Mohamed Omar

Helge Ljungberg var religionshistoriker och biskop i Stockholms stift. Han blev teologie doktor i Uppsala 1938 på en avhandling om religionsskiftet i Norden mellan den forna religionen och kristendomen. I Ljungbergs bok Våra högtider från 1954 kan man läsa om bakgrunden till svenska högtider och hur de firas. Om nyårsafton skriver han:

”Nyår firas av alla folk runt jorden; egendomligt nog kanske vi måste säga, ty egentligen är det inte så märkvärdigt att ett år tar slut och ett annat börjar.”

Men det är inte sant, nyår firas inte av de muslimska folken. Muslimer följer inte samma kalender som oss, de har en månkalender. Det finns muslimer som har påverkats av västerländsk kultur och firar nyårsafton den 31:a december, men de muslimska folken gör inte det. Det förekommer inga nyårssamlingar eller gudstjänster i moskéerna. De persiska och kurdiska folken firar nouruz, de iranska folkens nyårsdag som infaller på vårdagjämningen. Men nouruz har ingen grund i islam.

”Livet går sin gilla gång”, fortsätter Ljungberg, och skarven mellan åren känns just inte alls. ”Ändå har nyårsfesten sedan urminnes tid firats av alla folk, oberoende av ras och religion.”

Men muslimer firar alltså inte nyår, det finns ingen nyårsfest. Den första månaden i den islamiska kalendern heter muharram. För shiamuslimerna är de första tio dagarna i muharram en sorgens tid då de minns Husseins martyrdöd. De anser Hussein vara ett helgon och den som hade gudomlig rätt att regera muslimerna, men han fråntogs den rätten. Sunnimuslimer, som är majoriteten, anser att det är tillbörligt att fasta den nionde och tionde muharram.

I kristna kyrkor brukar man ta upp människors förhoppningar inför det nya året och läsa ur Matteusevangeliets sjätte kapitel om att de kristna inte ska göra sig bekymmer utan lämna allt världsligt åt Gud. Istället ska de anstränga sig att vara bra människor. Man ska inte sitta och tänka för mycket på hur man ska klara morgondagen, ja, framtiden. ”Var dag har nog av sin egen plåga.”

Det finns många fina, svenska nyårspsalmer som ”Det gamla år förgånget är” och ”Giv, o Jesus, fröjd och lycka” som man sjunger i kyrkorna. Men det finns inga islamiska nyårspsalmer. I moskéerna är det en helt vanlig dag. Man ber sina fem böner, inget annat. Om det inte råkar vara fredag den dagen förstås, eller någon av de riktiga, islamiska högtiderna.

Ett bekymmer som följer med mångkultur är just högtiderna. Årets dagar räcker inte till för att fira alla kulturers och religioners högtider. Man måste göra ett urval. Och när man gör urvalet bestämmer man vilken slags nation man är, vilken identitet man har. Eftersom muslimer följer en månkalender flyttar deras högtider från år till år. Det betyder att fastemånaden ramadan kan krocka med midsommarfesten, jul eller nyårsafton. Då måste man välja, dessa fester går inte att förena med ramadan. En kulturkrock som återkommer varje vecka är att i Sverige är det söndagen som är vilodag, den lediga dagen, medan det för muslimer är fredag. Det är en plikt för varje muslim att gå i moskén och lyssna på predikan på fredagar. Det är svårt i Sverige eftersom fredagen är en vanlig arbetsdag. Detta är något som får muslimer, som vill vara duktiga och fromma, att må dåligt. De försöker trixa så gott de kan för att komma iväg på lunchen eller göra om sina scheman.

När jag var muslim blev vi alltid varnade för att delta i svenskarnas nyårsfirande. Det ansågs vara syndigt, men jag gjorde det ändå. Fast vissa år drack jag inte, då jag var mer nitisk. Andra år var jag en slappare muslim och drack i smyg. Midsommar, jul och nyårsafton gjorde mig alltid nostalgisk, jag mindes min barndom, vem jag var innan jag blev muslim, och längtade i hemlighet efter att bli svensk igen. Det hände att jag gick i kyrkan för att uppleva stämningen. Jag mår så oerhört bra nu när jag inte längre känner några krav från muslimer utan kan fira precis som jag vill. Jag hoppas att jag har många år kvar att njuta av livet som otrogen!

På Islam Q&A, en av världens största islamiska, sunnitiska sajter, på mätverktyget Alexa rankas den högst av alla islamiska sajter, får man följande nedslående svar på frågan om en muslim kan fira nyår.

It is not permissible to greet or congratulate the kuffaar on the occasion of Christmas, New Year or any of their other holidays, and it is not permissible to respond to them when they greet us on those occasions, because they are not festivals that are prescribed in our religion, and returning their greeting is an affirmation and approval of them. The Muslim should be proud of his religion and its rulings, and he should be keen to call others and convey to them the religion of Allaah, may He be glorified and exalted.

Det arabiska ordet ”kuffaar” betyder ”otrogna”, det vill säga icke-muslimer som jag och de flesta andra svenskar. En muslim ska vara stolt över sitt eget, står det, och har därför ingen anledning att fira i någon annan religions högtider. Idag säger jag detsamma om våra svenska högtider. Jag är stolt över dem. De är vackra, magiska och fulla av glädje. Det är idealet åtminstone.

På en islamisk, sunnitisk sajt på svenska, Fråga imamen, får man ett lika nedslående svar på frågan om en muslim har tillåtelse att fira nyårsafton. Man får inte ens önska icke-muslimerna gott nytt år! Så här står det på knagglig svenska:

”Det är inte tillåtet för muslimer att fira nyårsafton. För det första har den gregoriska kalendern ingen betydelse inom Islam. För det andra är det icke-muslimernas praktisering att fira nyårsafton. En muslim tillråds att avstå från praktiseringar som är specifika för icke-muslimerna. Allahs Profet sade: ’Den som medvetet imiterar ett folk anses höra till det.”

Oj, det är tufft! Det betyder att om man imiterar det icke-muslimska folket i Sverige, det vill säga svenskarna, genom att fira deras högtider, så anses man höra till dem. En muslim som firar nyår avfaller från islam! Och straffet för den som avfaller är ju enligt Muhammed döden. Han var mycket tydlig på den punkten. Tur att många vanliga muslimer inte är lika stränga! Gott nytt år!

Välkommen till min nyårskonsert i Uppsala! Läs mer här