Patrik Engellau

Jag skrev nyligen två essäer om våldsmonstret Leviatan, som hos Thomas Hobbes fick representera den renaste och nödvändigaste statliga funktionen, garantin för medborgarnas trygghet och Leviatans sedermera i Sverige upplösta äktenskap med rättvisans gudinna Justitia.

På förekommen anledning, som jag alldeles strax ska beskriva, är jag just nu generad för att jag nästan skämtade bort den där vanhedrande skilsmässan. Världen har i 350 år varit medveten om skandalens karaktär, bara inte jag, obildade människa.

Det började med att jag som så ofta annars satt och slötittade på ett föredrag av min brasilianske filosofiguru Clóvis de Barros Filho. Plötsligt citerar professor Clóvis den franske filosofen Blaise Pascal, som enligt Clóvis skrev så här i sitt verk Tankar:

Det är rättvist att rättvisan får härska och det är nödvändigt att våldet får härska. Rättvisan utan våld är impotent, våld utan rättvisa är tyranniskt.

Det kom som en smäll i huvudet. Det var ju precis det jag hade sagt! Pascal hade kommit före, visade det sig nu. Det var därför jag hävdat att äktenskapet mellan våldets Leviatan och rättvisans Justitia var ”a match made in heaven”. Det jag nu skäms för är att jag tog så lätt på deras skilsmässa. Om jag hade vetat att redan Pascal utnämnt just denna förbindelse till Västerlandets kanske viktigaste kärleksaffär så hade jag nog tagit till starkare brösttoner.

Bättre sent än aldrig: Sannolikt kommer inget brott mot det svenska folket och den svenska nationen dömas lika hårt av framtidens historiker som det närmast planmässiga snöpandet av den svenske Leviatan, alltså försvaret, polisen, hemvärnet och de övriga fredsorganen. Det här var inget anfall från klar himmel. Saken hade stötts och blötts i varje fall sedan Olof Palme och kulminerat under Reinfeldt-regeringen när Sverige officiellt deklarerades för humanitär stormakt. För en humanitär stormakt är en fullt kravallutrustad polisman naturligtvis en styggelse; allt är mycket tydligt och lättförklarligt. De som med våld och fara för eget liv ska säkra medborgarnas trygghet måste bort.

Socialsekreterarstaten tror inte på Leviatan, som vill fånga terrorister och andra bovar och sy in dem. Socialsekreterarna ger hellre terroristerna bostäder och AMS-jobb.

I vems intresse? Socialsekreterarstatens, såklart, personifierad av förenade feminister som Wallström, Eliasson, Reinfeldt, Löfven, Fridolin och Batra för att bara nämna ett fåtal. Påhejad av ärkebiskopen och hennes känningar i det Muslimska Brödraskapet.