Redaktionen 30 december, 2016 Alla skribenter

DGS-TV Avsnitt 7, med Annika Borg och Helena Edlund

Klicka på bilden för att se programmet.
PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud.

I det sjunde avsnittet av DGS-TV gästas Patrik av prästerna Annika Borg och Helena Edlund. De berättar om sin uppmärksammade och omdebatterade kampanj #mittkors som startades för att uppmärksamma förföljda kristna runtom i världen och huruvida Svenska kyrkan är möjlig att reformera.

Annika Borg är skribent, teologie doktor och präst i Svenska kyrkan. Hon arbetar nu som pressekreterare åt Moderaterna i Stockholms stadshus.

Helena Edlund är skribent och komminister i Svenska kyrkan. Hon har tidigare varit bataljonspräst i Kosovo och samverkansofficér i Afghanistan.

De driver tillsammans sajten Kristen Opinion.

17Kommentarer

Lägg till din

1

Tobbe den 30 december, 2016 kl. 13:42
Svara

Först av allt: Tack Patrik för det lovvärda initiativet att starta DGS-TV, missar aldrig ett avsnitt och det är ett viktigt och uppfriskande inslag i mediabruset. Jag tycker också att det lever upp till att öka vår förståelse av samtiden.
Det här inslaget var också mycket intressant, jag lämnade själv Svenska Kyrkan i år eftersom jag inte längre upplevde att den var ”min” kyrka eller företrädde mina intressen utan hade en egen agenda. Nu förstår jag att det finns vissa politiska strömningar inom kyrkan, vilka de är och att det finns en skiljelinje mellan dessa och de övriga som arbetar inom kyrkan.
Om det inför kommande kyrkoval kan presenteras valalternativ som skulle kunna innebära en upplösning eller försvagande av politiska maktstrukturer och reformera kyrkan till vad den är tänkt att vara kan jag tänka mig att åter engagera mig.

GillaGilla
- 2
  
  Fredrik Östman den 3 januari, 2017 kl. 09:30
  Svara
  
  Jag gick ur kyrkan på åttiotalet när just detta, som uppenbarligen trettio år senare är nytt för dig, uppenbarades i en serie offentliga och omtalade biskopsbrev. Jag hade gärna fortsatt att vara medlem i en kristen kyrka, men kan inte vara medlem i en marxistisk kampsekt. Och det har Svenska kyrkan varit åtminstone sedan åttiotalet.
  
  GillaGilla
3

Jonas Nilsson den 30 december, 2016 kl. 17:50
Svara

Viktigt att denna bakgrundshistoria kommer fram. Tyvärr har den kvinnliga prästen kidnappats som symbolfigur/säkerhet för en tänkt mer human kristendom. Starkt att Annika Borg och Helena Edlund faktiskt talar sanning på ett sätt som förtigits i offentligheten i decennier. Frimodigt att de vågar och orkar och förmår formulera dessa insikter. En annan ärlig fråga är om det är rimligt att ”beställa” fram en kyrka i en viss tappning.
Läget idag är knappast ens iförsta hand fråga om okunnighet utan en fråga om att tron är nästintill desarmerad i vårt land. Undersökningar under 90-talet pekade på att vi befann oss på samma nivå som östtyskland vilket är helt logiskt och rimligt.
Vilket ände ska man börja i?
Ett kyrkopolitiskt alternativ som vill prioritera undervisning i kristen tro? Jag vet bara ett sådant alternativ: Frimodig kyrka (som jag inte vet om talarna skulle säga).
Guds änglar bevare AB och HE (och PG!) och deras familjer/släkter/grannar.

GillaGilla
4

Anders den 30 december, 2016 kl. 20:53
Svara

Att vara med i Svenska kyrkan kostar runt 1% av bruttoinkomsten. För en familj med en gemensam inkomst om 50 000 kronor i månaden blir det 6000 kronor per år. Man kan nog ha bättre användning för pengarna?

GillaGilla
- 5
  
  Ingrid Wahlén den 1 januari, 2017 kl. 01:17
  Svara
  
  Att vara eller inte vara med i svenska kyrkan skall väl inte ha med pengar att göra om man inte är totalfattig eller…? Jag gick ur svenska kyrkan då jag var 15 år gammal, men inte hade det med pengar att göra utan min övertygelse som icke troende.
  
