Lennart Bengtsson

Ingenting kan jaga upp folkfantasin mer än dramatiska naturupplevelser. Naturfolken fylldes av fasa eller tillbedjan över solförmörkelser och månförmörkelser. Månens olika faser var viktigt att följa och ovanliga positionen av planeterna i solsystemet togs som förebud av antingen godartade eller hemska händelser. I och med den västerländska vetenskapens framsteg med förmågan att förutsäga allehanda astronomiska händelser som en Venuspassage över solen långt i förväg har människorna slutat oroa sig för astronomiska händelser och har så stort förtroende för astronomernas beräkningar att forskarna även skall klara av att förutse och i tid kanske förhindra att större asteroider träffar jorden. Inte ens de svarta hålen skrämmer någon längre.

Fasorna för hotande händelser har i stället flyttats över till väder och klimat. De flesta är förtrogna med klimathändelser i förfluten tid som är hyggligt bestyrkta i diverse historiska berättelser. Under senare tid är det inte bara verkliga händelser som fångat känslan och fantasin utan anteciperade händelser baserade på uttalanden av diverse forskare.

Dit hör föreställningen att jordens klimat skulle närma sig en så kallad ”tipping point” där väder och klimat plötsligt och radikalt kan komma att ändras. Golfströmmen kommer kanske att kraftigt försvagas eller ändra riktning, cyklonbanorna får ett annat förlopp och även vi på höga latituder kan komma att drabbas av de fasansfulla tropiska orkanerna. Vid en tid då det föreligger en ambition att snabbt reducera utsläpp av växthusgaser och övergripande ändra jordens energisystem är det förstås en fördel om man kan mobilisera folkviljan. Ändamålet helga medlen, som jesuiterna uttryckte saken. Ingenstans är detta lättare än i Sverige. Här står alla förvisso som en man bakom det som nu kallas klimatpolitiken och någon ytterligare medial aktivering förefaller knappast nödvändig utan hos oss är det snarare andra frågor som brinner.

Frågan om jordens klimat kan arbeta på olika sätt har vetenskapligt diskuterats under lång tid och hänger samman med egenskaperna hos komplexa system. Jordens klimat är till viss del ett sådant. Mest kända är kanske här de idéer om kaosprocesser som lanserats av Lorenz och Mandelbrot men som går tillbaka till ursprungliga studier under slutet av 1800-talet av matematikerna Poincaré och Lyapynov. Under senare tid har fysikern Joachim Schellnhuber gjorts sig till talesman för att jordens klimat kan kastas in i en plötslig och förfärande omläggning initierat av de ökade växthusgaserna och sedan inte kan finna vägen tillbaka till det gamla invanda klimatet. Detta vore en händelse som med råge skulle överträffa naturfolkens skräck för en obegriplig solförmörkelse. De flesta vore beredda till alla tänkbara uppoffringar för att förhindra  att en sådan klimatologisk tipping point skulle kunna inträffa.

Under senare tid har inte minst Johan Rockström fört fram risken för en förestående tipping point och artiklar i tidningspressen är legio inte minst av den flitiga journalisten Jenny Stiernstedt i SvD.

I komplexa system (och klimatet är alltså ett sådant) kan få ting teoretiskt uteslutas. Det är därför viktigt att försöka bedöma rimligheten av katastrofala händelser i klimatet. Studier av realistiska klimatmodeller som regelbundet har presenterats av sakkunniga inom IPCC visar dock inga som helst indikationer att jordens klimat kan drabbas av en total klimatomläggning förutom att det genomgående kommer att bli något varmare. Andra möjliga ändringar är minskad havsis, fortsatt avsmältning av bergsglaciärer samt en trolig mindre minskning av den grönländska inlandsisen. Men detta är gradvisa processer som är väl dokumenterade och som också tidigare har inträffat. Några egentliga ändringar i väderväxlingarna med ömsom kalla eller varma årstider förväntas inte förutom att de kalla episoderna blir mindre stränga och de milda något vanligare.

Även om oron för fortsatta och stigande utsläpp av växthusgaser kan fresta många i ledande ställning med medias hjälp att ta till de jesuitiska skrämselmetoderna så är inte detta det rätta sättet att sköta umgänget med medborgarna. Jag kan därför bara uppmana såväl klimataktivister som media att sluta med onödiga skrämselberättelser och behandla medborgarna som vuxna och ansvarsfulla individer. IPCCs vetenskapliga rapporter liksom uttalanden från de vetenskapliga akademierna är i dagens situation tillförlitliga rapporter för de medborgare som inte själva är experter på området.

Det finns ingen rimlig vetenskaplig grund att tro att jordens klimat står inför en någon som helst ”tipping point”.