Hur kan jag vara skeptisk?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag gav Google ledtråden ”the human role in climate change” och fick 118 miljoner träffar på 0,43 sekunder. Jag hade inte tid att följa alla länkarna, men att döma av dem jag faktiskt studerade så verkar rätt svar vara ungefär ”mycket stor”. Jag hittade faktiskt knappt någon enskild länk som i stället föreslog ”rätt liten” eller ”man vet inte säkert”. Det närmaste jag kom ett skeptiskt svar var ”människans roll anses vara betydande”.

Frågan är vad man ska dra för slutsats av detta. Många skulle nog säga att jaha, då är väl saken avgjord. Människan har faktiskt ett avgörande inflytande över förändringar i klimatet. 118 miljoner googleträffar kan inte ha fel.

Men jag tycker det känns lite ovetenskapligt. Det enda min snabba undersökning egentligen ger vid handen är att ett stort antal personer som satt sig tillräckligt in i frågan för att ha skrivit något i ärendet som refereras av Google har uppfattningen att människan har stort inflytande över klimatet. Många experter menar helt enkelt att det ligger till på det sättet.

Men man röstar inte om vetenskapliga sanningar. Jag har mina dubier. Låt mig nämna två av dem.

Titta på den här kända kurvan över jordens temperaturförändringar sedan 1880:

kurva

Man kan urskilja tre faser. Först en uppgång mellan 1910 och 1945, sedan en platå 1945 till 1975 och sedan dess en ny uppgångsfas (som kanske följdes av en ny platå mellan 1998 och 2012, men det är omstritt och överkurs).

Men de koldioxidutsläpp som anses vara orsaken till uppvärmningen tog inte fart förrän efter andra världskrigets slut:

kurva2

Varken den första uppgångsfasen till 1945 eller den efterföljande platån stämmer således med teorin om av människan orsakad uppvärmning.

Så vad kan vara en alternativ förklaring till temperaturökningen? Jorden har faktiskt genomgått avsevärda och bevisade temperaturvariationer långt innan människan började sätta sitt avtryck. Se här:

kurva3

Fakta känns helt enkelt inte så säkra vad en del experter än säger.

Därmed kommer jag till mitt andra dubium, som gäller just experterna. Ju mer jag studerar världen och människorna, desto mer förbluffad blir jag över incitamentens inflytande över deras beteende, över hur intressena praktiskt taget aldrig ljuger.

Under några decennier har statsmakterna i de rika länderna avsatt oändliga forskningspengar för att utreda människans inflytande över klimatet. Pengar betyder tjänster, docenturer, professurer, konferenser, debatter, skriverier, internationella kongresser, böcker, karriärer, ära, berömmelse, beundran på grund av bevisad godhet, politiskt inflytande och så vidare. Dessa pengar har skapat en industri av intressen. Om denna industrin hade forskat fram att människan saknar inflytande över klimatet så skulle penningkranarna vridas åt. Varför slösa skattebetalarnas pengar på att gång på gång fastställa att jorden har sina temperaturvariationer, ibland går det upp och ibland går det ned? Hela industrin hade kraschlandat. Så fort frågan var ställd och pengarna låg på bordet så var svaret därför givet.

Eller som den framstående amerikanske klimatforskaren Roy Spencer formulerar det:

De nationella forskningsråden, som antas erbjuda oberoende rådgivning till nationen om nya spörsmål inom vetenskapen har fått i uppdrag av regeringen att säga åt regeringen att studera de av människan orsakade skälen till klimatförändringar [kursiverat i originalet]. (Förstår du hur det kan funka?)

Inbjudningarna till forskningsansökningar formulerades så att forskarna kunde skylla vilka förändringar som helst på människan, men inte på Moder Natur. Och som jag brukar säga, om man erbjuder vetenskapsmän miljarder dollar för att upptäcka något… så kommer de att göra sitt bästa för att hitta det. Det ledde till att varje förändring i naturen som forskarna upptäckte plötsligt var människans fel…

Resultatet av denna skadliga, incestuösa relation mellan staten och forskarsamhället är snedvridna resultat av forskare som kommit fram till det som de betalts för att komma fram till.

Till skillnad från många andra kan jag ha missförstått. I en folkomröstning i just den här frågan tror jag inte jag skulle kandidera med mina försiktiga förmodanden.