Patrik Engellau

Jo, doktorn, det som äter mig och många jag känner, framför allt männen, är att vi tycker att vi gör en massa nyttiga och bra saker i samhället för oss själva och för andra människor och sedan får vi bara skit för det. Till exempel som att man är småföretagare med ungefär trettio anställda. De skulle kanske inte ha varit anställda om inte jag hade varit småföretagare. I varje fall kan det inte ha skadat deras chanser på arbetsmarknaden att jag är företagare, men vad får jag för det? Ja, de anställda är nog rimligt tacksamma, men politikerna? Jag gör det jobb de påstår sig vara ansvariga för och som tack höjer de min skatt.

Och Åsa Romson gav uttryck för en vitt spridd föreställning, nämligen att Sveriges huvudfiende är vita män som kör bil och äter kött. Det är ju jag, det! Jag och de andra rimligt skötsamma medelklassare, även kvinnor såklart, som jobbar och betalar skatt och försörjer sådana som Åsa Romson och hennes kolleger och klienter.

Men det är inte det värsta. Det värsta är de förolämpningar och de kränkningar som PK-sekten utsätter oss medelklassare för hela tiden. Alla de värderingar och levnadsregler som vi fått lära oss sedan barnsben och sedan i stort sett följt, vilket vi tror är orsaken till att det länge gått så bra för Sverige, alla dessa hugneliga principer trampar PK-sekten föraktfullt ner i dyn, typ sådant där som att läraren ska vara en auktoritet, att man ska komma i tid, att man inte ska ligga andra till last och så vidare.

Om vi vågar säga emot kallas vi rasister eller fascister eller brunråttor som med fördel kan gasas ihjäl. Vi som betalar för alltihop!

Ibland tänker jag på Kiplings dikt Den vite mannens börda. Poeten förklarar för den koloniala medelklassen att den inte kan räkna med annat än otack och smädelser från dem den försöker bibringa vett, kunskap, civilisation och framgångar:

Take up the White Man’s burden
In patience to abide
To veil the threat of terror
And check the show of pride;
By open speech and simple,
An hundred times made plain,
To seek another’s profit,
And work another’s gain…

Take up the White Man’s burden
And reap his old reward,
The blame of those ye better,
The hate of those ye guard

Poeten kanske tycker att det inte är mer än rätt att vi som bär samhället på våra axlar samtidigt ska hånas och bespottas för att den värld vi iakttar inte ser ut som den värld som framträder för PK-sektens inre öga. För sektmedlemmarna har alla världens människor fullständiga rättigheter på min och de andra rimligt skötsamma skattebetalande medelklassarnas bekostnad. Dessutom ser sekten ett nästan oändligt antal olika kön som vart och ett verkar behöva sin särskilda toalett (också på vår bekostnad). Bara som exempel på sektens värld av ångande töcken och berusade fantasier.  

Lyssnar du, Freud? Är jag orimlig?

Vet du vad jag tror, Freud? Jag tror att det är sådana här känslor som ligger bakom Brexit och Trump. Vanliga människor har tröttnat på att bli hållna för brunråttor för att de är skötsamma, håller sig med beprövade, fungerande värderingar och betalar skatt. Nu har dessa vanliga människor tagit av sig den vite mannens börda.

Freud, jag undrar om vi inte lever i en värld där de ständigt påpucklade, strävsamma medelklassarna i alla länder bestämt sig för att sluta ta skit. PK-sekten tafsar på medelklassarnas värdighet och heder. Nu är det nog.

Israel är ett skötsamt, demokratiskt och av sina underutvecklade och krigiska fiender ständigt hudflängt land. Efter det att Säkerhetsrådet (på grund av nedlagt amerikanskt veto) fördömt Israels bosättningar lät Benjamin Nethanyahu höra ett nytt ljud i skällan:

Resolutionen som antogs av FN igår är en del av svanesången för den gamla värld som har fördomar mot Israel. Mina vänner, vi är på väg in i en ny era och, som den presidentvalde Trump sa igår, det kommer att hända långt snabbare än folk tror.

Det kan bli bra, eller vad tror du, Freud? Men det kan förstås bli förskräckligt obehagligt också.

PS Som av en händelse skickade en kompis en länk till en artikel av den amerikanske mellanösternspecialisten Daniel Pipes, där det förklaras att den så kallade israeliska fredsprocessen är död, att en tvåstatslösning inte är möjlig så länge Israels fiender inte ens kan tolerera landets existens samt att ”Israel bara har en möjlighet att förmå palestinierna att acceptera Israel: att återvända till sin gamla avskräckningspolitik och bestraffa palestinierna för deras övergrepp”. Om någon får hjärtat i halsgropen så kan jag förstå det.