Patrik Engellau

Om man läser den här bloggen får man lätt känslan av att livet här och nu handlar om att återupprätta det statliga våldsmonopolet och att få kontroll över migrationen. I den mån du tycker att jag med detta riktar kritik mot bloggen så drabbar kritiken inte minst mig själv, så jag skyller inte på andra. Jag bara noterar vad folk vill läsa. Zhengyang Wus text Jag valde fel land, till exempel fick på bara några dagar upp emot 20 000 läsare. (Våra största schlagers sedan start har varit Helena Edlunds Ursäkta om jag stör med över 132 000 läsningar och Mohamed Omars Fräckheten har visst ingen gräns med nästan 120 000 läsare.)

Men bara för att bevisa att det finns andra ämnen än våldsmonopol och migration ska jag nu ägna några rader åt ett spörsmål som inte alls är så hett men som trots detta upptagit mänskligheten sedan dag ett – och därmed riskera att inte få några läsare – nämligen frågan om vad lycka är och vad som gör livet värt att leva.

För att göra det lätt för mig ska jag bara sammanfatta vad tre stora filosofer sagt i frågan, nämligen Platon, Aristoteles och Jesus.

Platon behandlar ämnet i skriften Symposion (som på svenska kallas Banketten eller Gästabudet). Ett antal personer utvecklar sina uppfattningar i anföranden. Mot slutet kommer Sokrates, Platons alter ego. Sokrates förklarar att livets högsta mål är kärleken och att kärleken är detsamma som begäret – eros – och begäret är lusten efter det som man vill ha men inte har (”begäret begär det som det vill ha men inte besitter och slutar begära det som det inte längre vill ha”).

Det står faktiskt så. Ursäkta att jag säger det, men jag tycker det är en platt och outvecklad syn på livets mening. Det betyder till exempel att livet står på topp när barnet skrivit sin önskelista inför julen och sjunker till botten lagom till nyårsafton när ungen hunnit tröttna på innehållet i de glittrande paketen hon plockade fram från granen och packade upp.

Aristoteles kommer med helt andra bullar. Livets mening och det som gör det värt att leva är att vi lyckas utveckla dess fulla potential. En lyckad ros, till exempel, är en ros som är genetiskt laddad med all den ljuvhet som rossläktet kan prestera och dessutom har turen att bli planterad i den mest gynnsamma jorden med de mest gynnsamma väder- och klimatförhållandena såsom en särskilt begåvad ros ser det.

Det är samma med trumslagare, skådespelare och revisorer som med rosor. Deras liv blir värt att leva om de får utveckla sin medfödda potential på fördelaktigast möjliga sätt. Livet för hela samhället blir som mest lyckat när var och en hamnar på sin rätta plats i tillvaron.

Åtminstone på ytan kan detta förefalla tilltalande, men längre från vår tids jämlikhetsideal går det knappast att komma. Aristoteles vill se människors olikheter bejakade och fördjupade, inte kompenserade, som hos oss. Det antika Grekland hade inte mycket av vår värdegrund. Slaveriet ansågs helt naturligt för folk som inte höll måttet och gossekärleken var mycket uppskattad.

Så kom den tredje store filosofen i serien – Jesus – med ett helt annorlunda och revolutionerande budskap. Livets mening, sa han, det som gör livet värt att leva, är att vi hjälper varandra. Vi ska älska vår nästa som oss själva. Det betyder att vi ska offra oss för alla andra människor, kända och okända, med samma beslutsamhet som vi är villiga att offra oss själva för oss själva.

Håll med om att det är stort! Föreställ dig vilket paradis jordelivet faktiskt varit om människor följt denna enda regel som Jesus föreskrev. Men det finns en hake. Människorna, har det visat sig, har ingen lust att följa denna enda regel. Den är för jobbig.

Det ska fan vara moralfilosof.