  GillaGilla
  - 6
    
    Anders den 1 januari, 2017 kl. 11:20
    
    Många, kanske de allra flesta, är medlemmar av ren slentrian och utan att tänka på vad det kostar. Föreställ dig att medlemsavgiften istället för att dras via skatten skulle debiteras via ett inbetalningskort som kom vid årsskiftet…
    
    GillaGilla
7

Ulf45 den 30 december, 2016 kl. 20:53
Svara

Ibland så kommer tillfället, då man uttrycker sina känslor och åsikter direkt ur hjärtat. Detta är ett sådant tillfälle.

Det var verkligen uppfriskande att ta del av denna TV-diskussion, som jag menar kommer att skapa initiativ till förändringar inom Svenska Kyrkan och även visa de missförhållanden som gått så långt tillbaka som 70-talet politiskt sett. IOF är detta inte förvånande i en politisk rörelse tätt förknippad med socialdemokratin, som den Svenska Kyrkan alltmera upprätthåller, och som under decennier vuxit sig allt starkare i syfte och tro att här kan jag göra en skillnad politiskt sett. Många människor som saknar Patos, resonerar i allmänhet utan sociala syften, där istället egoismen flödar.

Facebookgruppen Mitt Kors har utan att veta det, vunnit gehör för sina tankar vilket i en demokrati (fortfarande) visar att deras tankar redan fått återspeglingar i samhället, som så småningom kan leda till bestående förändringar.

Det jag noterade särskilt är att ” Korset är en stötesten, korset är provocerande” i angreppen från det styrande skiktet i Svenska Kyrkan i huvudsak. Denna Svenska kyrkans lednings uppfattning är enligt grundarna av Mitt Kors, vänsterextremisternas samtida världsbild. På detta statement från Svenska Kyrkan har uppstått en besvärande fråga till densamma: Varför får man inte bära Kors i Sverige? Misstaget bör sannolikt innebära ett nederlag som blir väldigt svårt att reparera för den Svenska Kyrkan, åtminstone på lång sikt?

GillaGilla
8

P I Persson den 31 december, 2016 kl. 00:41
Svara

På ett sätt är det lite märkligt att DGS också har debattörer som är borgerliga men också troende kristna. De flesta som skriver här verkar ju annars vara ateister. Det är kanske därför som jag med viss regelbundenhet följer debatterna här, jag är kristen socialist men jag tycker om att lämna bubblan och ta del av meningsmotståndarnas argument, både i fråga om det politiska och det religiösa, även om jag sällan förstår hur de tänker.

Jag har inte lyssnat på podden i sin helhet utan bara lite här och där, men givetvis har jag ändå synpunkter. Det talas mycket om arbetarerörelsens antiklerikala bakgrund. Och det är sant, det finns en sådan ådra. Men det intressanta är ju hur den uppkom. Nämligen som en reaktion mot dåvarande statskyrkans ställningstagande för överklassen, mot arbetareklassen. Det är ju ingen tillfällighet att ”tronen, svärdet, altaret och penningpåsen” var den koalition som härskade medan de lägre klasserna knappt ansågs ha människovärde. Och som hölls tillbaks med argument som ”you’ll get pie in the sky when you die” (dvs de skulle inte bry sig om att de blev förtryckta under den del av evigheten som tilldrar sig under jordelivet …) Men den gryende socialismen gav också dem det människovärde som var så självklart för Jesus men som hans anhängare under århundraden hade tonat ner till förmån för andra krafter och makter. En Gudi behaglig gärning.

Sedan så tyckte jag mig förstå att det också talades om att socialdemokraterna på något sätt antas styra Sv K. Hur det skulle vara möjligt kan jag dock inte förstå, eftersom denna nomineringsgrupp inte har mer än cirka 30% av mandaten i kyrkomötet.

Det finns mycket mer att tillägga, men det får räcka för nu. Vad jag inte kan förstå är kristen antisocialism. Det är motsägande. Men jag respekterar ändå Helena och Annika som medmänniskor och medkristna och jag önskar allt gott för deras viktiga ”Mitt kors”-engagemang.

