Du har säkert hört talas om ”alla människors lika värde” men kanske inte ”alla människors lika låga värde”. Den svenska skolan kör omedvetet med ”alla människors lika låga värde”. Alltför många elever har fått höra att det hade varit bättre för jorden om människan inte hade funnits. Vill gärna berätta om en händelse som ägde rum för några år sedan när min yngsta dotter gick i klass fyra, något som också andra barn kan få uppleva i skolan.

En eftermiddag då jag kom in i vårt TV-rum såg jag min dotter sitta i funderingar för sig själv. Hon överraskade mig med en allvarlig fråga ”Pappa är det sant att det hade varit bättre för jorden om människan inte hade funnits?” Jag blev mycket överraskad och ställd av frågan. Jag vet ju att en del påstår det men jag hade inte väntat mig att få den frågan från min dotter. ”Nej det tror jag inte på, sa jag, men var har du hört detta” frågade jag. ”Det har jag fått höra i skolan” sa hon.

Jag kände mig förvånad, fått höra detta i skolan av en lärare som jag uppfattade det. ”Du” sa jag efter en stund då jag samlat tankarna, ”det är bäst att vi tar en promenad ut i våra marker så ska jag förklara för dig att det inte är på det viset”. Vi bor på en bondgård vars marker till största delen är utarrenderade. Själv har jag vuxit upp på en bondgård med allehanda djur och jobbat nära naturen och fått en känsla för den. Då detta hände var det tidig vår innan sådden kommit igång.

Vi började vår promenad med att först gå upp på en höjd med moränåkrar kringgärdade av gamla stengärdsgårdar. Numera ägs dessa åkrar av kommunen men en del brukas av vår granne men andra har kommunen bara låtit växa igen vilket ser väldigt tråkigt ut för mig som en gång i tiden har brukat dessa marker. ”Titta här bakom stenmuren så får du se vad som händer när människan inte längre brukar marken. Skogen kommer snabbt tillbaka och om inte bönderna brukade de andra åkrarna runtomkring skulle allt bli bevuxet med skog. Vi skulle inte längre höra lärkorna drilla över åkrarna eller se svalorna snabbt flygande efter insekter. Mullvadarna som vi inte ser men vars högar vi ser skulle försvinna. Daggmaskarna likaså. Sorkarna skulle minska och det skulle bli mindre mat för olika djur, för rovfåglar och andra som äter sork och mask och även rådjuren gillar våra öppna åkrar”, berättade jag. Efter lite funderande fortsatte jag.  ”Kommer du ihåg våra små åkrar som ligger längre bort där du på somrarna har plockat prästkragar och blåklockor och där det brukar blomma för fullt” frågade jag henne. Jo visst, det kom hon ihåg.

Jag frågade henne om man kan se dessa prästkragar och blåklockor inne i skogen. Nä, det visste hon att där kunde man inte plocka dessa blommor. Jag sa att ”det beror på att din far, din farfar och människor före dem har brukat marken på ett visst sätt som gjort att dessa vackra blommor trivs där”. Åkrarna och de blommande ängsmarkerna har vi bara till låns från skogen. De är en produkt av människors arbete och slit i sitt anletes svett.

Vi gick nu vidare in i skogen där man hade gallrat. Vi tittade på stubbar och räknade årsringar. Jag ställde frågan till henne om det såg ut som att skogen mådde dåligt och det tyckte hon inte. Visserligen fanns det ett dött träd kvar men det är naturligt att vissa träd dör. Vi tittade speciellt på en stubbe som hade ovanliga årsringar, väldigt breda åt ena hållet och mycket smala åt det andra hållet. Jag sa att årsringarna på stubbarna har en historia att berätta och i detta fall kunde vi se att det hade varit trångt om utrymme åt det ena hållet så att trädet hade vuxit åt det andra istället.

