Patrik Engellau

En välmenande och väluppfostrad etnisk svensk (VES) råkade en dag träffa Djävulens advokat (DA) varvid följande samtal utspann sig.

VES: Vi måste börja ställa krav på migranterna. Det är ju inte klokt att många inte ens försöker lära sig svenska. Hur ska de kunna få ens några enkla jobb om de inte kan svenska?

DA: Det är väl sant och det fattar nog migranterna också. Om de inte lär sig svenska måste det bero på att de inte bryr sig om ens de enkla jobben.

VES (lite harmset): Det är klart att de vill jobba. Det vill alla. Ingen vill vara beroende av det allmänna. Nej, det där har du fått om bakfoten. I själva verket blir de förhindrade att lära sig svenska när de kommer till asylanläggningarna. Staten nekar dem SFI-kurser, antagligen för att man inte vill lägga ned pengar på att utbilda någon som ändå kanske inte får stanna i Sverige.

DA (eftertänksamt): Jaha, du menar att om migranterna inte får SFI så kan de inte lära sig svenska? Förhindrade att lära sig? Finns inte hur mycket gratis svenska att lära sig över allt?

VES: Ja, är det inte sjukt? Här sparar svenska staten pengar på SFI när den kunnat ge migranterna en flygande start in i det svenska samhället. Det är ju helt fel tänkt. Jag träffade en migrant som kände sig förtryckt av svenska staten för att han inte fick SFI. Jag kan förstå honom.

DA: Men du började ju med att säga att svenska staten behöver tvinga många migranter att gå språkutbildningen. Menar du att staten måste ha utbildningsmöjligheterna klara så att det finns något att tvinga migranterna till?

VES (misslynt): Nu hårdrar du väl i alla fall? Hur ska folk kunna utbilda sig utan utbildare? Och hur ska man få folk att göra saker de inte vill göra annat än med tvång?

DA: Själv tror jag på naturmetoden.

VES (misstroget): Vad är det?

DA: Att den som vill lära sig svenska gör det. De andra slipper.

VES (hånfullt): Och hur ska de då få jobb?

DA: Kanske får de inga jobb utan språkkunskaper och då kanske de äntligen fattar språkstudiernas betydelse.

VES: Hur ska de försörja sig om de inte kan få enkla jobb?

DA: Ingen aning. Det är inte mitt problem. Med dagens upplägg och med folk som resonerar som du blir migranternas försörjning mitt problem. Det är inte bra. Sverige kommer aldrig att kunna hantera situationen om svenska staten inte först lägger problemet där det hör hemma, nämligen i migrantens eget knä.

VES (triumferande): Så mycket viktigare att staten bygger ut SFI-systemet! Det har jag sagt hela tiden.

DA: Sakta i backarna. Om man resonerar som du så har man redan halvt erkänt att språkkunskaperna är svenska statens ansvar, inte migrantens. Själv skulle jag lägga ned SFI om jag var migrationsminister. I årtusenden har folk flyttat över gränser och lärt sig varandras språk utan vare sig statliga språkkurser eller statligt subventionerade tolkar.

VES (förundrad): Va! Tror du det går nu för tiden?

DA: Jag har gjort det själv. Jag flyttade till Brasilien och ägnade de första månaderna åt att ligga på sängen och läsa grammatik. Sedan började det rulla på av sig själv.

VES: Lätt för dig att säja! Du kunde ju grammatik!

DA: Ja, och jag kunde läsa. Visst blir det jobbigare om migranterna saknar sådana förutsättningar. Men vad hjälper det då med SFI?

VES (klenmodigt): Det kanske inte går.

DA: I varje fall går det inte om vi inte flyttar problemet från ett ställe där det inte hör hemma, nämligen hos svenska staten, till ett ställe där det faktiskt hör hemma, nämligen hos migranten själv.