GillaGilla
9

Hanna den 31 december, 2016 kl. 12:25
Svara

Har lyssnat på Helena Edlunds och Annika Borgs pod, och det är präster jag har stor respekt för sen länge och tycker är modiga som vågar avvika. De tar upp politiseringen av kyrkan och främst (S) inflytande men säger att de oroas över att (SD) röstats in i vissa församlingar. Många väljare ser ju (SD) som enda alternativet i svensk politik och de talar om hur få, 12%, som röstade i senaste kyrkovalet och att det är avgörande för framtiden att fler röstar. Oklart på vad? Det finns små uppstickare som Posk och frimodig kyrka, tror jag de heter. Har själv proteströstat på något av dem senaste gången. Inte helt klart vad dessa alternativ står för, talas om ”mångfald och samarbete mellan trosuppfattningar” (Posk), men man måste kanske vara mer insatt än jag och ”läsa mellan raderna” eftersom ord betyder olika i olika sammanhang? Är fördömandet av (SD) något som de ”måste” göra för att räknas med i debatten? Vill gärna bidra till förändring i kyrkan men vet inte riktigt hur!

GillaGilla
10

Sixten Johansson den 31 december, 2016 kl. 15:57
Svara

Ett varmt tack till Annika Borg, Helena Edlund och Patrik för ert enastående arbete under det gångna året – inte minst i klarspråkighetens och sanningssökandets anda!

Det innehållsrika samtalet bekräftade min bild av att Svenska kyrkans ledning sedan länge sålt ut det kristna kärnbudskapet. Dess djupaste mysterium, magi och andliga guld har ersatts med politiskt korrekt kattguld. Symboliskt är de fyra armarna på kyrkans kors nu avhuggna: den arm som stod på marken, fotad i historien och traditionen, den arm som pekade mot högre sfärer och de två armar som stödde och värnade de närmaste sociala gemenskaperna. Kvar är bara trästumpen med kattguldet, som singlas i väg till den som ljudligast applåderar det andliga förstörelseverket.

Den västerländska kristenheten började feminiseras för länge sedan, men i kyrkans nyvänsterliberala världsbild är även mästaren kastrerad. Yeshua var sannerligen ingen mjäkig höna, utan den manligaste, modigaste, starkaste förebild som dagens män och amazoner skulle kunna börja efterlikna, om de bara kunde urskilja hans konturer genom de nihilist-feministiska dimridåerna. Ingen annan religion i världen har ett lika kraftfullt andligt redskap som kristendomen har i myten om Jesus, korset och Kristus. Dess mysterium och kraft är dessutom helt förenliga med vår vetenskap och vårt vardagsförnuft. Men Svenska kyrkans ledande hönshjärnor säljer sig och andligheten, sviker sitt uppdrag och sin förtroendeställning. I självinjicerat godhetsrus försöker de göra hela folket till dörrmattor för en barbarisk religion. Det absurda är att man just inom islam har högaktat Jesus, men genom Svenska kyrkans andliga prostitution har man nu all anledning att förakta både svenskarnas religionsutövning och de svenskar som varken högaktar Jesus eller sig själva.

GillaGillad av 1 person
11

Fredrik Östman den 3 januari, 2017 kl. 09:28
Svara

Inser inte varför man kan avfärda frågan varför kyrkan skall ”prata med” islam med ett konstaterande att det är ”självklart”. Står det i Bibeln att kristna skall vara dhimmis och underordna sig islam eller konvertera till denna religion? Vilket ställe? Borde inte varje religion, såsom islam faktiskt alltid och hela tiden gör, hävda sin egen unika överlägsenhet och alla andras felaktighet?

GillaGilla
12

Fredrik Östman den 3 januari, 2017 kl. 09:33
Svara

Den föreslagna metoden att ”reformera” sossekyrkan ”med demokratiska medel” är dödfödd. Glöm det. Starta en ny kyrka eller gå med i en gammal.

GillaGilla
- 13
  
  P I Persson den 4 januari, 2017 kl. 09:02
  Svara
  
  Att komma med fakta är som att hälla vatten på en gås. Ingen bryr sig. Men de kalla siffrorna är att kyrkomötet har 251 ledamöter. Av dessa är 73 socialdemokrater. (Hur många av dem är marxister ? Någon ?? Jag tvivlar). Vänstern i Sv K har 6 mandat. S+V har alltså sammanlagt 79 mandat. Av 251. Det är mindre än 1/3. Ändå anses Sv K som ”socialdemokratisk”, t o m ”marxistisk”. Märkligt.
  
