Patrik Engellau

Texterna på denna blogg brukar få 3 – 10 000 läsare. I enstaka fall kan det bli över 50 000 stycken. 3 000 läsare, det är ju bara 0,3 promille av Sveriges befolkning, säger en del upprört, det är för lite! Ni talar ju bara till de redan frälsta, ni måste satsa på att komma ut bredare och tala till massorna.

Detta är en viktig fråga. Det är inte alls självklart hur marknadsföringen av budskapet ska gå till.

Man kan resonera så här. Våra texter handlar om saker som berör alla medborgare och som alla medborgare på något vis tar ställning till i kraft av röstberättigade (till och med om de underlåter att utöva sin rösträtt). Det innebär att den ”marknad” vi talar till är större än den som möter vilken kommersiell produkt som helst utom möjligen schampo och tandkräm. Om något borde vara en produkt för massorna är det således de texter som presenteras här. I det perspektivet borde vi, hur det nu skulle gå till, sträva efter att komma ut bredare och få en större läse- och tittarkrets. Vi borde marknadsföra våra texter som man marknadsför schampo, således med stora annonser och lättillgänglig reklamfilm.

Men jag tror att den logiken är vilseledande. Även om tandkräm och politiska budskap är lika varandra i så måtto att deras bruk berör praktiskt taget alla människor så är de olika i en annan fundamental bemärkelse, nämligen vad gäller den psykologiska process varigenom ”kunderna” bestämmer sig för att ”köpa” eller inte.

För de flesta av oss, tror jag, är det faktum att en mycket stor andel av tandkrämskonsumenterna väljer Pepsodent ett vägande argument för att även jag ska ta den tuben vid nästa tandkrämsköp. Men så går det inte till när jag tar ställning i politiska frågor. Precis hur politiska ställningstaganden går till vet jag inte, men en avgörande faktor är hur människor i min omvärld ställer sig. Om jag kommer på kalas sitter jag inte och jämför Pepsodent och Colgate med min bordsdam, men vi kan mycket väl ägna timmar åt att diskutera politiska ställningstaganden. Vad bordsdamen säger till mig spelar roll och kanske även vice versa. Vi låter oss påverkas av vår nästas personliga uppfattning, inte bara av försäljningsstatistiken.

Eller låt mig formulera det så här. Annonser och reklamfilm är kalla och ineffektiva medier för att påverka folks politiska uppfattningar, medan personliga kontakter är varma och effektiva påverkansmetoder. Därför är skrivna texter eller inspelade videos på en blogg som denna troligen inte särskilt slagkraftiga när det gäller att tala till folk som ännu inte öppnat sig för budskapet, således de tills vidare ofrälsta. Däremot kan de vara verkningsfulla som inspiration för de frälsta i dessas missionerande verksamhet hos hedningarna. Den här verksamheten är en sorts tvåstegsraket.

För övrigt ska vi inte inbilla oss att de redan frälsta alltid är så frälsta. Vi behöver alla att andra styrker oss i vår tro – om inte annat så för att vi ska våga ge uttryck för den.