen bara umgås med släktingar och ungdomsvänner (alltså inga invandrare). Svenska värderingar gror i det civila samhället. Jag säger inte att alla är bra, vad bra nu betyder, jag säger att de är svenska.

Till skillnad från de svenska värderingarna är Värdegrunden inget som växer ur folkdjupet utan något som Politikerväldet har hittat på och odlat och som uttrycker dess föreställningar om hur befolkningen bör tänka. Kolla ovanstående länk. Där beskriver jag hur Värdegrunden är nästintill motsatsen till svenska värderingar. Om jag får vara så plump att du säkert förstår vad jag menar så vill jag hävda att Värdegrunden är ett centralt koncept i den hjärntvätt Politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet utsätter svenska folket för.

Men man fattar ju inte vad Värdegrunden står för? säger du uppgivet, hur kan det vara hjärntvätt om man inte vet hur de vill att man ska tänka? Kanske är det just detta som är poängen. Man fattar inte. Man vet inte. Man har ingen tillförlitlig karta och ingen kompass. Man kan inte orientera sig i tillvaron. Man är helt enkelt tillräckligt förvirrad för att sakna självtillit. Varför kan jag inte se kejsarens överdådiga kläder? Vi blir osäkra, lättskrämda och lättstyrda, precis som de vill ha oss. O ja, kläderna är ju så vackra!