Patrik Engellau

Statens natur är dubbel. Låt mig förklara.

I begynnelsen var människornas tillvaro ett allas krig mot alla. Under ”mänsklighetens naturliga villkor”, förklarade den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes, blev människolivet ”ensamt, fattigt, nedrigt, brutalt och kort”.

Därför behövs en oändligt mäktig och potentiellt våldsam makt inför vilken alla människor måste vika sig, fortsatte Hobbes, en makt som har monopol på våldet och upprätthåller ordningen så att människorna blir fria att sköta sina liv utan oro för att bli rånade i nästa gathörn.

Hobbes kallade denna makt för Leviatan efter monstret i Jobs bok (Job 40:27):

Anfall honom du – den kampen glömmer du aldrig, och du gör inte om det. Där kan ingen hoppas på framgång, vid blotta anblicken fälls man till marken. Han är alltför grym, ingen törs reta honom. Vem kan hålla stånd inför honom? Vem kan oskadd utmana honom, vem under hela himlen?

… Ljuset gnistrar när han fnyser, hans blickar lågar likt gryningens öga. Kvastar av eld far ut ur hans gap, gnistor sprutar fram. Vem klär av honom hans hölje, vem tränger genom hans dubbla pansar? Vem öppnar gapets dörrar – de blottade tänderna väcker fasa.

Sådan ska polisen vara. Men i ett bra land får våldsmakten inte vara godtycklig, utan i stället balanserad och rättvis. I ett bra land gifter sig Leviatan därför med Justitia, rättvisans gudinna, hon med vågskål och ögonbindel, varefter de – och sedermera deras likasinnade avkomma – styr tillsammans. Det är en ordning som passar ett folk av ambitiösa, flitiga, hederliga och ansvarstagande medborgare.

Detta är en del av statens natur.

Statens andra natur, pendangen till Leviatan, är Socialsekreteraren. Socialsekreterarens affärsidé är att vara Leviatans motsats. Socialsekreteraren är förstående och oändligt tålig och omtänksam. Alla törs reta henne, alla utmana henne. Socialsekreteraren förlåter, vänder andra kinden till. Socialsekreteraren uppför sig enligt Matteus 5:40:

… och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med; och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom. Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig

Förstår du nu att statens dubbla natur rymmer avgrundsdjupa motsatser? Den goda staten förmår leva med och stärkas av att dessa motsatser fredligt samexisterar och gynnar samhällets vidare förkovran.

Därmed har vi kommit fram till rikspolischefen Dan Eliasson. Han är en Socialsekreterare som genom olyckliga omständigheter satts att sköta Leviatans jobb. Det går inte.

Men rikspolischefen är bara att exempel på ett svenskt systemfel. Systemfelet är att den önskvärda balansen mellan Leviatan och Socialsekreteraren är upphävd. Leviatan är praktiskt taget utraderad i vårt land. Vi lever i Socialsekreterarens härskardöme. Det är därför hemvändande IS-krigare och terrorister får bostad och bidrag i stället för att sättas på fästning.

Det hela är olyckligt. Problemet är att svensk politik är marinerad i Socialsekreterarens världsbild och människosyn. Politikerna förstår inte att staten också måste vara Leviatan.

Kom ihåg varför Hobbes hyllade Leviatan. Utan honom blir samhället ett allas krig mot alla, ett bellum omnium contra omnes. Ett samhälle klarar sig utan Socialsekreteraren, även om det kanske inte blir så omhuldande som vi önskar, men det klarar sig inte utan Leviatan.