Tyvärr finns det lärare som på allvar tror att om vi bara öser över våra barn tillräckligt mycket med miljöproblem så kommer de att kavla upp ärmarna och jobba på med att lösa dessa. Men så är det inte. Många kopplar av istället. Då vi passerade ett område med mycket skägglavar sa min dotter att ”det är ju här som luften är väldigt ren”. Ja, jag hade berättat det för en klass som jag hade haft på besök att vissa skägglavar visar att det är friskare luft och det kom min dotter ihåg för hon hade varit med på min vandring med elever som jag brukade ha strax innan de tog studenten.

Efter denna lilla vandring förstod hon att hon inte alltid behövde ta så allvarligt på det hon fick höra i skolan. Hon hade också förstått att människors sätt att leva och bruka jorden gynnar vissa arter av djur, fåglar och växter så de får ett större livsutrymme. För dem är människan viktig.

Jag funderade lite för mig själv över det min dotter fick höra i skolan. Jag kunde ju hantera saken och ge min dotter ett bra svar men hur är det i de fall som föräldrar inte kan ge samma svar då känsliga barn funderar på denna sak. Jag tycker att det är hemskt att våra barn överhuvudtaget ska få höra sådana saker i skolan. Tänk att få höra antydan: ”Nå, min lilla vän, det hade varit bättre om du inte hade funnits”. Tänk att föräldrar ska behöva försvara sina barn mot att bli präglade med ett negativt tänkesätt av den svenska skolan.

Det är viktigt att lärare är medvetna om vilka signaler de sänder till barnen. När det var aktuellt frågade jag vid ett tillfälle några stycken av mina egna elever som satt och väntade på min lektion om de någon gång hade fått höra från en lärare ”att det hade varit bättre för jorden om människan inte hade funnits”. Nej, ingen hade hört detta men en flicka svarade mig direkt ”Men så är det ju”. De hade alltså inte hört detta direkt men hade ändå fått denna tanke under sin skolgång och då fick jag tillbringa en stor del av den följande lektionen med att berätta i stort sett samma saker som jag berättade för min dotter, detta med att när människor öppnar upp markerna gynnar det många olika djur och växter och de får större livsutrymme.

Vid en senare läsårsstart gjorde jag en enkät i några klasser om detta. Resultatet var att 25 procent hade hört detta i skolan av en vuxen och ytterligare 25 procent hade tänkt detta som en följd av undervisningen. I en liten biologigrupp som jag hade året efter hade flera fått höra detta. En flicka sa att hon hade fått höra detta flera gånger och första gången var redan i förskolan. Jag gjorde sedan samma undersökning i en klass i Göteborg och proportionerna blev ungefär detsamma.

Vi vet att för vissa organismer har människans närvaro betytt död och utrotning men för andra har det varit bingo. Varför pratar vi med våra barn bara om den ena sidan? När jag frågar en ny klass vilka dåliga saker människan har gjort mot naturen får jag så många svar att jag kan skriva hela tavlan full. När jag frågar samma klass om människan gjort något bra för naturen blir det så tyst att man kan höra den berömda knappnålen falla. Så är det i klass efter klass trots att eleverna har ett behov av att få positiva exempel.

Forna tiders markanvändning ledde fram till hagar och betesmarker där växter som inte är så konkurrenskraftiga fick en bättre chans att visa upp sina blommor. De forna slåtterängarna, som tyvärr för det mesta försvunnit men som på en del ställen finns kvar och vårdas av entusiaster, är världens rikaste landekosystem räknat i arter per kvadratmeter och mer utrotningshotat än regnskogarna. Varför inte berätta om detta för våra barn och tillåta dem känna stolthet över vad människor åstadkommit i naturen? Det man är stolt över brukar man också vara mer rädd om. Naturen behöver vi vara rädd om och den kan blomma upp under människans brukande på ett sätt som den inte gör av sig själv.

Rutger Staaf har varit gymnasielärare i biologi, kemi och naturvetenskap, numera högstadielärare i fysik och teknik. Han har som hobby att kritiskt granska klimatfrågan.