  GillaGilla
  - 14
    
    Sixten Johansson den 4 januari, 2017 kl. 17:49
    
    Det här är mycket mer djupgående än partitillhörigheten, men de flesta i Sverige har ännu inte förstått det, för massmedia och politikerna beskriver inte de ideologiska mutationerna. Hela sjöklövern (och nästan hela Svenska kyrkan och frikyrkosamfunden) är i dag utopistiska ”nyvänsterliberaler” utan att vara medvetna om det. Även SD är bidragskramare, vågar inte banta den offentliga sektorn. De traditionella klass-, fördelnings- och partiskiljefrågorna är föga väsentliga i dag. Huvudmotsättningen går nu mellan konsekvensförnekande ideologer och realister. Men motståndet mot det nyvänsterliberala tänkandet är än så länge tydligt bara kring migrationsfrågorna. Dissidenterna är dels fåtaliga individer och smågrupper inom olika partier, dels de 20-30 procent som i dag skulle rösta på SD. Under ytan har nyvänstertänkandet vunnit terräng de senaste 50 åren, men dagens kusligt verklighetsförnekande fundamentalism blev fullt synlig under 2000-talet. I Storbritannien och USA kallas den ”vänster”, ”liberaler”, ”demokrater”, ”socialdemokrater” m.m. och ett samlande begrepp är ”PK”, politisk korrekthet. Även om du tror att det här bara är sagor föreslår jag att du går till ”morklaggning.wordpress.com” och scrollar ner till ”En teori om politisk korrekthet”, 26 nov. Ruggiga iakttagelser och slutsatser – jag lovar!
    
    GillaGilla
  - 15
    
    P I Persson den 4 januari, 2017 kl. 20:56
    
    Det där är inget jag känner igen. Vad jag känner igen är en accelererande högervridning över hela fältet som pågått länge och i synnerhet de sista 25 åren.. Med avregleringar, privatiseringar och EU-inträde. V är som S var förr, S har förborgerligats och de uttalat borgerliga partierna har gått ännu längre åt höger. Det är exempelvis omöjligt att tänka sig att Annie Lööv leder samma parti som Gunnar Hedlund. Eller ens Olof Johansson, som väl var den siste centerpartisten.
    
    Liberaler är inte vänster. Då får man i så fall gå tillbaks hundra år i tiden, till Karl Staafs tid. Nutida liberaler har mindre släktskap med socialister än gammaldags konservativa.
    
    Och i sak ändras inget. Kyrkomötet (SvK:s ”riksdag”) har en stor majoritet som inte är V eller S. S kan alltså inte i någon mån sägas ”styra” kyrkan.
    
    GillaGilla
  - 16
    
    Sixten Johansson den 5 januari, 2017 kl. 12:17
    
    Högre upp skrev du: ”jag är kristen socialist — vad jag inte kan förstå är kristen antisocialism. Det är motsägande”. Då är du själv motsägelsefull, för socialismen är i grunden sekulär. Självklart finns det inom både kristenheten och vänstern ett stort och likartat socialt engagemang (som jag själv har), men på djupet är idéerna och värderingarna oförenliga, därför att socialismen är rent materialistisk och vill likforma genom tvång, medan religionerna huvudsakligen är idealistiska och accepterar hierarkier och jordisk ojämlikhet, eftersom deras tyngdpunkt och själ finns i det gränsöverskridande, metafysiska. Just genom att ta till sig en materialistisk, nyvänsterliberal, politisk ideologi har så många inom Svenska kyrkan och frikyrkorna förlorat kontakten med religionens kärna och djup. Ytan förvillar dem, så att de har svårt att se destruktiviteten i den massiva probleminvandringen, islam och den egna politiska, kortsynta godhetsideologin.
    
    Vad gäller de ganska ytliga fenomenen i det politiska fältet kan du möjligen ha rätt om en sorts högervridning under de senaste 25 åren, men detta kan inte alls förklara det märkliga som skett på djupet även inom vänstern. Jag uppskattar att du kommenterar här – tappa inte modet, fast du sällan får gillanden! Jag kan inte öppna ditt högra öga, men tänk dig en mycket långsamt flytande å. När vinden ligger på, kan löv och barr driva rakt åt sidan, rentav uppströms. Men viktigast är att försöka se vart vattnet strömmar under den synliga, förvillande ytan.
    
    GillaGilla
17

P I Persson den 5 januari, 2017 kl. 15:47
Svara

Som jag ser det är den demokratiska socialismen ett förverkligande i samhället av Bergspredikan och kristen etik. Men socialismen, liksom liberalism, konservatism mm är samhällsåskådningar. Kristen tro är en livsåskådning. Den berör tillvarons metafysiska aspekter som socialism mm inte belyser.

GillaGilla