Mohamed Omar

Om du går ut på stan en fredags- eller lördagskväll, vad ser du? Vilka är det framför allt som bråkar och sextrakkar och rånar? Kalle och Johan eller Ahmed och Mustafa? Jag skrev ”framför allt” eftersom jag vet att det händer att man ibland stöter på någon Kalle som bråkar.

Vi vet att det ser ut så här. Och det är samma sak i skolorna. Vilka är de där asociala unga männen som förstör studieron för de andra? De som sextrakkar tjejerna? De som hotar lärare och andra elever? De som säger: ”Jag ska knulla din mamma”. De som blir arga när man försöker prata sakligt om islam.

Allt detta borde vara självklart. Män från Afghanistan, Irak, Syrien och Somalia har helt andra attityder, värderingar och erfarenheter än svenskar. Det är underutvecklade länder präglade av dålig utbildning (eller ingen utbildning), kvinnoförtryck, islamisk fundamentalism, krig och kaos.

För den som inte litar på sitt sunda förnuft och sin egen erfarenheter så finns det opinionsundersökningar att tillgå. Det betyder inte alla människor från dessa länder är stökiga, men det betyder att många är det. Svenskar är präglade av en helt annan miljö. Ett tryggt välfärdssamhälle, bra utbildning, sekulär demokrati, två hundra års fred och så vidare. Därför är vi olika.

Men i media har man låtsats som att den här skillnaden inte finns. Människor uppvuxna i Somalia antas ha samma värderingar som människor uppvuxna i Blekinge. Folk tror dock förstås mer på vad de ser och hör i skolan och på stan än på media. Förtroendet för media sjunker.

Det har varit tabu att prata om detta. Det har betraktats som rasism att säga som det är. Men Örebropolisen Peter Springare sade som det är ändå. I ett inlägg på Facebook den 3 februari berättade han om vilka det är som bråkar, utpressar och våldtar. Det är framför allt Ahmed och Mustafa, snarare än Kalle och Johan.

För detta fick han ett enormt stöd. En ventil hade öppnats. I decennier har människor inte vågat säga som det är, inte berätta vad de ser och hör. De har varit rädda för media. Denna media som gjort det till sin uppgift att skydda den ansvarslösa invandringspolitiken till varje pris.

Det har bildats en grupp på Facebook som heter ”Stå upp för Peter Springare!” När jag skriver det här har den 87 000 medlemmar! ”Jag är så jävla trött”, skrev Springare i sitt inlägg. Vi är många som är trötta, för att inte säga utmattade. För att ingenting händer. I femton år bodde jag i den invandrartäta stadsdelen Gottsunda utanför Uppsala. Det blev bara värre för varje år.

Om Sverige fortsätter den ansvarslösa invandringspolitiken kommer samhället att gå sönder. Vårt land kommer steg för steg att bli mer som invandrarnas hemländer, som Syrien, Irak, Afghanistan och Somalia. Så är det bara.

Våra politikers största ansvar borde vara mot oss som valt dem i det land där de lever. Vi kan aldrig hjälpa alla flyktingar, men genom insatser i närområdet kan vi hjälpa fler flyktingar för mindre pengar. Vi kan också öka vårt bistånd. Ett bra sätt att bistå underutvecklade länder är att hjälpa invandrare i Sverige att återvandra och bygga upp sina hemländer.